Dialogrutor och tyfoner

Jag har ingen inblick i hur datamiljön ser ut för de operatörer som har mandat att dra igång Hesa Fredrik, men jag misstänker att man har dataskärmar med diverse symboler och så en muspekare. Gissningsvis krävs det några knapptryck för att aktivera en skarp sändning av VMA-signalen, det som alltså resulterade i ett falsklarm över hela Stockholm förra söndagen. Rimligen borde det komma upp en dialogruta på operatörens bildskärm med frågan "Vill du verkligen skrämma slag på hela Stockholms befolkning?" Och så ska Nej-rutan vara mycket större än Ja-rutan. Alltså samma idé som mitt förslag ang passagerarflygplanet som plötsligt var på väg över i ryggläge (Se blogginlägg 2014-08-30).

En annan bidragande orsak till det utdragna signalerandet i söndags var det faktum att operatören (av säkerhetsskäl naturligtvis) sitter så till att hen inte hör det larm som satts igång utomhus. Man borde kanske sätta upp en särskild tyfon i operatörsrummet, som går igång samtidigt som de externa larmen.

Det var bättre förr (tror jag). Då tryckte operatören på stora, mekaniska och försänkta knappar (omöjliga att utlösa av misstag) och omkopplaren mellan skarp sändning resp övning var monterad i en särskild dosa på väggen och manövrerades med fysisk nyckel, antagligen av den person som var betrodd att övervaka verksamheten i dåtidens larmcentral.

Svårt test

Det som avgör svårighetsgraden hos ett kunskapstest med flervalsfrågor är inte frågorna i sig utan svarsalternativens utformning. Ett exempel är det test som personer som söker medborgarskap i Danmark måste genomgå. Där finns bl a en fråga om vilket år som en populär filmserie (Olsen-banden) lanserades. Svarsalternativen är 1968, 1970, 1971. Troligen en svår fråga även för många av de infödda danskarna. Paradoxalt nog torde frågan vara enklare för den invandrade målgruppen, eftersom dessa personer fått i läxa att läsa in sig på ett kompendium omfattande ca 200 sidor, där bl a Olsen-årtalet förekommer. Det som testet "mäter" är alltså den sökandes förmåga att lära sig skäligen meningslösa men exakta årtal utantill. Undrar om man blir en bättre samhällsmedborgare av sådant.

Omvänt Turingtest

I det klassiska Turingtestet kommunicerar en försöksperson (FP) med två olika "individer", A respektive B. Den ena är en vanlig människa, medan den andra utgörs av en avancerad dator programmerad att simulera mänskligt tänkande. Kommunikationen sker som chat-sessioner; FP ställer frågor via sin bildskärm och får svar från A resp B. Försökspersonens uppgift är att avslöja vilken av A eller B som är datorn. Misslyckas FP med detta anser man att datorn klarat Turingtestet.

Efter att jag sett några TV-utfrågningar av svenska politiker så har jag fått idén till ett "omvänt" Turingtest: Antag att A är en känd partiledare och att B är en någorlunda ordinär dator men med hyfsad artificiell intelligens. Om FP då bedömer att det är A som är datorn så menar jag att partiledaren "klarat" det omvända Turingtestet, dvs uttrycker sig så stereotypt att FP tror sig kommunicera med en maskin.

Facebook vet allt

När jag försöker ta bort annonser ur mitt Facebook-flöde så beskriver FB ibland orsaken till att just jag fått just den aktuella annonsen. Häromdagen angavs ett av skälen vara att annonsen gick till alla som var minst 27 år gamla. Lustig gräns, i och för sig, och i mitt fall överträffas den med råge. Ett annat skäl angavs vara att jag nyligen befunnit mig i Täby (jag bor alltså inte där). Började fundera över hur Facebook kunde veta det. Här är några idéer:

- Jag hade stängt av Google Platstjänster, GPS och sådant, men mobilen skickar ju ändå information om min ungefärliga position, till teleoperatören, FRA, NSA, troligen även till Google och Facebook.

- Jag köpte en espresso macchiato på ett café i Täby Centrum, och betalade med mitt kontokort. Uppgifter om den transaktionen går säkert också vidare.

- Parkeringsgaraget har ett betalningssystem som automatiskt avläser bilens regnummer, så där är ännu en källa.

- Måhända finns övervakningskameror med ansiktsigenkänning också (ja varför skulle det inte finnas det?)

- Jag har nyligen skrivit mail till Täby Centrum. Även om jag inte använder Gmail, så kan operatörerna säkert scanna av innehållet i mina mail, och skicka vidare.

Men så plötsligt fick jag ytterligare en ledtråd från det allvetande Facebook-maskineriet: Jag hade tillfälligt använt internet genom uppkoppling med mobilen på caféets wifi! Men vänta nu - vad vet Facebook om mitt mobilinnehav...? Observera att jag inte har Facebook-appen i mobilen. Och jag har inte uppgett mitt mobilnummer till Facebook, även om de tjatar om att jag ska göra det. Men FB har kanske listat ut det ändå. Kvarstår ändå frågan hur FB snappat upp min internetaktivitet där på caféet - jag körde inte Google-sökning och har inte Google Chrome i mobilen. MEN så kom jag på att det jag gjorde var att uppdatera några android-appar och det gör man ju i Google Play butik. Och den är förstås kopplad till Facebook. Då så.