Att platta till kurvan

Jag har svårt att frigöra mig från föreställningen att Sveriges, låt vara outtalade, pandemistrategi baserats på en förhoppning att befolkningen någorlunda snabbt skulle uppnå 'flockimmunitet', och detta genom att acceptera ett icke obetydligt mått av smittspridning i samhället. Det pedagogiska budskapet har varit att "platta till kurvan" så att denna trycks ner precis till sjukvårdens kapacitetstak. Men man kan ju lika gärna uttrycka det som att man låtit smittspridningskurvan växa ända upp till sjukvårdssystemets bristningsgräns. Det visade sig på ett relativt tidigt stadium att realismen hos den eventuella tanken på naturlig flockimmunitet var överskattad. Jag har i blogginlägget "Flockimmunitetens Moment 22" (2021-05-26) motiverat varför.

Flockimmunitetens Moment 22

Eftersom mindre än 20% av smittbärarna svarar för mer än 80% av smittspridningen (s k klustersmitta), så måste en oacceptabelt stor andel av befolkningen ha blivit sjuk för att flockimmunitet ska kunna uppstå. Om man ändå skulle tillåta en sådan omfattande smittspridning, så skulle viruset få ohållbart många tillfällen att utveckla och sprida nya mutationer. Risk finns då att några av dessa gjort viruset mindre känsligt för de antikroppar som bildats hos personer som insjuknat av de första virusgenerationerna.

Massvaccinering ter sig sålunda som det enda kraftfulla sättet att dämpa pandemin. Dock blir det en kapplöpning mellan vaccinutveckling och virusets mutationsdynamik. Det gäller att hinna få en tillräckligt stor andel av befolkningen vaccinerad mot de dominerande virusstammarna.

Viral intelligens

Jag har alltid ogillat uttrycket 'Artificiell intelligens', dvs att det som vissa datamaskiner uppvisar skulle vara 'konstgjort'. Men intelligensen i sig kan knappast vara 'konstgjord', den kan möjligtvis uppkomma som ett resultat av "ingenjörskonst". Jag föreslår istället en terminologi som relaterar till den typ av entitet som är bärare av intelligensen ifråga. Sålunda identifierar jag följande huvudgrupper:

1. Maskin-intelligens. Motsvaras av det man idag avser med AI. Grunden är en maskin uppbyggd av icke-levande materia.

2. Human-intelligens. De avancerade kognitiva förmågor som förekommer hos arten Homo Sapiens. 　

3. Animal intelligens. Härmed avses intelligens hos andra djur än människor. Ej att förväxla med 'animal magnetism' som är någonting helt annat.

4. Viral intelligens. Virus är en partikel uppbyggd av biologisk materia. Den innehåller genetisk kod i form av DNA eller RNA. Som exempel består coronavirusets RNA av 30.000 nukleotider. När viruset infekterar en mottagarcell så sker en sofistikerad omprogrammering av den stackars angripna cellen. Viruset kan även mutera, och på det sättet "förbättra" sina egenskaper. En slags biologisk intelligens. Måhända med större evolutionspotential än människans tröga fortplantning. Viral Darwinism.

