Jag har svårt att frigöra mig från föreställningen att Sveriges, låt vara outtalade, pandemistrategi baserats på en förhoppning att befolkningen någorlunda snabbt skulle uppnå 'flockimmunitet', och detta genom att acceptera ett icke obetydligt mått av smittspridning i samhället. Det pedagogiska budskapet har varit att "platta till kurvan" så att denna trycks ner precis till sjukvårdens kapacitetstak. Men man kan ju lika gärna uttrycka det som att man låtit smittspridningskurvan växa ända upp till sjukvårdssystemets bristningsgräns. Det visade sig på ett relativt tidigt stadium att realismen hos den eventuella tanken på naturlig flockimmunitet var överskattad. Jag har i blogginlägget "Flockimmunitetens Moment 22" (2021-05-26) motiverat varför.
Visar inlägg med etikett samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett samhälle. Visa alla inlägg
07 juni 2021
26 maj 2021
Flockimmunitetens Moment 22
Eftersom mindre än 20% av smittbärarna svarar för mer än 80% av smittspridningen (s k klustersmitta), så måste en oacceptabelt stor andel av befolkningen ha blivit sjuk för att flockimmunitet ska kunna uppstå. Om man ändå skulle tillåta en sådan omfattande smittspridning, så skulle viruset få ohållbart många tillfällen att utveckla och sprida nya mutationer. Risk finns då att några av dessa gjort viruset mindre känsligt för de antikroppar som bildats hos personer som insjuknat av de första virusgenerationerna.
Massvaccinering ter sig sålunda som det enda kraftfulla sättet att dämpa pandemin. Dock blir det en kapplöpning mellan vaccinutveckling och virusets mutationsdynamik. Det gäller att hinna få en tillräckligt stor andel av befolkningen vaccinerad mot de dominerande virusstammarna.
05 maj 2021
Svarta lådor på fartyg
Antag att ett trafikflygplan med 200 passagerare störtar i Östersjön, och att vraket hamnar på 50 meters djup. Man skulle utan tvekan plocka upp vartenda fragment av flygplanet, och låta haveriutredarna bokstavligen lägga pussel med bitarna för att fastställa olycksorsaken. Även kvarlevorna efter de omkomna skulle säkerligen omhändertagits.
När ett fartyg med närmare 1000 passagerare förliser, så föredrar man istället att bokstavligen lägga locket på. Till detta ansåg sig de högsta ansvariga säkert haft goda skäl. Om motiven rört sådant som fara för rikets säkerhet, eller risk för underminering av allmänhetens förtroende för Staten, vet vi inte. Kan de värden, som ytterst sett regeringen försvarat, verkligen motivera vad som uppfattas som en mörkläggning? Det lär väl knappast ha blivit världskrig om sanningen kommit fram? Om det nu inte är (hela) sanningen som redovisats i haveriutredningens (JAICs) rapport från 1997.
Alla trafikflygplan är sedan 1960-talet utrustade med två "svarta lådor" (egentligen orange till färgen); den ena lagrar mängder av tekniska data från flygningen (FDR, Flight Data Recorder), den andra innehåller ljudupptagningar från cockpit (CVR, Cockpit Voice Recorder). Något liknande arrangemang blev inte obligatoriskt inom sjöfarten förrän 2002.
M/S Estonias förlisning 1994 ter sig alltjämt som en gåta, såväl vad gäller de bakomliggande orsakerna, som det exakta händelseförloppet. Om det hade funnits en Voyage Data Recorder (VDR) ombord, så skulle utredningsarbetet ha underlättats dramatiskt. Frågan är bara om inte den svarta lådan skulle ha försvunnit ner i det 10-15 meter djupa dylagret runt fartygsvraket...
01 augusti 2020
Patientväggen
Jag har i blogginlägget 'Kundväggen' (2020-01-04) beskrivit svårigheterna att få direktkontakt med kvalificerad personal inom framförallt tjänstesektorn. Efter att ha hamnat i den s k vårdsvängen är jag benägen att införa ytterligare ett (snarlikt) begrepp: Patientväggen
Här är några exempel på hur en patientvägg kan vara uppbyggd:
1. Utgångspunkten är att det ska vara omöjligt att nå en läkare genom att ringa dennes direktnummer eller skicka epost. Man hänvisas istället till något slags talsvarssystem som registrerar den uppringandes telefonnummer och meddelar att man senare under dagen blir uppringd av någon sköterska på mottagningen.
2. I vissa fall kan man få beskedet att den aktuella läkaren ringer upp ett visst datum, dock ospecificerat när på dagen.
