Flyga uppochner

Jag har i några tidigare blogginlägg (t ex 2009-03-30) uttryckt mina farhågor för konsekvenserna av det massiva bruket av datorer i dagens trafikflygplan. I den supermoderna jumbon Airbus A380 sitter det en slags laptop framför piloten (piloterna) på den plats där man normalt förväntar sig en rejäl styrspak/ratt. På instrumentpanelerna finns ett tiotal LCD-skärmar, fullproppade med information om vad datorerna (och därmed flygplanet) har för sig.


Jag erinrar mig en incident där ett japanskt trafikflygplan plötsligt gick över i ryggläge och därefter störtdök ett par tusen meter (dessbättre från en betryggande marschhöjd). Förklaringen var trivial: Andrepiloten skulle öppna cockpitdörrens lås för att släppa in kaptenen som tillfälligt varit ute i kabinen. Knappen för det elmanövrerade låset är placerad på mittkonsolen alldeles nära reglaget för sidorodrets trimfunktion. Andrepiloten förväxlade reglagen och initierade därmed ett relativt stort och plötsligt sidroderutslag. Och i ett sådant fall kan lite av varje hända, rent aerodynamiskt. Här är en rekonstruktion av händelseförloppet.


Nu till min poäng: Om det ändå bara är datorer som i praktiken flyger planet, så borde datorn varnat piloten med en dialogruta på huvuddisplayen: "Vill du verkligen flyga uppochner?" och så kan piloten klicka på 'Nej'. En sådan varning är särskilt motiverad om datorn uppfattar det begärda trimroderutslaget som osannolikt stort.

Snorkgädda

Har ni hört talas om ordet "snorkgädda"? Det myntades för ett par decennier sedan, när några skolbarn berättade om sina upplevelser på det lokala biblioteket. Där arbetade en relativt snipig person som dessutom bemötte särskilt de yngre besökarna på ett påfallande snorkigt sätt. Det nyuppfunna ordet presenterades för en lärarvikarie som blev mycket förtjust i begreppet och lovade att föra det vidare i sitt arbete med att förnya det svenska språket. En sökning på google ger dock ingen träff (idag), men inom en vecka blir det säkert en träff som leder till Acta Catastrophica :-)

 

Snorkgäddor kan påträffas även i andra biotoper än biblioteksvärlden. Mitt intryck är dock att arten är på tillbakagång, i takt med att såväl företag som serviceorganisationer insett vikten av bra kundrelationer. Dock har jag träffat på några exemplar på en del bankkontor. Men snart har väl alla bankkontor (med kontanthantering) lagts ner, och då är ju problemet ur världen.

Ironimarkeringar

Ironi  utgör en vanlig ingrediens i kåserier. Många av inläggen i Acta Catastrophica är av kåserande natur. Tyvärr är det så att en del människor har en genuin oförmåga att uppfatta ironiska utsagor på avsett vis. När jag återupptog bloggarbetet (se inlägget 2013-09-28) misstänkte jag att jag skulle komma att ha svårt för att avstå från att i viss utsträckning använda sådant som ironi, raljans och sarkasm i mina inlägg, så jag utfärdade en mild varning "Spår av ironi...osv...kan förekomma". Redan denna formulering var naturligtvis ironisk i sig - det handlar inte om enbart spår av förekomst.

Ibland kan man direkt i texten behöva markera att en viss formulering ska tolkas som ironi. Det finns några olika metoder för detta:

Citattecken.  Exempel: Märkligt att Naturen inte "tänkt" på detta.  Uttydning: Jag menar alltså inte bokstavligt  att naturen verkligen tänker  (på det sätt vi människor gör), utan jag syftar i det här fallet på naturens egna utvecklingsmekanismer, evolutionen.

Tre punkter.  Exempel: Himla smart ...  Uttydning: Betyder raka motsatsen, dvs helkorkat.

Smileyn ;-)   Tolkas som "med glimten i ögonvrån" eller "ni förstår vad jag menar".

I en del fall har jag skrivit (ironi) som en förtydligande upplysning direkt efter berörd sats. Det är framförallt vid sådana tillfällen där det vore extra olyckligt om läsaren inte uppfattade den ironiska innebörden i en formulering.

Moderata partiklar

”Mindre buller och partiklar”, läser jag på en valaffisch från ’nya m’. Hm, mindre partiklar? Merparten av dagens hälsofarliga luftföroreningar har en partikelstorlek i mikrometerskala, vilket är illa nog. Är partiklarna ännu mindre handlar det om nanopartiklar, och riskerna med sådana har jag i ett tidigare blogginlägg (2014-06-08) varnat för. Kanske vore bäst med moderat storlek, på partiklarna alltså.

Avståndsanpassning

Antag att Bil B ligger 10 meter bakom Bil A, och att bägge kör i 90 km/tim. Ett alldeles på tok för kort avstånd alltså. Enligt Trafikförordningens 3 kap 2 § gäller följande: "Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller stannar."  Rent teoretiskt finns det två sätt att öka avståndet i det inledningsvis nämnda fallet:

Nr 1. Bil B minskar farten.

Nr 2. Bil A ökar farten.