Halvseriöst om klimatet

Klimat finns inte - det är bara en teoretisk konstruktion, en abstraktion. Ingen levande varelse kan med sina sinnen uppfatta klimatet. Vad som verkligen finns och som vi kan uppleva direkt, är väder, och detta endast momentant, i varje ögonblick, och på varje plats på jordytan. Och till vädret och dess växlingar har människan alltid fått anpassa sig. Inget konstigt med det. Så länge havsnivån höjs i den takt som nu sker, med några millimeter per år, så hinner man undan. Om hela Antarktis ismassor skulle smälta på några timmar skulle det förvisso bli världens tsunami, men det lär inte kunna ske. Och om några tusen år eller så blir det sannolikt istid igen, och då tvingas en miljard människor flytta söderut.
De väderrelaterade komponenter vi direkt kan erfara är luftens temperatur, rörelse och humiditet. Dvs hur varmt det är, hur mycket det blåser och hur fuktigt det känns (inkl nederbörd, typ regn och snö). Temperaturen varierar med tiden på dygnet och årstiderna, och mellan olika platser på jordklotet.
Temperaturen i luftskiktet närmast jordytan varierar mellan ytterligheter som +50 och -70 grader Celsius, dvs ett intervall på 120 grader C. Normala svängningar över dygnet kan vara ca 20 grader C, och dito mellan olika årstider också ca 20 grader C. Jordens s k medeltemperatur är för närvarande ca 14.5 grader Celsius, och har ökat med ungefär en grad sedan 1800-talet. Uttryckt enligt den absoluta temperaturskalan, Kelvin-grader, så har Jordens medeltemperatur ökat från 286.65 grader K till 287.65 grader K. Big deal, ja kanske.
Den globala medeltemperaturen anges för övrigt med en förbluffande noggrannhet. Sålunda anses det vara en stor nyhet när temperaturrekord slås med några hundradelar av en grad. Frågan är vilket informationsvärde överhuvudtaget som ligger i det man definierar som Jordens medeltemperatur. Med tanke på hur allting varierar (se ovan) så ter sig måttet som sådant tämligen ointressant; annat än som en indikator, och det är väl så man ska se det. Medelvärden är annars ofta relativt meningslösa. Tidigare (tror jag) bestämdes medelvärdet av dygnets högsta resp lägsta temperatur, dvs endast två mätpunkter per dygn. Vid ett sådant förfarande missar man information om dygnets egentliga "värmeinnehåll", dvs hur skarpa toppar resp dalar det egentligen kan vara i temperaturkurvan över resp dygn. De satellitmätningar som görs sedan 1979 har i alla fall medfört förbättringar på den här punkten (tror jag).
Vindstyrkan nära jordytan varierar mellan 0 m/s (stiltje) upp till som mest kanske 50 m/s (orkan). Vanligt förekommande nivåer är 3-12 m/s, över land, i Sverige. Huruvida några tydliga trender i dessa värden har förmärkts de senaste århundradena är mig obekant.
Utomhusluftens relativa fuktighet brukar ligga nånstans i intervallet 50-99%.
Väderleksförhållandena förändras även storskaligt genom ett antal "fenomen", som varierar över tid och rum; El Nino och La Nina är väl de mest kända, där medeltemperaturen i stora områden kring Stilla Havet påverkas uppåt eller nedåt med flera grader. Andra spännande atmosfäriska företeelser är Nordatlantiska Oscillationen (NAO) som bland annat påverkar förhållandena vintertid här i Norden;  Madden-Julianoscillationen (MJO),  Stratosfäriska polarvirveln, Grönlandsblockering, Arktiska Oscillationen (AO),  Sudden Stratospheric Warming (SSW), Final Stratospheric Warming (FSW), Indian Ocean Dipole (IOD) och the Quasi-Biennial oscillation (QBO).
Jordens atmosfär består till 78% av kväve, 21% syre, vattenånga ca 1%. Koldioxidhalten är 0.04%, metan 0.0002%. Såväl vattenånga som koldioxid och metan är s k växthusgaser. Störst "verkningsgrad" har metanet, därefter koldioxiden och sist vattenångan. Mängderna koldioxid respektive metan ter sig storleksordningsmässigt sett betydelselösa, men så är det icke. Tillsammans svarar dessa gaser för ungefär hälften av växthuseffekten, vattenångan står för resten. Om det inte fanns några växthusgaser alls så skulle Jordens medeltemperatur sjunka till ca -18 grader Celsius, alltså precis som i frysboxen.