Det generella problemet med dessa två exempel är att man som patient tvingas ha beredskap att svara i telefonen varje ögonblick den aktuella dagen; man får oftast bara en chans och risken att man missar tillfället är avsevärd, eftersom telefonen bara ringer 10 sekunder, därefter tröttnar den uppringande och provar med nån annan patient. Man kanske måste ha en blåtand inmonterad i örat, så att man ständigt är uppkopplad?
När det efterlängtade samtalet äntligen kommer, så står det "Privat nummer" på mobilskärmen (möjligen ibland "Hemligt nummer"). Vid sådana tillfällen har jag, i alla fall förr i tiden, misstänkt att det rör sig om oseriösa telefonförsäljare. Eller Polisen. Nu har jag "lärt" mig att det kan vara från sjukvården, så då brukar jag svara. Senast jag gjorde det så var det nån bedragare som på dålig svenska sade sig stå vid porten för att leverera ett paket som jag (inte) beställt, och ville att jag skulle swisha 1070 kronor...
Faktiskt lite oklart varför sjukvården gömmer sig bakom hemliga nummer. Läkaren vill naturligtvis inte avslöja sitt mobilnummer, men hur "farligt" kan det vara att t ex storsjukhusets växelnummer syns på displayen?
Alternativet epost är uppenbarligen bannlyst inom sjukvårdssektorn; orsakerna anges på något diffusa grunder handla om patientsäkerhet (precis som i fallet med hemliga telefonnummer). Verkar inte som att det görs någon avvägning mellan integritetsproblematiken och de hälsorisker för patienten som kan vara förknippade med utebliven läkarkontakt.
Jag har full förståelse och respekt för att läkarna måste få möjlighet att arbeta koncentrerat och effektivt med sina patienter. Medicinsk omvårdnad fungerar ypperligt - bara man lyckas passera sådana flaskhalsar som rigida kommunikationsrutiner och överfulla akutmottagningar (gällde även innan pandemin). Problemen tycks väsentligen vara av administrativ/organisatorisk, juridisk/byråkratisk, strukturell och resursmässig art.
Jag har dock upptäckt ett sätt att etablera textkommunikation med hälsovården: Genom att logga in med BankId på 1177 Vårdguidens e-tjänster så kan man utväxla meddelanden med de mottagningar som är anslutna till systemet. Denna tjänst är dock ingenting som aktivt "marknadsförs".
Samtliga affärsbanker tillämpar för övrigt ett liknande upplägg; det är fullständigt omöjligt att penetrera deras kundvägg - enda sättet är att ansluta sig till deras respektive internetbank (koder, dosor, BankId mm) och sedan kommunicera inne i deras system på liknande sätt som gäller i sjukvården.
Här är några exempel på hur en patientvägg kan vara uppbyggd:
1. Utgångspunkten är att det ska vara omöjligt att nå en läkare genom att ringa dennes direktnummer eller skicka epost. Man hänvisas istället till något slags talsvarssystem som registrerar den uppringandes telefonnummer och meddelar att man senare under dagen blir uppringd av någon sköterska på mottagningen.
2. I vissa fall kan man få beskedet att den aktuella läkaren ringer upp ett visst datum, dock ospecificerat när på dagen.
Det generella problemet med dessa två exempel är att man som patient tvingas ha beredskap att svara i telefonen varje ögonblick den aktuella dagen; man får oftast bara en chans och risken att man missar tillfället är avsevärd, eftersom telefonen bara ringer 10 sekunder, därefter tröttnar den uppringande och provar med nån annan patient. Man kanske måste ha en blåtand inmonterad i örat, så att man ständigt är uppkopplad?
När det efterlängtade samtalet äntligen kommer, så står det "Privat nummer" på mobilskärmen (möjligen ibland "Hemligt nummer"). Vid sådana tillfällen har jag, i alla fall förr i tiden, misstänkt att det rör sig om oseriösa telefonförsäljare. Eller Polisen. Nu har jag "lärt" mig att det kan vara från sjukvården, så då brukar jag svara. Senast jag gjorde det så var det nån bedragare som på dålig svenska sade sig stå vid porten för att leverera ett paket som jag (inte) beställt, och ville att jag skulle swisha 1070 kronor...
Faktiskt lite oklart varför sjukvården gömmer sig bakom hemliga nummer. Läkaren vill naturligtvis inte avslöja sitt mobilnummer, men hur "farligt" kan det vara att t ex storsjukhusets växelnummer syns på displayen?
