Ömsesidigt trakasseri

Människan har bara en långsiktig uppgift här på jorden, nämligen fortplantning. Slumpmässiga förändringar i arvsmassan i kombination med varierande biotoper är evolutionens sätt att skapa ändamålsenliga livsformer. Det borde då inte te sig orimligt att driften till fortplantning är djupt rotad i organismen. Åtminstone hos män, som traditionellt stått för de faktiska initiativen därvidlag.

De flesta män blir sexuellt upphetsade av åsynen av erotiskt exponerade kvinnobröst. Detta har (även) visats i en mängd vetenskapliga studier av hjärnaktivitet och andra fysiologiska reaktioner.

Antag att en kvinna uppträder erotiskt utmanande på sin arbetsplats, i första hand genom sitt sätt att klä sig. Kvinnan kan vara mer eller mindre medveten om detta. Antag att en manlig kollega har svårt att dölja sina reaktioner, och genom åtråfulla blickar eller uppskattande kommentarer visar detta. Då kan kvinnan, med stöd av Diskrimineringslagen, anmäla mannen för sexuella trakasserier.

Mannen är antagligen chanslös i det läget. Rent teoretiskt skulle han kunna hävda att det primärt är kvinnan  som "trakasserat" honom  genom sitt exhibitiva beteende, men det blir lite svårt för mannen att hävda att kvinnans beteende är ovälkommet, ty till en viss grad är den sexuella upphetsningen positiv. Men pågår det hela för länge, så får situationen snarare karaktären av tortyr.

Det finns speciella kvinnorörelser, internationellt, som kräver att kvinnor ska få uppträda med bar överkropp i sådana sammanhang där det anses legitimt för män att göra det, en slags jämställdhetsfråga alltså. Vad dessa kvinnor inte förstår, eller kanske vet men inte bryr sig om, eller t o m utnyttjar som ett maktmedel, är de svårbemästrade reaktioner som detta beteende kan väcka hos männen.

Inte hendag

Allt är inte vad det synes vara, till exempel kvinnokön, något som jag bittert fick erfara när jag i veckan, på internationella kvinnodagen, diskret försökte visa min sympati för det kämpande könet. "Offret" tillbakavisade min hälsning såsom inadekvat, eftersom hen uppgav sig tillhöra den icke-binära genustypen. För sent erinrade jag mig något jag läst tidigare, om 'inkluderande bemötande baserat på ett normkritiskt perspektiv', en inriktning vars budskap jag tolkat som att föreställningen att det bara finns två kön (kvinna/man) utgör en förlegad social norm, och att man i sitt bemötande av andra människor inte ska utgå ifrån att det är en (renodlad) man eller kvinna som man möter. Men som sagt, detta hade jag tillfälligt glömt.

Tänker fortsättningsvis endast uppmärksamma sådant som Kanelbullens dag. Borde vara möjligt att mumsa i sig en bulle då, utan att behöva fundera på huruvida bullen möjligen uppfattar sig som delvis vaniljbulle. Därmed inget ont sagt om vaniljbullar. Heller.

Facebooks vänsymboler

Facebook håller på att genuskorrigera sina vänsymboler. Ett angeläget projekt. Tydligen har stiliserade mansfigurer haft en dominant position i FB-världens symboluppsättning. Märkligt att ingen reagerat tidigare. Själv hade jag inte heller observerat obalansen - invand som man (som man) är i könsmaktsordningen...

Väntar nu bara på vad som kommer att ske om Koltrasten utses till Sveriges Nationalfågel (igen - förra gången var 1962). Jag slår vad om att (den eventuella) nyheten kommer att illustreras med en bild på en koltrasthane - med sin kraftigt lysande gula näbb och gula ring runt ögonen. Honan har ju en mer oansenlig framtoning (såväl visuellt som akustiskt). Och då kommer väl ropen på jämlikhet att skalla igen - varför visar man bara upp hanen? En slags ställföreträdande animal antidiskrimineringsaktion.