Teoretiskt sett torde varje fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären medföra en ökning av medeltemperaturen med ca 1 grad Celsius. Allt annat oförändrat, som man säger. Dvs vare sig återkopplingsmekanismer (positiva och/eller negativa) eller andra klimatpåverkande omständigheter (typ vulkanutbrott) finns då med i kalkylen. Inverkan av dessa andra effekter är tyvärr inte tillräckligt utforskade ännu. Särskilt gäller detta molnbildningen, vars inflytande på klimatutvecklingen är högst okänt. Men sannolikt av stor betydelse.
Mätningarna av atmosfärens koldioxidkoncentration utförs med en löjeväckande exakthet, exempelvis uppmättes 2019-09-20 ett värde av 0.00040808 (dvs 408.08 ppm). För praktiska ändamål torde en noggrannhet på en enhet i fjärde decimalen vara tillräcklig, dvs då kan man skilja mellan 0.0004 och 0.0005. Huruvida ens denna skillnad har någon signifikant betydelse för utvecklingen av den globala medeltemperaturen är tveksamt.
Klimatpaniken håller på att eskalera till masshysterins nivåer. Planeten riskerar "brinna upp" inom några decennier. Man ges intrycket att "medeltemperaturen" håller på att stiga så kraftigt att vi snart når en nivå där allting självantänder. Papper självantänder vid en temperatur på ca 200 grader Celsius, trä vid ca 300 grader Celsius , och det finns förvisso mycket skog här i norra Europa.
Det har tagit evolutionen ett par miljarder år att få fram arten Homo Sapiens. Under de senaste 500 årmiljonerna har jordens medeltemperatur fluktuerat mellan ca 10-25 plusgrader Celsius och koldioxidnivåerna mellan ca 200-3000 ppm (tror man). Det som ter sig lite paradoxalt är att människan, som i vart fall själv säkerligen anser sig vara den intelligentaste art som Naturen frambringat, skulle ha svårigheter att överleva en höjning av medeltemperaturen från 13.5 till säg 15.5 grader Celsius och inte heller en ökning av koldioxidhalten från 280 till säg 600 ppm. Det ter sig också lite märkligt att Jordens geosystem skulle vara så "fine tuned" så att klimatet tippar över ända av ytterligare några graders uppvärmning delvis orsakad av ytterligare några hundra ppm CO2. Jag påstår inte att det inte skulle kunna vara på det viset, men sett ur ett utvecklingshistoriskt och fysikaliskt perspektiv kan man ändå undra.
Alarmister utlyser nödläge för klimatet. Personligen anser jag att mänskligheten står inför ett antal betydligt allvarligare och mer närliggande hot; antibiotikaresistens, virussjukdomar/pandemier, solstormar, kärnvapenkrig, nanotoxikologi, Syntetisk biologi/Genetically Modified Organisms/Genome editing, miljögifter, plasten i haven. Bara för att nämna några.
Nej just det, jag glömde ju det mest fundamentala hotet, människans dumhet. Eller det kanske snarare ska ses som en bakomliggande orsak till många av de uppräknade riskerna, än ett hot i sig. En individ som lever i det tysta och bara är dum lär inte åstadkomma några globala katastrofer. Finns skäl att påminna om motsatsen också, se blogginlägg 2016-02-07 Global verkningsgrad.
Alldeles oaktat mitt raljerande kring klimatproblematiken, så anser jag att användningen av fossila bränslen, särskilt stenkol, bör begränsas kraftigt, och detta av en mängd "klassiska" miljöskäl; hela processen från utvinning till förbränning innebär stora påfrestningar på människor, djur, natur och miljö. Frågan är "bara" hur det ska gå till - Kina svarar för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp, och mycket av detta handlar om kolkraft. Kina tycks ha föresatt sig att uppnå någon form av världsherravälde inom ett par decennier. En troligen nödvändig framgångsfaktor är tillgång på billig energi - läs kolkraft. En annan fundamental "tillgång" är styrelseskicket - en slags "klimatdiktatur", om man tillåter sig vara lite cynisk. Dock inte av det slag klimatglobalisterna önskar sig. Idealism står mot realism, så att säga.
Det enklaste kanske helt enkelt är att slappna av. Eller som en okänd tänkare uttryckt saken: "We are all part of a giant evolutionary experiment - Life on Earth". Liknande scenarier har säkerligen utspelats lite varstans i universum. Frågan är bara på vilket sätt det går åt skogen, med mänskligheten alltså. En del moderna filosofer formulerar sig så här: "It is not unreasonable to believe that extinction of mankind would be a good idea overall".
(Manusdatum 2019-11-01. Publicerat 2020-04-25)