Alternativet epost är uppenbarligen bannlyst inom sjukvårdssektorn; orsakerna anges på något diffusa grunder handla om patientsäkerhet (precis som i fallet med hemliga telefonnummer). Verkar inte som att det görs någon avvägning mellan integritetsproblematiken och de hälsorisker för patienten som kan vara förknippade med utebliven läkarkontakt.
Jag har full förståelse och respekt för att läkarna måste få möjlighet att arbeta koncentrerat och effektivt med sina patienter. Medicinsk omvårdnad fungerar ypperligt - bara man lyckas passera sådana flaskhalsar som rigida kommunikationsrutiner och överfulla akutmottagningar (gällde även innan pandemin). Problemen tycks väsentligen vara av administrativ/organisatorisk, juridisk/byråkratisk, strukturell och resursmässig art.
Jag har dock upptäckt ett sätt att etablera textkommunikation med hälsovården: Genom att logga in med BankId på 1177 Vårdguidens e-tjänster så kan man utväxla meddelanden med de mottagningar som är anslutna till systemet. Denna tjänst är dock ingenting som aktivt "marknadsförs".
Samtliga affärsbanker tillämpar för övrigt ett liknande upplägg; det är fullständigt omöjligt att penetrera deras kundvägg - enda sättet är att ansluta sig till deras respektive internetbank (koder, dosor, BankId mm) och sedan kommunicera inne i deras system på liknande sätt som gäller i sjukvården.
21 maj 2020
Partiell immunitet
Jag misstänker att begreppet flockimmunitet gör mer skada än nytta. Nyttan kan vara att det upplevs som någonting positivt att se fram emot. Skadan är att begreppet kan tolkas som att hela befolkningen (=flocken) blivit immun, och att man då kan börja leva som vanligt igen. Men så förhåller det sig inte - viruset finns kvar i samhället även om en viss andel av befolkningen blivit immun, och så länge det finns individer som är mottagliga för sjukdomen så kommer viruset fortsätta att infektera, om än i lägre takt.
Osäkerheterna är stora beträffande vilken grad av immunitet som en individ som varit infekterad av viruset kan ha utvecklat, och hur snabbt den avtar med tiden. Det är inte heller klarlagt vilket värde som gäller för virusets genuina smittsamhet R(0).
Vore det inte bättre att tala om partiell immunitet? Spridningsmåttet R(e) varierar sannolikt avsevärt mellan såväl grupper som geografiska områden, och över tid. Med kännedom om den partiella immuniteten för specifika delpopulationer så borde det vara lättare att utforma adekvata restriktionsåtgärder.
Osäkerheterna är stora beträffande vilken grad av immunitet som en individ som varit infekterad av viruset kan ha utvecklat, och hur snabbt den avtar med tiden. Det är inte heller klarlagt vilket värde som gäller för virusets genuina smittsamhet R(0).
Vore det inte bättre att tala om partiell immunitet? Spridningsmåttet R(e) varierar sannolikt avsevärt mellan såväl grupper som geografiska områden, och över tid. Med kännedom om den partiella immuniteten för specifika delpopulationer så borde det vara lättare att utforma adekvata restriktionsåtgärder.
09 januari 2020
Åsiktspåverkan
Jag har övergett föreställningen att man med saklig argumentation skulle kunna få andra människor att ändra uppfattning i den ena eller andra frågan.
- "Jamen vi vill ändå tycka så här", är en vanlig reaktion.
- "Jamen varsågod gör det då" har numer blivit min standardrespons på detta.
Man kan rent generellt fråga sig varför folk vill förändra varandras åsikter och beteenden. Jag har tidigare (2019-05-31 och 2019-09-27) framställt idén att ambitionen till storskalig åsiktspåverkan kan vara en primär psykologisk drivkraft hos vissa människotyper.
Här är några möjliga motiv:
- Relativ (interpersonell) makt, tillfredsställelsen av att känna sig stark och överlägsen andra, något som antagligen har rent evolutionsmässig bakgrund. Det här motivet gäller nog både män och kvinnor; det som skiljer är bara metoderna.
- Vardagsnära egoism; mitt liv förenklas om mina närmaste tänker och beter sig på ett sätt som passar mig, oavsett om detta i någon slags objektiv mening skulle vara ett "bättre" sätt än något annat.
- Politisk makt; man anser att hela samhället skulle fungera bättre om befolkningen anammade just min politiska åskådning. Den typen ambition kan naturligtvis vara en yttring av de två första punkterna.
Det förekommer olika former av åsiktspåverkan på samhällsnivå. Etablerad masskommunikation (Main Stream Media samt sociala media) utgör effektiva verktyg för detta. Framgången beror till stor del på att människan är ett flockdjur (se blogginlägget 2019-05-21). