Halvseriöst om klimatet

Klimat finns inte - det är bara en teoretisk konstruktion, en abstraktion. Ingen levande varelse kan med sina sinnen uppfatta klimatet. Vad som verkligen finns och som vi kan uppleva direkt, är väder, och detta endast momentant, i varje ögonblick, och på varje plats på jordytan. Och till vädret och dess växlingar har människan alltid fått anpassa sig. Inget konstigt med det. Så länge havsnivån höjs i den takt som nu sker, med några millimeter per år, så hinner man undan. Om hela Antarktis ismassor skulle smälta på några timmar skulle det förvisso bli världens tsunami, men det lär inte kunna ske. Och om några tusen år eller så blir det sannolikt istid igen, och då tvingas en miljard människor flytta söderut.
De väderrelaterade komponenter vi direkt kan erfara är luftens temperatur, rörelse och humiditet. Dvs hur varmt det är, hur mycket det blåser och hur fuktigt det känns (inkl nederbörd, typ regn och snö). Temperaturen varierar med tiden på dygnet och årstiderna, och mellan olika platser på jordklotet.
Temperaturen i luftskiktet närmast jordytan varierar mellan ytterligheter som +50 och -70 grader Celsius, dvs ett intervall på 120 grader C. Normala svängningar över dygnet kan vara ca 20 grader C, och dito mellan olika årstider också ca 20 grader C. Jordens s k medeltemperatur är för närvarande ca 14.5 grader Celsius, och har ökat med ungefär en grad sedan 1800-talet. Uttryckt enligt den absoluta temperaturskalan, Kelvin-grader, så har Jordens medeltemperatur ökat från 286.65 grader K till 287.65 grader K. Big deal, ja kanske.
Den globala medeltemperaturen anges för övrigt med en förbluffande noggrannhet. Sålunda anses det vara en stor nyhet när temperaturrekord slås med några hundradelar av en grad. Frågan är vilket informationsvärde överhuvudtaget som ligger i det man definierar som Jordens medeltemperatur. Med tanke på hur allting varierar (se ovan) så ter sig måttet som sådant tämligen ointressant; annat än som en indikator, och det är väl så man ska se det. Medelvärden är annars ofta relativt meningslösa. Tidigare (tror jag) bestämdes medelvärdet av dygnets högsta resp lägsta temperatur, dvs endast två mätpunkter per dygn. Vid ett sådant förfarande missar man information om dygnets egentliga "värmeinnehåll", dvs hur skarpa toppar resp dalar det egentligen kan vara i temperaturkurvan över resp dygn. De satellitmätningar som görs sedan 1979 har i alla fall medfört förbättringar på den här punkten (tror jag).
Vindstyrkan nära jordytan varierar mellan 0 m/s (stiltje) upp till som mest kanske 50 m/s (orkan). Vanligt förekommande nivåer är 3-12 m/s, över land, i Sverige. Huruvida några tydliga trender i dessa värden har förmärkts de senaste århundradena är mig obekant.
Utomhusluftens relativa fuktighet brukar ligga nånstans i intervallet 50-99%.
Väderleksförhållandena förändras även storskaligt genom ett antal "fenomen", som varierar över tid och rum; El Nino och La Nina är väl de mest kända, där medeltemperaturen i stora områden kring Stilla Havet påverkas uppåt eller nedåt med flera grader. Andra spännande atmosfäriska företeelser är Nordatlantiska Oscillationen (NAO) som bland annat påverkar förhållandena vintertid här i Norden;  Madden-Julianoscillationen (MJO),  Stratosfäriska polarvirveln, Grönlandsblockering, Arktiska Oscillationen (AO),  Sudden Stratospheric Warming (SSW), Final Stratospheric Warming (FSW), Indian Ocean Dipole (IOD) och the Quasi-Biennial oscillation (QBO).
Jordens atmosfär består till 78% av kväve, 21% syre, vattenånga ca 1%. Koldioxidhalten är 0.04%, metan 0.0002%. Såväl vattenånga som koldioxid och metan är s k växthusgaser. Störst "verkningsgrad" har metanet, därefter koldioxiden och sist vattenångan. Mängderna koldioxid respektive metan ter sig storleksordningsmässigt sett betydelselösa, men så är det icke. Tillsammans svarar dessa gaser för ungefär hälften av växthuseffekten, vattenångan står för resten. Om det inte fanns några växthusgaser alls så skulle Jordens medeltemperatur sjunka till ca -18 grader Celsius, alltså precis som i frysboxen.
Teoretiskt sett torde varje fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären medföra en ökning av medeltemperaturen med ca 1 grad Celsius. Allt annat oförändrat, som man säger. Dvs vare sig återkopplingsmekanismer (positiva och/eller negativa) eller andra klimatpåverkande omständigheter (typ vulkanutbrott) finns då med i kalkylen. Inverkan av dessa andra effekter är tyvärr inte tillräckligt utforskade ännu. Särskilt gäller detta molnbildningen, vars inflytande på klimatutvecklingen är högst okänt. Men sannolikt av stor betydelse.
Mätningarna av atmosfärens koldioxidkoncentration utförs med en löjeväckande exakthet, exempelvis uppmättes 2019-09-20 ett värde av 0.00040808 (dvs 408.08 ppm). För praktiska ändamål torde en noggrannhet på en enhet i fjärde decimalen vara tillräcklig, dvs då kan man skilja mellan 0.0004 och 0.0005. Huruvida ens denna skillnad har någon signifikant betydelse för utvecklingen av den globala medeltemperaturen är tveksamt.
Klimatpaniken håller på att eskalera till masshysterins nivåer. Planeten riskerar "brinna upp" inom några decennier. Man ges intrycket att "medeltemperaturen" håller på att stiga så kraftigt att vi snart når en nivå där allting självantänder. Papper självantänder vid en temperatur på ca 200 grader Celsius, trä vid ca 300 grader Celsius , och det finns förvisso mycket skog här i norra Europa.
Det har tagit evolutionen ett par miljarder år att få fram arten Homo Sapiens. Under de senaste 500 årmiljonerna har jordens medeltemperatur fluktuerat mellan ca 10-25 plusgrader Celsius och koldioxidnivåerna mellan ca 200-3000 ppm (tror man). Det som ter sig lite paradoxalt är att människan, som i vart fall själv säkerligen anser sig vara den intelligentaste art som Naturen frambringat, skulle ha svårigheter att överleva en höjning av medeltemperaturen från 13.5 till säg 15.5 grader Celsius och inte heller en ökning av koldioxidhalten från 280 till säg 600 ppm. Det ter sig också lite märkligt att Jordens geosystem skulle vara så "fine tuned" så att klimatet tippar över ända av ytterligare några graders uppvärmning delvis orsakad av ytterligare några hundra ppm CO2. Jag påstår inte att det inte skulle kunna vara på det viset, men sett ur ett utvecklingshistoriskt och fysikaliskt perspektiv kan man ändå undra.
Alarmister utlyser nödläge för klimatet. Personligen anser jag att mänskligheten står inför ett antal betydligt allvarligare och mer närliggande hot; antibiotikaresistens, virussjukdomar/pandemier, solstormar, kärnvapenkrig, nanotoxikologi, Syntetisk biologi/Genetically Modified Organisms/Genome editing, miljögifter, plasten i haven. Bara för att nämna några.
Nej just det, jag glömde ju det mest fundamentala hotet, människans dumhet. Eller det kanske snarare ska ses som en bakomliggande orsak till många av de uppräknade riskerna, än ett hot i sig. En individ som lever i det tysta och bara är dum lär inte åstadkomma några globala katastrofer. Finns skäl att påminna om motsatsen också, se blogginlägg 2016-02-07 Global verkningsgrad.
Alldeles oaktat mitt raljerande kring klimatproblematiken, så anser jag att användningen av fossila bränslen, särskilt stenkol, bör begränsas kraftigt, och detta av en mängd "klassiska" miljöskäl; hela processen från utvinning till förbränning innebär stora påfrestningar på människor, djur, natur och miljö. Frågan är "bara" hur det ska gå till - Kina svarar för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp, och mycket av detta handlar om kolkraft. Kina tycks ha föresatt sig att uppnå någon form av världsherravälde inom ett par decennier. En troligen nödvändig framgångsfaktor är tillgång på billig energi - läs kolkraft. En annan fundamental "tillgång" är styrelseskicket - en slags "klimatdiktatur", om man tillåter sig vara lite cynisk. Dock inte av det slag klimatglobalisterna önskar sig. Idealism står mot realism, så att säga.
Det enklaste kanske helt enkelt är att slappna av. Eller som en okänd tänkare uttryckt saken: "We are all part of a giant evolutionary experiment - Life on Earth". Liknande scenarier har säkerligen utspelats lite varstans i universum. Frågan är bara på vilket sätt det går åt skogen, med mänskligheten alltså. En del moderna filosofer formulerar sig så här: "It is not unreasonable to believe that extinction of mankind would be a good idea overall".
(Manusdatum 2019-11-01. Publicerat 2020-04-25)

Från sökruta till nätgigant

Jag försöker dra mig till minnes hur det var i Googles barndom, i slutet av 1990-talet. Vi satt på jobbet och slet med ganska primitiva söksystem för webben. Så kom Google med sin revolutionerande PageRank-teknik. Man kunde plötsligt göra avancerade fritextsökningar  i stora datamängder. Och därefter har utvecklingen fortsatt i rasande tempo. Jag försöker också påminna mig hur den tekniska infrastrukturen runt Google-användning såg ut i början. Jag har för mig att man med hjälp av dåtidens webb browser, typ Netscape, gick in på http:n för Googles sökmotor - där fanns (precis som idag) en ruta där man matade in sin söksträng, och som svar fick man en lista med http-adresser. Men inte var det väl så att Google redan på den tiden samlade in allsköns data om sina användare?
Idag erbjuder Google LLC (alltså företaget Google) närmare 150 egna appar via Google Play Store, som täcker alla upptänkliga aspekter av tillvaron. För egen del vill jag bara ha tillgång till sökrutan, och listan med sökträffar. På många android smartphones jag sett, finns det förvisso en Google sökruta på hemskärmen. Där kan man ju frestas mata in sin söksträng, i tron att det är en slags genväg till Google sökmotor. Men det är betydligt mer än så. I vänsterkanten av sökrutan finns en diskret symbol (ett "googlefärgat"  G) som används som logotyp för det jag kallar The Google Main App (GMA), se blogginlägg 2020-04-14 , där jag bl a redovisat appens långa lista med behörigheter. Så när man som godtrogen användare gör en sökning via rutan på hemskärmen aktiverar man hela GMA-komplexet. Jag har äntligen lyckats 'inaktivera' GMA, och då försvann såväl de inkopierade mms-bilderna som den förrädiska sökrutan på hemskärmen!
För att ändå kunna göra Google-sökningar via mobilen öppnar jag istället en browser och går direkt in på sökmotorns http. Utan att använda några suspekta appar, analogt med hur jag utför Googlesökning på datorn.

Bondfångarkonto

När jag var liten förekom en tingest kallad bondfångare - en flätad näverstrut i vars ena ände man lurade någon godtrogen person att sticka in ett finger. Genom att själv dra i strutens andra ände snördes struten åt vilket gjorde att "bondens" finger fastnade.  En motsvarighet i dagens digitala värld skulle kunna representeras av The Google Account (Google-kontot). Detta används som inloggning på Googles olika tjänster. När man dragit igång sin nya android-mobil (se inlägget 'Att starta en mobil' 2020-04-11) så är en av de första åtgärderna att etablera kontakt med Google Play Store, dvs den webbsajt varifrån man kan ladda ner allehanda appar. För att kunna använda den funktionen tvingas man logga in i "butiken" med hjälp av sitt Googlekonto. Väl inloggad på Play Store så visar det sig vara omöjligt att logga ut därifrån. Enda sättet är att ta bort Google-kontot helt och hållet från mobilen. Med bondfångar-analogin, att amputera fingret.
Likt bondfångarens näverstrut har Google lyckats fläta ihop de olika Google-tjänsterna i mobilen med hjälp av Google-kontot. I webbrowsern Google Chrome finns en funktion kallad 'Synkronisering'. Med denna aktiverad så ser mobilen till att automatiskt logga in användaren även på diverse andra Google-tjänster i mobilen, exempelvis Gmail. Den som eventuellt inleder sin Google-exkursion med att logga in i Gmail, blir med automatik även inloggad i Chrome. Denna hjälpsamhet går dock att inaktivera. Men inte heller från Gmail kan man logga ut, precis som med Play Store.
Det är för övrigt viktigt att förstå skillnaden mellan att logga in på sitt Googlekonto jämfört med att använda sin Google-login för att logga in på någon av Googles tjänster. Men det är kanske självklart.