Tyst i skogen!

När man är ute i naturen, t ex vandrar på en slingrande skogsstig, så handlar det om att uppleva intrycken med alla sina sinnen. Dofterna, ljuden och de vackra scenerier naturen presenterar för oss.



Understundom händer det att en grupp förskolebarn gör en liten exkursion i det närbelägna skogsområdet hemmavid. Småttingarnas vilda skränande hörs ända in i lägenheterna, mer än hundra meter bort. Det verkar som att nutidsmänniskan förlorat känslan för naturens inneboende storhet; nödvändigheten av den personliga utlevelsen tycks vara viktigare än inlevelsen i naturens mäktighet. Likadant är det när man ser någon joggare på väg genom skogen - iförd hörlurar med lämplig "störmusik".



Nu kan det naturligtvis vara så att barnens skrikande i själva verket är glädjetjut, över att ha hittat något spännande naturföremål. Den sortens upptäckarglädje är självklart positiv. Något mindre roligt tycker jag det är om ledarna introducerat någon form av tävlingsmoment, t ex vem hittar den största svampen eller något i den stilen. Själva tävlingsmomentet tar bort en del av den genuina naturupplevelsen, och leder även till mer skrik "Titta vilken stor svamp jag har hittat!"

Norrskensspanare

Samlarvurm kan ta sig olika uttryck; frimärken, mynt, tändsticksetiketter, flodhästar (miniatyrer alltså). Man kan också samla på observationer; flygplan (flight spotting), tåg (train spotting), taxibilar (på den tiden då varje taxibil hade en liten plåtskylt med ett löpnummer), fågelarter ("kryssare" - personer vars mål är att ha sett (kryssat för) så många arter  som möjligt av de i Sverige förekommande (ca 500 st). Det är lite oklart (för mig) vad det är för egentlig drivkraft hos människan (vissa människor) som ligger bakom alla dessa samlarintressen. Ekorrar samlar nötter, men det är av mer överlevnadsmässiga skäl.

En grupp som jag blivit varse på senare tid är vad som med en ordvits skulle kunna benämnas 'sun-spotters'. Dessa personer följer noga de astronomiska mätningar som detekterar anomaliteter i solens aktivitet; solfläckar men kanske än viktigare s k koronalhål,  från vilka det strömmar ut elektriskt laddade partiklar i stor mängd, vid specifika tillfällen. När sådana partikelströmmar når Jordens atmosfär uppstår Norrsken (och föralldel även Sydsken - men där bor inte särskilt många observatörer...)

Norrskensspanarna har egna webbsajter där man kontinuerligt återger data från den etablerade solforskningen, och tillfogar egna beräkningar om förväntade norrsken - "ankomsttid", intensitet och hur långt ner på hemisfären de kan bli synliga. Upphetsningen  är påtaglig när det registrerats ett jämförelsevis kraftigt utbrott på solens yta, som med 1-3 dygns fördröjning skapar de "önskvärda" effekterna i vår atmosfär. Tyvärr förekommer det även ett antal "bieffekter" - satelliter kan slås ut, radiokommunikation  och navigeringssystem kan påverkas.

Något som norrskensentusiasterna inte tycks bekymra sig över, i vart fall inte såvitt jag hittills kunnat förmärka, är risken för ett nytt Carrington-event (se Blogginlägg 2014-11-12), dvs en gigantisk solstorm som kan komma att slå ut stora delar av norra  halvklotets elförsörjning under lång tid.


Det som kanske ter sig än mer förvånande är att samhällets beredskapsmyndigheter inte verkar ta Carrington-hotet på allvar. Möjligen rör det sig om en klassisk försvarsmekanism - man tränger undan den obehagliga tanken att inte kunna använda Facebook på  flera månader...

Dubbel timme

En tänkt dialog, igen:

- I natt regnade det som tusan, i en halvtimme.

- Jaha, när var det?

- Det började kvart i tre och slutade kvart över två.

Sensmoral: För sådant som inträffar mellan kl 02:00 och kl 02:59 under den natt då man övergår från sommartid till normaltid, så bör man ange om klockslaget avser sommartid eller normaltid.

Den sista meningen ovan borde alltså förtydligats, på följande vis:

- Det började kvart i tre (sommartid) och slutade kvart över två (normaltid).

Missvisande missvisning

I dessa GPS-navigeringens tidevarv kan det te sig något gammalmodigt att använda traditionella kompasser. Men vid ett mycket långvarigt strömavbrott eller annat globalt elektroniskt haveri kan det vara bra att i alla fall hjälpligt kunna ta sig fram i luften och till sjöss. Då konfronteras man med begreppet 'missvisning'. Eftersom den magnetiska nordpolen ligger en bit ifrån den geografiska så kommer kompassnålen i många fall att peka lite tokigt. I Syd- och Mellansverige anges missvisningen till ca 5 grader, ostlig. Med ostlig missvisning menas att kompassnålen "tror" att Nordpolen ligger 5 grader mer österut än vad som faktiskt är fallet. Sådan missvisning (dvs ostlig) benämns även som positiv, vilket kanske inte är helt intuitivt:

Antag att vi ritar en geografiskt korrekt kompassros i sanden, och märker ut gradtal på periferin. Norr-symbolen ska peka mot den geografiska nordpolen. Om vi sedan håller en fritt svängande kompassnål ovanför den sandiga kompassrosen så kommer nålen att peka på 5 grader, om missvisningen på platsen har fastställts till just 5 grader ostlig. Antag nu att vi kompletterar den lösa nålen med en 360-graders-skala, som i de klassiska kompasserna. Vi vrider in kompasshuset (med skalan) så att nålen pekar på 360 grader (dvs norr, noll grader). Då kommer kompassens skalmarkering för 355 grader att sammanfalla med en linje mot sandkompassens norr-riktning. Jag skulle då påstå att kompassens missvisning är negativ eftersom den visar ett för lågt värde. För att få fram den geografiskt korrekta riktningen måste man alltså korrigera magnetkompassens gradtalsvisning genom att lägga till 5 grader. Denna korrektion är förvisso positiv (dvs mot högre värden), men det är ju korrektionen det - inte själva missvisningen.

Möjligen härrör uttrycket 'positiv missvisning' från iakttagelsen att kompassnålen rört sig i positiv riktning (dvs mot högre värden) på den tänkta sandfasta kompassrosen.

Rena rama dan

Hela natten också, alltså. Ovanför Polcirkeln, på sommaren. Oturligt nog infaller årets ramadan just denna tid. Ett stort problem, enligt imamrådet som rest till Kiruna för att studera fenomenet närmare. En sann muslim ska under ramadan avstå från mat och dryck från det att solen går upp tills dess att den går ner. I värsta fall kan det innebära att de troende blir utan vatten och mat en hel månad i sträck. Troligen tvingas man konstruera nån slags "administrativ" lösning (typ tillämpningsföreskrift), som kan anses godtagbar ur religiös synvinkel.

Religionens makt över människorna kan uppenbarligen vara betydande. Ovilja hos muslimer med politiska ambitioner i Sverige att skaka hand man/kvinna kan medföra att man förlorar möjligheten att arbeta aktivt med alla (andra) viktiga frågor i samhället. Och nu får de muslimer som bosatt sig långt norrut problem med att följa fastereglerna.

Men eftersom ramadan flyttar sig relativt den västerländska kalendern, så kommer den så småningom att inträffa under årets mörkaste tid, dvs då det ovanför polcirkeln är natt konstant i ett par månader. Då kan de ju så att säga "ta igen".

Vad skulle han ha sagt, han som hittade på alltihop, apropå denna olyckliga effekt av jordaxelns lutning: Tänkte inte på det...

