Halvseriöst om klimatet

Klimat finns inte - det är bara en teoretisk konstruktion, en abstraktion. Ingen levande varelse kan med sina sinnen uppfatta klimatet. Vad som verkligen finns och som vi kan uppleva direkt, är väder, och detta endast momentant, i varje ögonblick, och på varje plats på jordytan. Och till vädret och dess växlingar har människan alltid fått anpassa sig. Inget konstigt med det. Så länge havsnivån höjs i den takt som nu sker, med några millimeter per år, så hinner man undan. Om hela Antarktis ismassor skulle smälta på några timmar skulle det förvisso bli världens tsunami, men det lär inte kunna ske. Och om några tusen år eller så blir det sannolikt istid igen, och då tvingas en miljard människor flytta söderut.
De väderrelaterade komponenter vi direkt kan erfara är luftens temperatur, rörelse och humiditet. Dvs hur varmt det är, hur mycket det blåser och hur fuktigt det känns (inkl nederbörd, typ regn och snö). Temperaturen varierar med tiden på dygnet och årstiderna, och mellan olika platser på jordklotet.
Temperaturen i luftskiktet närmast jordytan varierar mellan ytterligheter som +50 och -70 grader Celsius, dvs ett intervall på 120 grader C. Normala svängningar över dygnet kan vara ca 20 grader C, och dito mellan olika årstider också ca 20 grader C. Jordens s k medeltemperatur är för närvarande ca 14.5 grader Celsius, och har ökat med ungefär en grad sedan 1800-talet. Uttryckt enligt den absoluta temperaturskalan, Kelvin-grader, så har Jordens medeltemperatur ökat från 286.65 grader K till 287.65 grader K. Big deal, ja kanske.
Den globala medeltemperaturen anges för övrigt med en förbluffande noggrannhet. Sålunda anses det vara en stor nyhet när temperaturrekord slås med några hundradelar av en grad. Frågan är vilket informationsvärde överhuvudtaget som ligger i det man definierar som Jordens medeltemperatur. Med tanke på hur allting varierar (se ovan) så ter sig måttet som sådant tämligen ointressant; annat än som en indikator, och det är väl så man ska se det. Medelvärden är annars ofta relativt meningslösa. Tidigare (tror jag) bestämdes medelvärdet av dygnets högsta resp lägsta temperatur, dvs endast två mätpunkter per dygn. Vid ett sådant förfarande missar man information om dygnets egentliga "värmeinnehåll", dvs hur skarpa toppar resp dalar det egentligen kan vara i temperaturkurvan över resp dygn. De satellitmätningar som görs sedan 1979 har i alla fall medfört förbättringar på den här punkten (tror jag).
Vindstyrkan nära jordytan varierar mellan 0 m/s (stiltje) upp till som mest kanske 50 m/s (orkan). Vanligt förekommande nivåer är 3-12 m/s, över land, i Sverige. Huruvida några tydliga trender i dessa värden har förmärkts de senaste århundradena är mig obekant.
Utomhusluftens relativa fuktighet brukar ligga nånstans i intervallet 50-99%.
Väderleksförhållandena förändras även storskaligt genom ett antal "fenomen", som varierar över tid och rum; El Nino och La Nina är väl de mest kända, där medeltemperaturen i stora områden kring Stilla Havet påverkas uppåt eller nedåt med flera grader. Andra spännande atmosfäriska företeelser är Nordatlantiska Oscillationen (NAO) som bland annat påverkar förhållandena vintertid här i Norden;  Madden-Julianoscillationen (MJO),  Stratosfäriska polarvirveln, Grönlandsblockering, Arktiska Oscillationen (AO),  Sudden Stratospheric Warming (SSW), Final Stratospheric Warming (FSW), Indian Ocean Dipole (IOD) och the Quasi-Biennial oscillation (QBO).
Jordens atmosfär består till 78% av kväve, 21% syre, vattenånga ca 1%. Koldioxidhalten är 0.04%, metan 0.0002%. Såväl vattenånga som koldioxid och metan är s k växthusgaser. Störst "verkningsgrad" har metanet, därefter koldioxiden och sist vattenångan. Mängderna koldioxid respektive metan ter sig storleksordningsmässigt sett betydelselösa, men så är det icke. Tillsammans svarar dessa gaser för ungefär hälften av växthuseffekten, vattenångan står för resten. Om det inte fanns några växthusgaser alls så skulle Jordens medeltemperatur sjunka till ca -18 grader Celsius, alltså precis som i frysboxen.
