Vid elva-tiden drar ROT-verkarna iväg på lunch, och så blir allt tyst. Eller, nähä. Då hör jag hårdrock-konserten från gräsmattan. De har inte stängt av radion. I övrigt ligger byggarbetsplatsen öde. Då tar jag fram handgräsklipparen. Lika bra att lägga en egen ljudridå. Min diskreta gräsklippare överröstas dock av den motoriserade trimmern två kvarter bort, och rockmusiken. Plötsligt uppenbarar sig en av grannskapets småttingar som får syn på det förhistoriska monstret (handgräsklipparen alltså) och börjar gallskrika. Stackars barn tänker jag - har förstås aldrig sett ett motorlöst trädgårdsredskap. Grannarna själva har åkt bort. De stod väl inte ut med allt oväsen.