Snubblande pingviner

Idag presenteras ännu ett viktigt(?) forskningsresultat: "Feta pingviner snubblar lättare". En brittisk forskargrupp har begett sig till Antarktis för att utföra den forskningen. Undrar om deras slutsats är överförbar på människor? Pingvinerna har ett evolutionistiskt motiverat skäl till att periodvis lägga på hullet - nämligen för att klara den extrema kylan under den långa häckningsperioden. Ett sådant motiv är dock knappast gångbart för överviktiga individer av människosläktet...

Jag erinrar mig osökt en studie där trafikforskare, efter omsorgsfulla mätningar vid övergångsställen, kommit fram till att äldre människor behöver längre tid för att passera gatan, och att grönintervallet för fotgängare i områden med hög andel äldre därför borde förlängas. Bra.

Klimatdum mjölk

Reagerade på SVT-webbens nyhetsrubrik om ett nytt forskningsrön:

"Mjölk är ett klimatproblem - Mejeriprodukter miljöbov"

Kan inte vara lätt att vara ko, i dessa tider, med alla påhopp. Eller miljömedveten, klimatsmart konsument. Som på ett enkelt sätt vill få i sig näringsämnen, vitaminer och mineraler. Vad jag förstår finns det en väldig massa nyttiga ämnen i mjölk. Men det kanske inte hör hit.

Global verkningsgrad

Flera av de globala hot som finns mot livet på jorden härrör från människans aktiviteter, och detta utgör en relativt modern omständighet. För bara 100 år sedan hade människorna inte samma "möjligheter" som man har idag. Man kan urskilja (åtminstone) två viktiga "framsteg": Kunskaper om materiens innersta uppbyggnad, samt kunskaper om den genetiska koden. Det har alltså handlat om människans erövrande av mikrokosmos. Det farliga med just detta är att man ökat verkningsgraden för vad en enskild galning kan ställa till med. I princip räcker det med en enda människas handling för att utplåna allt mänskligt liv på jorden. Medlen heter kärnvapen respektive syntetisk biologi. Samtidigt är det lite paradoxalt att en av människans farligaste naturliga fiender är just virus. Microcosmos strikes back.

Under de långa tidsrymder som människoarten utvecklats, på savanner och i skogar, begränsades en enskild individs faktiska räckvidd vad gäller förgörande handlingar till mycket korta avstånd. Man saknade helt enkelt medel för global destruktiv påverkan. "Dålig" verkningsgrad så att säga. Dessbättre.

De globala hoten

Här kommer en kortfattad genomgång av sådant som jag betraktar som de största hoten mot mänskligheten, och som samtidigt verkar vara svåra att förebygga alternativt omöjliga att förhindra. Det är fem hotbilder, med den mest sannolika överst i listan. Tidsperspektivet är de närmaste 10-100 åren. Med globalt hot avser jag att en stor del av jordens befolkning går under. Eller i vart fall några hundra miljoner.

1. Pandemi orsakad av farliga mikroorganismer (virus, bakterier). Dessa kan vara naturligt förekommande, eller syntetiserade. Den senare formen kan komma att spridas av misstag, eller med avsikt. Framväxten av bakteriestammar som utvecklat resistens mot alla etablerade antibiotika representerar också ett pandemiskt hot.

2. Solar Superstorm (Se blogginlägg 2014-11-12)

3. Regionalt kärnvapenkrig.

4. Storskalig spridning av skadliga nanopartiklar (civilt eller militärt).

5. Fullskaligt kärnvapenkrig (Mutually Assured Destruction), utlöst av misstag eller i affekt.

Jag har inte tagit upp sådana långsamt accelererande missförhållanden i världen som antropogena klimatförändringar, brist på mat, rent vatten osv. Skälet är att sådana, i alla fall i princip, borde vara möjliga att förhindra genom politiska insatser. Inte heller tar jag med sådana katastrofala händelser som är geografiskt avgränsade, t ex ett meteoritnedslag i en världsstad.