Appen Google

Bland de förinstallerade apparna finns en som kort och gott heter 'Google'. För att vi ska kunna särskilja den appen från annat som bär Googles namn, så kallar jag den fortsättningsvis "The Google Main App" (GMA), ty den tycks vara en slags allomfattande installation med uppgift att förbättra användarupplevelsen. Appen är nedladdad över 5 miljarder gånger, så den lär finnas i varenda android-enhet. Här är listan på den appens behörigheter:
- take pictures and videos
- read phone status and identity
- directly call phone numbers
- read call log
- directly call any phone numbers
- read the contents of your USB storage
- modify or delete the contents of your USB storage
- approximate location (network-based)
- precise location (GPS and network-based)
- read calendar events plus confidential information
- add or modify calendar events and send email to guests without owners' knowledge
- read your Web bookmarks and history
- retrieve running apps
- edit your text messages (SMS or MMS)
- read your text messages (SMS or MMS)
- send SMS messages
- view Wi-Fi connections
- record audio
- read phone status and identity
- read your contacts
- modify your contacts
- read your own contact card
- add or remove accounts
- find accounts on the device
- download files without notification
- prevent app switches
- choose widgets
- Hotword detection
- interact across users
- manage preferences and permissions for USB devices
- manage voice keyphrases
- control media playback and metadata access
- Audio Routing
- update component usage statistics
- retrieve running apps
- adjust your wallpaper size
- Preload results
- receive data from Internet
- Permission to write Sound Search matches
- view configured accounts
- contacts data in Google accounts
- Read Google settings
- Modify Google settings
- modify secure system settings
- prevent device from sleeping
- write web bookmarks and history
- expand/collapse status bar
- allow Wi-Fi Multicast reception
- full network access
- change your audio settings
- set an alarm
- use accounts on the device
- connect and disconnect from Wi-Fi
- control vibration
- modify system settings
- draw over other apps
- measure app storage space
- access Bluetooth settings
- control flashlight
- run at startup
- set wallpaper
- change network connectivity
- read Google service configuration
- view network connections
- pair with Bluetooth devices
- control Near Field Communication
- send sticky broadcast
- read sync settings
- install shortcuts
(De angivna behörigheterna baseras på uppgifter avlästa 2020-01-07 och återges här med reservation för eventuella småfel.)
Med en brutal liknelse skulle jag beskriva den här Google-appen som en skenande centraldammsugare. Tänk dig ett hem med vakuum-uttag i varje rum, kopplat till en extremt stark centraldammsugare, som suger i sig i princip allt innehåll därhemma. Och det är du själv som öppnat ventilerna till detta system, genom att godkänna appens behörigheter. Ett exempel: När jag av misstag aktiverade GMA i min förra mobil, så får jag syn på en samling bilder som visade sig härröra från mottagna mms! GMA har alltså självsvåldigt gått igenom alla mina mms och lyft ut (kopierat) alla bilder och placerat dessa i GMA-appen. Och "naturligtvis" även vidarebefordrat dem till Googles högkvarter. Men visst, skärskådar man appens behörigheter så har jag "medgivit" detta.

Googlomobilen

I inlägget 'Att starta en mobil' (2020-04-11) beskrev jag mina vedermödor med att få igång min nya mobil, utan att så att säga "Passera Gå" (där representerat av Googles användarvillkor). Kom då att erinra mig följande:


I den tecknade serien Fablernas Värld förekom ett fordon kallat Drullomobilen (Drulle Sköldpaddas snabba bil).


Det vore kanske inte helt fel att påstå att alla Android-baserade smartphones i grunden är Google-telefoner, ett slags Googlomobiler om ordvitsen tillåts. "Märken" som Sony, Samsung, Huawei (t o m 2019), Xiaomi, Oppo, Nokia, Doro, Motorola kanske bara representerar "kosmetiska" skillnader, som exempelvis antalet kameror (behöver man verkligen fyra kameror i mobilen?)

Att starta en mobil

Jag har precis skaffat en ny android-mobil. Min förra var en Samsung och nu blev det Sony. Tänkte att jag i första vändan bara skulle mixtra lite med inställningar och sådant, så jag har ännu inte satt i SIM-kortet och har inget wifi,  sålunda ingen internet-åtkomst. Jag hälsas välkommen av en komigång-wizard; ställer in språk, tidszon, anger mitt namn (som jag naturligtvis fejkar) och lite andra trivialiteter. Sen tar det stopp. Jag tvingas godkänna Googles användarvillkor och sekretesspolicy, för att överhuvudtaget komma vidare.


Jag kollar upp användarvillkoren via min dator istället. Där framgår bl a att första gången man använder en Google-tjänst, vilket är ett naturligt nästa-steg i uppstarten, så anses man automatiskt ha godkänt villkoren. Jamen dåså, då hade jag väl inte behövt bli stoppad i mobilens komigång-sekvens, eller?


Okej, Google äger Android, så det är i princip deras programvara (operativsystem alltså). Men att man måste godkänna användarvillkoren för Googles tjänster för att överhuvudtaget kunna använda mobilen, känns lite tveksamt.


I nästa steg av mina uppstartprocedurer tillåter jag mobilen att kommunicera med internet, via en wifi-uppkoppling. Då tar mobilen uppenbarligen chansen att ladda ner en massa för mig osynlig programvara (jag kan naturligtvis inte bevisa detta - bara misstänka, baserat på indikationer på mobilskärmen).


Efter en liten stund får jag ett meddelande från Google, på min Samsung-mobil, att min förrförra mobil LG G3 alltjämt är inloggad på Google. Jag har mig veterligen aldrig loggat in själva mobilen på Google. Men jag har nog i något uppstartssammanhang uppmanats att använda mitt Googlekonto. Tror dock att jag varit tämligen restriktiv - och enbart gjort faktisk inloggning på Google Play Store. Tursamt nog fick jag nu en klickbar ruta där jag kunde avsluta Google-kontakten avseende min sedan länge avlagda LG-mobil.