Motsägelsefull kramkultur

Det påstås i media att folk kramar om varann i allt större utsträckning. Det nya skulle vara att man numer kramar om även mycket flyktiga bekantskaper, ja näst intill främlingar. Möjligen är det så i vissa kretsar, men det tycks långt ifrån vara ett generellt fenomen. Jag har kollat runt på diverse diskussionsforum, och mitt intryck är att påfallande många debattörer är avogt inställda. De argument som framförs mot ett excessivt kramande är i huvudsak följande:

 

- Man vill att den fysiska kramen ska vara förbehållen de allra närmaste.

 

- Somliga upplever obehagskänslor av fysisk beröring, rent generellt.

 

- Kramandet uppfattas som ett integritetsintrång.

 

- Några irriteras över den falska närhetskänsla de upplever av att bli omfamnade av en flyktig bekantskap.

 

- En del anför bakteriofobiska aspekter.

 

- Och så kan det förstås handla om könsmakt, där mannen tycker sig ha rätt att ta initiativet gentemot en kvinna.

 

Något som alltid förvånat mig, särskilt i ljuset av strecksatserna ovan, är att samtliga punkter upphör att gälla om de som omfamnar varandra rör sig till musik, dvs dansar på det sätt människan gjort i långliga tider. Då blir närheten plötsligt tillåten, även på firmafesten...

Könsfrid på jobbet

Här är några viktiga förhållningsregler, baserade på Diskrimineringslagen, för den som råkar bli förtjust i en kollega:

- Arbetsplatsen är en frizon vad gäller alla ovälkomna yttringar av intim natur. Det är den drabbade som avgör om beteendet är ovälkommet.

- Undvik all fysisk beröring av kollegan.

- Undvik för säkerhets skull även att titta på kollegan; blicken får absolut inte snudda vid vissa partier, inte ens om sådana uppsåtligen framhävts.

- Om du ändå måste möta kollegans blick, se till att ha så neutral uppsyn som möjligt.

- Avsluta aldrig e-mail med en kamratlig hälsning som skulle kunna missförstås.

Lagen gäller i alla situationer som har något slag av samband med arbetet, alltså även raster, tjänsteresor, utflykter, firmafester eller andra personalsammankomster. Dock verkar lagstiftaren ha undantagit de anställdas fritid. Än så länge.

Hen hån

Jag trodde att jag hade begripit användningen av ordet hen:

- Som en komprimerad skrivning av "hon eller han".

- När könet är känt för sagespersonen, men där det av t ex sekretesskäl är olämpligt att ge den ledtråd som en könsbestämning skulle kunna innebära.

- När personens biologiska kön är okänt.

- När personens självupplevda könstillhörighet är oklar för sagespersonen.

- När personen själv deklarerat sig som queer.

Dock läste jag nyligen ett debattinlägg där följande uppfattning hävdades:

- Uttrycket 'hen' skall bara användas för sådana personer som själva betraktar sig som varken man eller kvinna.

Att använda hen i betydelsen 'hon eller han' ansåg personen vara förnedrande (henhån?) mot sådana som upplever sig som varken man eller kvinna. Debattören menade att man genomgående borde skriva 'han eller hon eller hen'.

Ny genus-app

Yes, nu är den här, appen som mäter jämställdhet! Kanske är en grej som laddar in all den info som man sprider omkring sig i det här datasamhället (jfr Big Data, Facebook, NSA och sådant), och sedan gör beräkningar enligt nån slags genusskala. Nä, inte alls så sofistikerat. Det är helt enkelt en form av schack-klocka, en sån där tingest där man kollar av så att bägge spelarna får exakt lika lång total betänketid. Den nya genus-appen är tänkt att mäta den tid som män respektive kvinnor har ordet, i t ex ett sammanträde.

Liknelsen med schack-klockan är kanske inte så dum. Schack är ju ett spel, precis som genuskampen, och allt är antingen svart eller vitt.

Uppfinnaren till genustidmätaren menar att det finns många utvecklingsmöjligheter av appen. Personligen skulle jag föreslå en funktion som analyserar kvalitén  på det som sägs. Då är det inte alls osannolikt att den som pratat minst sagt de bästa sakerna. Oavsett dennes kön.

Certifieringspandemi

Certifieringspandemin breder ut sig. Som alla globala infektioner riskerar den att under en tid förlama organismen (organisationen). Genusområdet ligger väl framme; flera hundra arbetsplatser har blivit HBT-certifierade. Utvecklingen på det området går snabbt. Förslag finns att hänga på några bokstäver till, så nu ska det handla om HBTQIA. Affärsområdet växer.

I skuggan av genus-certifieringen pågår alltjämt den kanske lite tyngre kvalitetsledningscertifieringen, ISO9001. Senaste tillskottet i ISO-sfären är miljöledningscertifieringen, ISO14001. Och när man klarat av dessa procedurer väntar OHSAS 18001, certifiering avseende systematiskt arbetsmiljöarbete. Därutöver förekommer ytterligare en handfull lite mer specifika certifieringsmöjligheter, t ex inom trafiksäkerhet och det medicinska området.

Certifiera mera.

N-läggning

Någon kanske undrar vad koden N, som uttryck för sexuell läggning, betyder (se blogginlägg 2014-10-06). Enligt förlegad könsuppfattning skulle det kanske tolkas som "Normal", dvs heterosexuell. Idag är det dock normalt att inte vara normal. En något mindre provokativ tolkning skulle vara "Naturlig", men det fungerar inte heller eftersom det för vissa individer inte känns naturligt med heterosexualitet. För att motivera min användning av koden N krävs först en liten utvikning:

Livet på jorden har för oss människor två grundläggande mål, ett kortsiktigt och ett långsiktigt:

- Skaffa mat
- Skaffa barn

Det är allt. Hela evolutionens idé är förfining genom fortplantning. Naturen har för människans del ordnat detta genom inrättande av två (biologiska) kön, hanar respektive honor. Då tycker jag att man törs påstå att det är naturenligt, dvs i enlighet med naturens inneboende ordning, med heterosexualitet. Därför kod N.

Genuskoder

Det verkar föreligga en del språkliga oklarheter i köns/genus-området, i vart fall i den allmänna debatten. Facebook erbjuder sina medlemmar ett femtiotal olika gender options att välja mellan. Tyvärr tycker jag att man blandar ihop tre aspekter som faktiskt kan, och bör, hållas åtskilda:

Kön: Borde i princip bara kunna vara hane eller hona (se blogginlägg 2014-06-05)

Könsidentitet (genus): Graden av upplevd "manlighet" respektive "kvinnlighet", enligt klassisk terminologi.

Sexuell läggning: Hetero-, homo-, bi- eller asexuell.

Det borde vara möjligt att konstruera ett slags kodsystem, där vardera av dessa tre aspekter uttrycks med hjälp av något slags numeriskt värde eller kod. När det gäller 'kön' känns det, i denna binära tidsålder, naturligt att använda tecknen (bokstäverna) O resp I, för de två möjliga könen. Med lite fantasi är det lätt att förstå vilket av tecknen som avser vilket kön. Men samtidigt finns naturligtvis en risk att någon uppfattar tecknen som siffrorna 0 resp 1, och därmed menar att det runda (ovala) tecknet är mindre värt än det rakt uppåtstående. Svårt det här, med jämlikhet.

Individens genus (dvs självupplevda könsuppfattning) borde kunna uttryckas med två stycken procenttal, t ex 80/20. Den procentsats som står i första position föreslås, enbart som en praktisk konvention, avse graden av identifikation med individens cisgender, dvs den könsidentitet som enligt klassisk könsuppfattning förknippats med individens fysiska kön. Om exemplet 80/20 avser en hane, så ska detta utläsas som att ifrågavarande hane upplever sig till 80% som "manlig" och till 20% som "kvinnlig". Alla möjliga kombinationer av procenttalen kan förekomma, dock får summan av talen aldrig överstiga 100%. Den som helt tycker sig sakna såväl manliga som kvinnliga egenskaper kan ange 0/0.

När det gäller att beteckna en viss individs (huvudsakliga) sexuella läggning föreslås kodbokstäverna N, H, B och A.

En gammal hederlig karlakarl skulle alltså (rent teoretiskt) kunna karakteriseras med koduttrycket  I_100/0_N

Männens parti

Valaffischernas välbekanta budskap flimrar förbi. Plötsligt ser jag en nykomling i branschen, och omedvetet kommer jag att tänka på ett famöst uttalande av en f d ROKS-ordförande: ”Män är djur” som hon sa i TV-programmet. Just det, nu har männen fått ett eget politiskt parti: Djurens parti. Bra. Om alla män röstar på det partiet, och alla kvinnor röstar på Feministiskt initiativ, så kommer uttrycket blockpolitik att få en ny spännande innebörd. Skulle kännas som en naturlig utveckling – det är ju ändå krig mellan könen i det här landet.