Flytta nyåret

Det framåtblickande firandet av ett årsskifte är egentligen fånigt, alldeles bortsett från att fyrverkerierna skrämmer hundar och hästar. Det vore naturligare att fira att det gångna året klarats av utan att jorden gått under. Hur det går med det nya har man ju ingen aning om, varför fira den ovissheten? Framförallt relaterar den almanacksmässiga placeringen av nyåret inte till någon särskilt viktig historisk händelse. Månens faser och nån gammal almanacka bara.

Jag anser att man bör flytta nyåret, så att det infaller vid vintersolståndet. Då blir nyåret relaterat till en fundamental celest omständighet, nämligen början på den period då dagarna blir längre. Det är nånting att fira det. Solens ljus är viktigt.

I praktiken kunde en sådan förändring åstadkommas genom att man ett visst år tar bort t ex sista dagen i varje månad som har 31 dagar, plus några till. Som skottdagar, fast tvärtom. När man sen är framme vid sista december så motsvarar den dagen den tidigare 21 december, och då kommer nyåret att sammanfalla med vintersolståndet. Perfekt! Och året efter så återinför man de tillfälligt borttagna dagarna, och så ser allt ut som förut igen, i almanackan alltså. Lite samma idé som sommartid, där man tar bort en timme på våren för att sedan ge tillbaka den på hösten.

Customized human offspring

Om man ska köpa en fabriksny bil idag kan man göra en mängd val av utrustningsdetaljer utifrån ens egna personliga preferenser. Det finns många hundra parametrar att påverka. Bilen blir skräddarsydd (customized).

Och med hjälp av ett nytt genetiskt verktyg kan det snart bli möjligt att snickra ihop arvsmassan till sitt nästa barn. Jag har flera gånger varnat för utvecklingen inom gentekniken (se t ex blogginlägg 2014-11-29), och bara väntat (dvs befarat) att detta kommer att kunna hända.

CRISPR-Cas9 heter det lilla biomolekylära verktyget, som naturligtvis har enorm medicinsk potential. Men som med alla sådana innovationer finns risken att det kommer att användas även på etiskt tveksamma vis. Denna typ av dilemma tycks förfölja "mänskligheten".

Facebooks vänsymboler

Facebook håller på att genuskorrigera sina vänsymboler. Ett angeläget projekt. Tydligen har stiliserade mansfigurer haft en dominant position i FB-världens symboluppsättning. Märkligt att ingen reagerat tidigare. Själv hade jag inte heller observerat obalansen - invand som man (som man) är i könsmaktsordningen...

Väntar nu bara på vad som kommer att ske om Koltrasten utses till Sveriges Nationalfågel (igen - förra gången var 1962). Jag slår vad om att (den eventuella) nyheten kommer att illustreras med en bild på en koltrasthane - med sin kraftigt lysande gula näbb och gula ring runt ögonen. Honan har ju en mer oansenlig framtoning (såväl visuellt som akustiskt). Och då kommer väl ropen på jämlikhet att skalla igen - varför visar man bara upp hanen? En slags ställföreträdande animal antidiskrimineringsaktion.

Rädd fluga

Forskare har gjort ett experiment som tyder på att bananflugor kan känna rädsla, alltså inte bara uppvisa instinktiva flyktbeteenden vid uppfattad fara. Inget konstigt med det, tycker jag. "Djur har också mänskors känslor, djuren är ju också mänskor" som det så klokt uttryckts i serien Fablernas Värld.

Det lustiga i artikeln om flugorna var själva bildtexten: "Bananflugan på bilden deltog inte i undersökningen." Jag tycker det är fint att man påpekar detta förhållande, så att den avbildade flugan inte ska behöva känna sig utpekad.

Kycklosaurie

Några forskares ambition att kunna återskapa en verklig urtidsödla genom att manipulera ett fågelembryo, har nu kommit ett steg närmare förverkligande. Man har identifierat den gen hos kycklingen som skapar den för fågelsläktena så speciella näbben. Dinosaurierna hade ju istället ett slags käkar ("nos"). I ett laboratorieförsök blockerade forskarna de protein som uttrycks av näbbgenen, och då utvecklades istället en urtidsödleliknande käke hos kycklingembryot. Det vetenskapligt intressanta, bortsett från alla eventuella etiska aspekter, är att många av de utvecklingssteg som en viss art historiskt uppvisat, alltjämt kan finnas kvar kodad i generna.