Man kan anta att lagstiftaren i första hand tänkt på metod Nr 1. Men lagtexten är faktiskt formulerad i passivum, "skall anpassas" , så även genom metod Nr 2 uppfylls kravet på avståndsanpassning. Man skulle faktiskt kunna hävda att föraren av Bil A hjälper  föraren av Bil B att följa lagen. Min erfarenhet av dylika situationer säger mig att många förare av upphinnande fordon verkar helt oförmögna till adekvat avståndsanpassning. Möjligen kan föraren av Bil A tillfälligt tvingas överskrida gällande hastighetsbegränsning vid tillämpning av metod Nr 2. Om man (dvs jag = föraren av Bil A) i det läget ertappas av polisen för fortkörning, kommer jag att hävda att jag bara hjälpte bakomvarande med dennes avståndsanpassning, samt att jag rimligen måste ha en slags nödvärnsrätt att minska min egen risk att bli påkörd bakifrån. 'See you in court', som de säger i TV-serierna.

Varningslinjen

Landstinget har fått problem. På stora affischer i tunnelbanan (och genom en dedicerad webbsajt) vädjar man om allmänhetens hjälp, om att välja färg på en ny liten tunnelbanelinje. Alltså linjens namn=färg på linjekartor och dylikt. Förstår att det kan vara ett stort problem. En vanlig datorskärm kan återge över 16 miljoner olika färgnyanser. Då är det naturligtvis svårt att välja ”rätt”. Kanske därför man ber allmänheten om hjälp. Tre av de inlämnade förslagen kommer att gå till final. Oklart om några går till "andra chansen", a la melodifestival. Nä, hela spektaklet handlar naturligtvis om medinflytande och delaktighet i väsentliga samhällsfrågor. Eller motsatsen.

 

Mitt eget förslag, utom tävlan, till namn på linjen framgår av blogginläggets rubrik. Linjens färgsättning ska vara uppbyggd av omväxlande gula respektive svarta segment, precis som den typ av varningslinje som brukar avgränsa områden som är farliga att beträda. Motivering: Ändstation för den nya linjen är Arenastaden. Där ligger en nybyggd multiarena som kan inrymma bl a popkonserter, fotboll och läktarvåld. Arenan är hemmaplan för ett lag som använder just svart och gult i sin marknadsföring på tröjor och dylikt. Ett klockrent förslag, enligt min mening.

Isbaren

Under en av de hetaste sommardagarna får jag syn på ett lite småprovisoriskt anslag en bit bort längs vägen. Där står orden BAR och IS. Smart affärsidé, tänker jag. En välkyld drink (alkoholfri, naturligtvis) är vad alla bilister önskar sig en sådan dag. När jag kommit lite närmare framträder två små betydelsebärande prickar på skylten. Jahaja, så jordgubbarna kostar femton kronor litern nu...

Kan vara läge att påminna om ett gammalt blogginlägg (2009-01-29) på samma tema. I anslutning till det inlägget finns också ett antal roliga kommentarer.

Animism

Animismen, föreställningen att allting är besjälat, breder ut sig. Följande står att läsa på en prefabricerad djupfryst portionsförpackning, i anslutning till en bild av maträtten: "Så här ser jag ut direkt från frysen". Maten talar till oss. Fint, personligt, man får en relation till makaronerna och skinkbitarna. Men inte vill man väl äta upp sin kompis...?

På golfklubben har man anlagt en ny övningsgreen, en slags gräsmatta där golfaren kan försöka förbättra sin puttningsteknik. Runt den alltjämt känsliga gräsytan sitter anslag med texten: "Jag är nysådd". Alltså samma animistiska idé som i fallet ovan. Dock kan man hävda att gräset i alla fall lever , vilket förhoppningsvis inte gäller frysrätten.

Jag köper då och då burkar med målarfärg. Jag har blivit relativt märkestrogen, och för ett antal år sedan infördes uppenbarligen en ny princip av tillverkaren. Produktbeskrivningen på burkarna börjar genomgående med ett glatt "Hej! Det här är en blank oljefärg...osv". Tack och lov att det inte står: "Hej, jag är en giftig tixotrop färg för bottenmålning av båtar" eller något i den stilen.

Varningstexter

Jag kan inte upphöra att fascineras över alla varningstexter i moderna apparaters bruksanvisningar (se blogginlägg 2014-07-10). Så var det inte förr. Visserligen var allting inte lika komplicerat då, men t ex våra vanligaste hushållsmaskiner är i grunden uppbyggda på oförändrat sätt. T ex elektricitet IN och värme UT. Nä, jag tror snarare att det är samhället (människorna, apparatanvändarna) som förändrats. Så här:

- folk förväntas inte kunna tänka själva (vilket möjligen är sant)
- EU har infört mängder av reglerande föreskrifter på konsumentproduktområdet
- i USA kan den enskilde lätt utkräva enorma skadestånd om en tillverkare inte varnat för alla tänkbara misstag som brukaren kan begå.

På pappersmuggarna vid kaffemaskinen på jobbet står det "Content may be hot" och i bruksanvisningen för den nyinköpta elspisen framgår att vissa partier av spisen blir heta vid användning. Aha.

Amerikanska företag har förfinat sina avtalstexter in absurdum; ofta räknar man upp ett antal omständigheter där företaget friskriver sig från ansvar, och sådana exemplifieringar kompletteras regelmässigt med texten "..but not limited to..".

Erinrar mig en strof från Tom Lehrers 60-talsklassiker Pollution, "Don't drink the water and don't breathe the air". Men den handlade förstås om miljöförstöringen. Ett stort problem, det också.