Henkontakter

Som jag nämnt i föregående blogginlägg (2014-06-05) är det brukligt att inom elektriska tillämpningar tala i termer av hane resp hona för att särskilja de två komplementära typerna av kopplingsdon. Vanliga benämningar är t ex RCA-hane, eller 2-polig DIN-hona.

Uppenbarligen har könsalarmisternas härnadståg ännu inte nått denna bransch. Men det är väl bara en tidsfråga innan vi tvingas ersätta de etablerade könsbefläckade beteckningarna med det samlande begreppet henkontakter. Undrar bara hur de ska se ut - och hur man ska kunna koppla dem samman. Men det kanske är en underordnad frågeställning. Eller uppslag till aprilskämt för något hobbyelektronikföretag.

Nya könsbegrepp

I detta genusupplösningens tidevarv känns det angeläget att försöka komma överens om en otvetydig definition av begreppet kön. Min uppfattning är att man ska basera definitionen på strikt anatomiska (biologiska, medicinska) grunder. Man kan i 999 fall av 1000 fastställa, genom en enkel okulär besiktning, om en viss individ är försedd med ett fortplantningsorgan av typen P eller V. En näraliggande analogi kan hämtas från det elektrotekniska området. Ta banankontakter som exempel. Dessa finns av två typer, stift respektive hylsa (muff). Finurligt nog kallas bananstiftet för hane medan hylsan benämns hona. I t ex hifi-sammanhang kan man föra in ett bananstift i en bananhylsa, lägga på en spänning, och då flyter ström genom dessa kontakter och ljuv musik uppstår (i högtalarna alltså). Analogin känns kristallklar, och kan knappast väcka anstöt.

Mitt förslag blir alltså att människor grupperas, definitionsmässigt, i endera av två grupper med avseende på om individen är utrustad med ett "bananstift" eller en "bananhylsa".

Man kanske t o m ska gå så långt som till att benämna de som innehar stift hane, och de som har hylsa hona. Människan är ju trots allt ett slags djur. Och så kan vi äntligen göra oss av med de förhatliga begreppen 'man' respektive 'kvinna'. En god gärning bara det.

I en enkät som nyligen sändes ut till ett stort antal personer (se blogginlägg 2014-06-02), gavs möjligheten att ange huruvida man betraktade sig som 'Man', 'Kvinna' eller 'Annat'. Det uppges att 2% valde alternativet Annat. Den här typen enkätproblematik försvinner praktiskt taget helt om vi inför mina definitioner/benämningar på kön. Då blir sådana stereotypa begrepp som 'manligt' respektive 'kvinnligt' inadekvata, åtminstone rent språkligt. Eftersom genusdebatten i mångt och mycket handlar om synen på generaliserbara egenskaper hos män resp kvinnor, och huruvida dessa egenskaper i så fall är väsentligen genetiskt (biologiskt) betingade eller relaterade till socialkonstruktivistiska erfarenheter, så kan det vara klokt att helt enkelt avföra orden 'man - manligt' och 'kvinna - kvinnligt' från agendan. Vi använder istället 'hane' resp 'hona' (utan motsvarande adjektivbildningar) och överlåter åt framtidens humanetologer att avgöra om det finns några genuina egenskapsmässiga skillnader mellan människosläktets hanar och honor.

Annat kön

I en stor enkätundersökning om arbetsmiljöfrågor fick de som svarade möjlighet att ange sitt kön enligt något av följande alternativ:

o  Man
o  Kvinna
o  Annat

Av de svarande hade 2% kryssat i Annat. Intressant. Undrar vilket/vilka kön som avses? Nästa gång borde enkätkonstruktören utforma svarsalternativen så här, tycker jag:

o  Man
o  Kvinna
o  Annat. Ange vilket: .....................

Då får vi som tillhör de genusmässigt oupplystas skara en möjlighet att upptäcka de nya könen.