Sannolikt är det likadant med människan. Bara genom att betrakta de olika stadierna i fosterutvecklingen kan man ju misstänka att möjligheten att producera mångmiljonår-gamla varianter finns latent där i generna, åtminstone teoretiskt. Och på liknande sätt som med kycklosaurien kanske nån framtida forskare kommer att kunna ändra genuttrycken hos mänskliga foster, och på så sätt locka fram "egenskaper" som våra urgamla förfäder haft. För egen del skulle jag gärna vilja utveckla vingar - har alltid drömt om att kunna flyga.

Nya leksaker

När jag var liten lekte man med Meccano, plåtbitar med hål i, som kunde fogas ihop med hjälp av skruvar och muttrar. Mina barn lekte med LEGO, plastbitar som trycks samman till diverse större föremål. Dagens ungdomar leker med DNA. Ja just det, DNA-bitar! Genetisk kod, som skapar nya livsformer. För några månader sedan startade den första biohacker-föreningen i Sverige. Se gärna mitt blogginlägg 2014-11-02, om Syntetisk biologi.

Det som förvånar mig är att "ingen" i samhället verkar reagera. Något som dock inte  förvånar mig är att människan är så himla klåfingrig; att man inte tycks förstå att vissa saker i tillvaron (naturen) bör man kanske inte ge sig på hur som helst. När DNA-molekylens funktion blev känd för ca 50 år sedan fick jag faktiskt uppfattningen att filosofer och andra kloka människor ansåg att det skulle vara etiskt oacceptabelt, ja t o m farligt, att manipulera livets kod. Efter att då ha funderat någon tid över detta kom jag tyvärr fram till profetian att nån kreativ forskare i framtiden kommer att skapa helt konstgjorda varelser, med hjälp av DNA-teknik. Snart är vi alltså där.

Solar Superstorm

Antag att du får 24 timmars förvarning inför ett elavbrott som riskerar att drabba större delen av Nordeuropa, och som kan väntas pågå i upp till 6 månader. Vad gör du då?

1. Laddar mobiltelefonen. Då kan man ju i alla fall fotografera det västerländska samhällets kollaps, ty använda mobilen till exempelvis s k röstsamtal eller kolla av facebook-händelserna lär snabbt bli omöjligt.

2. Köper 10 extradunkar bensin, lastar in dessa samt familjen i den fulltankade bilen och drar söderut. Det gäller dock att handla snabbt, innan alla andra kommer på samma idé.

eller

3. Flyttar in hos gröna-vågen-kompisen på landet, som har eget vindkraftverk (samt en reservturbin i forsen), öppen spis och färdigkapad ved för ett halvår framåt, vildsvin i skogen, fisk i sjön, jägarexamen, fiskekort och naturligtvis egen borrad brunn.

Ever heard of a Solar Superstorm? Nej, inte ens samhällets beredskapsmyndigheter verkade särskilt insatta när jag för drygt 4 år sedan började undersöka saken. Sedan dess har det hållits internationella seminarier och skrivits diverse rapporter. Helt kort om naturfenomenet som sådant:

Från solen lösgörs ibland extremt stora mängder plasma (laddade partiklar) som far iväg genom rymden med en hastighet på 500-3000 km/s. Om en sådan kaskad träffar jorden bildas bl a mycket stora elektriska strömmar i elnäten, så kraftiga att mängder av transformatorer kan skadas. Då kan man räkna med omfattande strömavbrott. Det senaste tillfället i "modern" tid, som drabbade jorden, var 1859 (the Carrington Event). Sommaren 2012 skedde faktiskt ett utbrott på solen som var ännu större än det 1859, men dessbättre missade partikelströmmen jorden den gången.

NASA har gjort en liten video där man grafiskt återskapat denna celesta händelse. Webbsida (länk).