För många år sedan bevittnade jag en flyguppvisning bestående av ett antal kreativt utformade varmluftballonger. När jag vänder på huvudet och tittar upp, ser jag plötsligt att det kommer en ölburk farande genom luften mot mig, och detta på som jag bedömde det, en meters höjd. Instinktivt duckar jag för att inte få burken i huvudet. Efter någon sekund lyckas jag identifiera föremålet som en varmluftballong utformad och dekorerad exakt som en då mycket känd ölburk. Om man räknar lite på detta så visar det sig att den rymdvinkel som en riktig ölburk på en meters avstånd upptar i synfältet är lika stor som rymdvinkeln för en 15 meter stor luftballong på 90 meters höjd. Hjärnan har alltså under lång tid "lärt sig" hur det ser ut på näthinnan när vanliga ölburkar är på armlängds avstånd, så när luftballongen skapar en bild av motsvarande storlek på näthinnan "placerar" hjärnan den upplevda "burken" på ett i sammanhanget alldeles felaktigt avstånd, dvs farligt nära.
28 november 2015
14 november 2015
Illojal milgramering
Milgramisten rättfärdigar vanligen sitt handlande genom hänvisning till att man som underställd lojalt ska lyda sin chef. I privata företag är det nog alltid på det sättet, men i offentlig verksamhet bör varje medarbetare känna en lojalitet mot myndighetens övergripande mål och verksamhetsuppdrag. Om man finner att chefen beter sig i strid med dessa, så anser inte jag att det är "lojalt" att ställa upp på t ex oetiska beslut. Frågan är dock vem som ska avgöra vad som är rätt eller fel. I avsaknad av en tribunal så blir det faktiskt upp till envar medarbetare att göra sådana bedömningar. Att identifiera usla beslut och att våga gå emot dessa kräver dock ett avsevärt mått av civilkurage.