Teoretiskt sett torde varje fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären medföra en ökning av medeltemperaturen med ca 1 grad Celsius. Allt annat oförändrat, som man säger. Dvs vare sig återkopplingsmekanismer (positiva och/eller negativa) eller andra klimatpåverkande omständigheter (typ vulkanutbrott) finns då med i kalkylen. Inverkan av dessa andra effekter är tyvärr inte tillräckligt utforskade ännu. Särskilt gäller detta molnbildningen, vars inflytande på klimatutvecklingen är högst okänt. Men sannolikt av stor betydelse.
Mätningarna av atmosfärens koldioxidkoncentration utförs med en löjeväckande exakthet, exempelvis uppmättes 2019-09-20 ett värde av 0.00040808 (dvs 408.08 ppm). För praktiska ändamål torde en noggrannhet på en enhet i fjärde decimalen vara tillräcklig, dvs då kan man skilja mellan 0.0004 och 0.0005. Huruvida ens denna skillnad har någon signifikant betydelse för utvecklingen av den globala medeltemperaturen är tveksamt.
Klimatpaniken håller på att eskalera till masshysterins nivåer. Planeten riskerar "brinna upp" inom några decennier. Man ges intrycket att "medeltemperaturen" håller på att stiga så kraftigt att vi snart når en nivå där allting självantänder. Papper självantänder vid en temperatur på ca 200 grader Celsius, trä vid ca 300 grader Celsius , och det finns förvisso mycket skog här i norra Europa.
Det har tagit evolutionen ett par miljarder år att få fram arten Homo Sapiens. Under de senaste 500 årmiljonerna har jordens medeltemperatur fluktuerat mellan ca 10-25 plusgrader Celsius och koldioxidnivåerna mellan ca 200-3000 ppm (tror man). Det som ter sig lite paradoxalt är att människan, som i vart fall själv säkerligen anser sig vara den intelligentaste art som Naturen frambringat, skulle ha svårigheter att överleva en höjning av medeltemperaturen från 13.5 till säg 15.5 grader Celsius och inte heller en ökning av koldioxidhalten från 280 till säg 600 ppm. Det ter sig också lite märkligt att Jordens geosystem skulle vara så "fine tuned" så att klimatet tippar över ända av ytterligare några graders uppvärmning delvis orsakad av ytterligare några hundra ppm CO2. Jag påstår inte att det inte skulle kunna vara på det viset, men sett ur ett utvecklingshistoriskt och fysikaliskt perspektiv kan man ändå undra.
Alarmister utlyser nödläge för klimatet. Personligen anser jag att mänskligheten står inför ett antal betydligt allvarligare och mer närliggande hot; antibiotikaresistens, virussjukdomar/pandemier, solstormar, kärnvapenkrig, nanotoxikologi, Syntetisk biologi/Genetically Modified Organisms/Genome editing, miljögifter, plasten i haven. Bara för att nämna några.
Nej just det, jag glömde ju det mest fundamentala hotet, människans dumhet. Eller det kanske snarare ska ses som en bakomliggande orsak till många av de uppräknade riskerna, än ett hot i sig. En individ som lever i det tysta och bara är dum lär inte åstadkomma några globala katastrofer. Finns skäl att påminna om motsatsen också, se blogginlägg 2016-02-07 Global verkningsgrad.
Alldeles oaktat mitt raljerande kring klimatproblematiken, så anser jag att användningen av fossila bränslen, särskilt stenkol, bör begränsas kraftigt, och detta av en mängd "klassiska" miljöskäl; hela processen från utvinning till förbränning innebär stora påfrestningar på människor, djur, natur och miljö. Frågan är "bara" hur det ska gå till - Kina svarar för en tredjedel av världens totala koldioxidutsläpp, och mycket av detta handlar om kolkraft. Kina tycks ha föresatt sig att uppnå någon form av världsherravälde inom ett par decennier. En troligen nödvändig framgångsfaktor är tillgång på billig energi - läs kolkraft. En annan fundamental "tillgång" är styrelseskicket - en slags "klimatdiktatur", om man tillåter sig vara lite cynisk. Dock inte av det slag klimatglobalisterna önskar sig. Idealism står mot realism, så att säga.
Det enklaste kanske helt enkelt är att slappna av. Eller som en okänd tänkare uttryckt saken: "We are all part of a giant evolutionary experiment - Life on Earth". Liknande scenarier har säkerligen utspelats lite varstans i universum. Frågan är bara på vilket sätt det går åt skogen, med mänskligheten alltså. En del moderna filosofer formulerar sig så här: "It is not unreasonable to believe that extinction of mankind would be a good idea overall".
(Manusdatum 2019-11-01. Publicerat 2020-04-25)

