Placebovaccinets effektivitet

Jag försöker förstå vad man menar med ett vaccins effektivitet (eng. efficacy). Här är min något förenklade tolkning:

Antag att 20.000 försökspersoner får vaccinet, och att 20.000 istället får en placebo-spruta. Å så väntar man ett tag, och kollar hur många som blivit sjuka. Antag då att av dem som fått vaccinet är 19.900 fortfarande friska, medan i placebogruppen är "bara" 19.600 alltjämt friska. Fast man uttrycker det antagligen som att i placebogruppen har så många som 400 blivit sjuka, medan bland dem som fått vaccinet har bara 100 blivit sjuka. Antalet sjukdomsfall har reducerats med 75% =effektiviteten hos det riktiga vaccinet.

Men då skulle jag, lite fräckt, kunna påstå att placebovaccinets "absoluta effektivitet" är 98%, eftersom 98% av dem som fått placebosprutan har klarat sig från Covid. Inte just därför, naturligtvis, utan pga att det inte är särskilt många fler än ca 2% som drabbats, i mitt exempel. Det man försöker mäta, eller rättare sagt uppskatta, är ju hur effektivt vaccinet är OM man utsätts för smitta.

Flockimmunitetens Moment 22

Eftersom mindre än 20% av smittbärarna svarar för mer än 80% av smittspridningen (s k klustersmitta), så måste en oacceptabelt stor andel av befolkningen ha blivit sjuk för att flockimmunitet ska kunna uppstå. Om man ändå skulle tillåta en sådan omfattande smittspridning, så skulle viruset få ohållbart många tillfällen att utveckla och sprida nya mutationer. Risk finns då att några av dessa gjort viruset mindre känsligt för de antikroppar som bildats hos personer som insjuknat av de första virusgenerationerna.

Massvaccinering ter sig sålunda som det enda kraftfulla sättet att dämpa pandemin. Dock blir det en kapplöpning mellan vaccinutveckling och virusets mutationsdynamik. Det gäller att hinna få en tillräckligt stor andel av befolkningen vaccinerad mot de dominerande virusstammarna.

Flygplan och vaccin

Antag att Elon Musk får för sig att börja bygga trafikflygplan. Han kan ju det här med snabba fordon; elbilar, höghastighetståg och rymdraketer. Sagt och gjort, bara ett år senare genomförs premiärflygningen med Tesla Big Macs; ett flygplan som använder raketdrift från start upp till marschhöjden på 20.000 meter, därefter en kombination av glidflykt och elmotorstöd till en ordinär landning. Till premiärturen har man lockat ett antal hugade försökspassagerare; flygningen slutar lyckligt - alla välbehållna men några klagar över huvudvärk och öronsusningar. Serieproduktionen startar och efter ytterligare något år genomförs var tionde långdistansflygning i världen med Teslas plan.

Inom civil luftfart inträffar totalhaverier 1 gång per 1-2 miljoner flygningar, och olyckor visar sig drabba även Teslas skapelse, faktiskt lite för ofta, statistiskt sett, kom det att visa sig. Verklighetens motsvarighet till Tesla Big Macs heter Boeing 737 MAX. Den flygplanstypen togs fram under stark tidspress, då man höll på att tappa marknadsandelar till konkurrenten Airbus. Och så gjorde Boeing några fatala konstruktionsmissar. Och flygplanstypen fick flygförbud som varade i två år.

Att utveckla en ny flygplanstyp tar normalt uppemot 10 år. Att utveckla ett nytt vaccin har brukat ta minst 10 år.

Bilbälten och vaccin

Året är 1959. Gustav har just blivit pensionär, och blickar tillbaks på sitt liv som bilist. Han tycker om att köra bil, och hans vänner upplever honom som en skicklig och omdömesgill förare. Gustav har kört 50.000 mil och aldrig varit inblandad i någon trafikolycka. Han har haft många bilar, men på den tiden fanns inte bilbälten. Antalet trafikoffer per år låg runt 1.300 personer. Antalet personbilar var ca 1.3 miljoner. Alltså ett dödsoffer per 1.000 bilar, lite slarvigt uttryckt. Motsvarande jämförelsetal idag är ungefär ett på 10.000 (under förutsättning att man använder bilbälte).

Gustav ska köpa ny bil, årsmodell 1960, och blir erbjuden bilbälte, som tillägg. En avancerad konstruktion som blixtsnabbt anpassar bältets elasticitet till en eventuell kollisions aktuella retardationsparametrar. Det var bara en liten hake: en gång på 100.000 dras bältet plötsligt åt så hårt att föraren kvävs till döds, innan han ens kört iväg med bilen.

Hur agerar Gustav? Är han beredd att ta risken att bli kvävd (1 på 100.000) och alltså satsa på den moderna uppfinningen, eller fortsätter han köra utan bälte; det har ju gått bra i 40 år, och risken för att omkomma i en bilolycka bedömer Gustav som försumbar. Han vet också att han har stora möjligheter att själv minska risken att bli inblandad i en trafikolycka - med hjälp av erfarenhet, förutseende och god uppmärksamhet. Risken att bli kvävd av bältet är något han inte alls kan påverka.

Gustav frågar försäljaren om det möjligen finns andra tillverkare av bilbälten, och där man inte riskerar att plötsligt bli kvävd. Ja det finns några stycken, svarar försäljaren. Så bra, svarar Gustav, då vill jag ha bälte av den typen. Nja, så går det tyvärr inte till, svarar försäljaren, det är först när vi levererar bilen som vi uppger vilket fabrikat bilbälte som bilen försetts med.

Gustav avstår då, för "säkerhets" skull, från bilbälte i nya bilen. Försäljaren beskyller då Gustav för att reagera irrationellt och osolidariskt - sett ur hela samhällets synvinkel är det värt att ta risken att något tiotal människor omkommer i "onödan", eftersom antalet omkomna i trafiken kommer att halveras om alla använder bilbälte. "Nyttan överväger riskerna", som det heter...