Det jag egentligen tror att man menar, även om det inte uttryckts explicit, är huruvida man känner sig som en man, alternativt en kvinna, alternativt något annat, t ex en kastrerad katt. Dvs enkätfrågan handlar antagligen om könsuppfattning, dvs sådant som manligt/kvinnligt. Då vore det mer tydligt att utforma alternativen så här:

"Upplever du dig som:"

o  Man
o  Kvinna
o  Både och
o  Varken eller
o  Vet ej

Alternativet 'Både och' kan användas av t ex transvestiter, och alternativet 'Varken eller' kanske känns lämpligt för en del Queer-personer. Alternativet 'Vet ej' kan vara klokt att ta med, för de stackars människor som, helt förståeligt, lider av total genusförvirring.

Eller så kanske man kunde prova med de inom språkvetenskapen etablerade genusgrupperna.

"Vilket genus tillhör du?"

o  Maskulint
o  Feminint
o  Reale
o  Neutrum

Blir intressant att se om könsförnekarna väljer Reale eller Neutrum.

Med skator i blick

Av DO:s lagtolkningar framgår att vissa komplimanger och blickar kan uppfattas som sexuella trakasserier. Ta denna komplimang till exempel: "De där brallorna är jättesnygga på dig!" Antagligen ett sexuellt trakasseri, eftersom det är osannolikt att komplimangen avser byxornas egenskaper som sådana. Dock tycker jag det är lite märkligt att ett uttryck som är avsett att vara, och även definitionsmässigt är, något positivt, ska behöva upplevas som negativt. Personligen tycker jag det är mycket jobbigare att bli bemött av misshag, än att få en uppskattande blick oavsett vilken del av kroppen den avser.

Handlingar som att tafsa, eller smeka, samt vissa andra former av beröring kan med fog upplevas som kränkande, om de är oönskade. Komplimanger i största allmänhet kan möjligtvis betraktas som en gråzon (jfr exemplet i ingressen), men grova "komplimanger" är naturligtvis kränkande.

Blickar representerar en annan dimension, tycker jag intuitivt. Kroppslig beröring är en fysisk handling, samma gäller en muntligt uttalad komplimang (ljudvågor hörs). Synsinnet sänder däremot inte ut några fysiska signaler. Blickens primära syfte är att få en viss del av synfältet återgivet på gula fläcken i ögat. Kan detta vara trakasserande? Rimligtvis inte - i sig. Det som upplevs som jobbigt för offret är upplevelsen av att bli betittad, och det är kanske allvarligt nog. Jag gör ibland en del (harmlösa) experiment, i vardagen. Här är ett, som visar betydelsen av blickens riktning:

Ibland när jag är på väg att passera en skata som befinner sig lite vid sidan om min gåriktning, så försöker jag i det längsta hålla blicken riktad stint framåt, men ändå observera skatan i ögonvrån. Vid ett bestämt tillfälle riktar jag blicken direkt mot skatans ögon, och då flyger den omedelbart iväg! Man kan alltså misstänka att bilden i skatans hjärna av att ett par ögon är riktade mot den upplevs som ett hot. Då är det inte så konstigt att även en del människor upplever obehag inför andras blickar, särskilt om blickarna fokuserar på kroppsdelar som är förknippade med erotisk laddning.

Hensyn

Jag kan ha en viss förståelse för det rent språkliga behovet att skapa ett ord som kan användas i sådana fall där det är okänt om objektet tillhör manligt eller kvinnligt biologiskt kön. Man slipper skriva han/hon eller denna/denne eller vederbörande. Om någon vill använda hen i ett sammanhang där den biologiska könstillhörigheten är känd, så tycker jag att det blir mer problematiskt. Man skulle kunna misstänka att den som använder hen som objektsform avseende någon person med känd könstillhörighet gör detta utifrån sin egen uppfattning om könets betydelselöshet. Mot detta invänder jag att man, när man omnämner någon annan person, i första hand ska respektera den personens egen uppfattning om sin könsidentitet. Och än så länge tror jag att den absoluta majoriteten tillskriver sin biologiska könstillhörighet avsevärd signifikans. Och då är det inte riktigt schysst att kalla personen hen. Bristande hensyn, så att säga.