Global verkningsgrad

Flera av de globala hot som finns mot livet på jorden härrör från människans aktiviteter, och detta utgör en relativt modern omständighet. För bara 100 år sedan hade människorna inte samma "möjligheter" som man har idag. Man kan urskilja (åtminstone) två viktiga "framsteg": Kunskaper om materiens innersta uppbyggnad, samt kunskaper om den genetiska koden. Det har alltså handlat om människans erövrande av mikrokosmos. Det farliga med just detta är att man ökat verkningsgraden för vad en enskild galning kan ställa till med. I princip räcker det med en enda människas handling för att utplåna allt mänskligt liv på jorden. Medlen heter kärnvapen respektive syntetisk biologi. Samtidigt är det lite paradoxalt att en av människans farligaste naturliga fiender är just virus. Microcosmos strikes back.

Under de långa tidsrymder som människoarten utvecklats, på savanner och i skogar, begränsades en enskild individs faktiska räckvidd vad gäller förgörande handlingar till mycket korta avstånd. Man saknade helt enkelt medel för global destruktiv påverkan. "Dålig" verkningsgrad så att säga. Dessbättre.

De globala hoten

Här kommer en kortfattad genomgång av sådant som jag betraktar som de största hoten mot mänskligheten, och som samtidigt verkar vara svåra att förebygga alternativt omöjliga att förhindra. Det är fem hotbilder, med den mest sannolika överst i listan. Tidsperspektivet är de närmaste 10-100 åren. Med globalt hot avser jag att en stor del av jordens befolkning går under. Eller i vart fall några hundra miljoner.

1. Pandemi orsakad av farliga mikroorganismer (virus, bakterier). Dessa kan vara naturligt förekommande, eller syntetiserade. Den senare formen kan komma att spridas av misstag, eller med avsikt. Framväxten av bakteriestammar som utvecklat resistens mot alla etablerade antibiotika representerar också ett pandemiskt hot.

2. Solar Superstorm (Se blogginlägg 2014-11-12)

3. Regionalt kärnvapenkrig.

4. Storskalig spridning av skadliga nanopartiklar (civilt eller militärt).

5. Fullskaligt kärnvapenkrig (Mutually Assured Destruction), utlöst av misstag eller i affekt.

Jag har inte tagit upp sådana långsamt accelererande missförhållanden i världen som antropogena klimatförändringar, brist på mat, rent vatten osv. Skälet är att sådana, i alla fall i princip, borde vara möjliga att förhindra genom politiska insatser. Inte heller tar jag med sådana katastrofala händelser som är geografiskt avgränsade, t ex ett meteoritnedslag i en världsstad.

Vanmakt

Vanmakt är ett av de mer förgörande själstillstånd man kan hamna i. Det kan exempelvis inträda när man tycker sig ha goda skäl att ifrågasätta andra människors beteende, men saknar praktisk möjlighet att intervenera. Olika former av övergrepp skapar också (närmast definitionsmässigt) vanmakt hos offret.

Jag har haft ambitionen att påtala och motverka den utbredda våldsfixeringen i samhället. Dessvärre är det nog så att aggression  är en grundbult i människans själsliga konstitution, och därmed meningslös att försöka förändra. Överväger att skapa en liten "koloni", ett isolat, med sådana individer som sympatiserar med min anti-aggressiva filosofi. Borde räcka med en etta på 40 kvadrat, på en i övrigt obebodd ö. Intresseanmälningar kan skickas till chefredaktören för Acta Catastrophica.

Samhället har abdikerat

Människan är i grunden ett aggressivt, egoistiskt och hänsynslöst djur. Genom fostran, utbildning och vissa lagreglerade begränsningar av handlingsfriheten kan dock merparten individer fås att samexistera i sociala strukturer. Det som dessvärre tycks ha skett under ett antal decennier är att ”samhället” abdikerat, från tre viktiga roller:

 

1. Många föräldrar uppfostrar inte sina barn. Dessa föräldrar inser inte sin betydelse som förebild, vägledare och gränssättare. Detta ansvar överlåts på samhällsinstitutioner så som dagis och skola. Min övertygelse är att föräldrar måste vara tillräckligt tillgängliga  för sina barn för att kunna utöva ett reellt ansvar för deras fostran.

 

2. Situationen i skolan (särskilt grundskolan) förefaller ha blivit helt ohållbar. Det handlar om disciplinproblem och ett ständigt experimenterande med olika pedagogiska metoder. Resultatet har blivit alarmerande kunskapsbrister hos stora delar av den generation som idag påbörjar sina högskolestudier.

 

3. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller medierad kommunikation, har medfört att samhällets tillsynsfunktioner tappat kontrollen över utbudet. Det finns i praktiken obegränsad tillgång på extrema våldsskildringar och andra perversioner, som definitivt är olämpliga för barn och ungdomar.

Auktoritära maktstrukturer

Jag har alltid undrat hur förintelsen kunde få fortgå. Men man kan upptäcka liknande mönster i många nutida företeelser, om än inte i samma dramatiska skala. Mekanismerna (ingredienserna) är hela tiden desamma, nämligen: 

 

1. En psykopatisk maktmänniska i toppen.

 

2. Ett antal Milgrammers därunder. (Se blogginlägg 2014-06-04)

 

3. Och så den stora massan, där ingen bryr sig.

 

Den som till äventyrs bryr sig, riskerar att gå under, på ett eller annat sätt. Det är i regel omöjligt att påverka en psykopats maktutövning genom saklig argumentation. Att försöka omvända undersåtarna skulle möjligen kunna fungera, men kräver stora insatser, och risken finns alltid att nya milgrammers träder in på arenan. Så det är nog bara att ge upp. Kan låta lite defaitistiskt, lätt dystopiskt och på gränsen till misantropiskt. Åtminstone om det jag beskriver har stor utbredning i samhället. Dessvärre tror jag så är fallet.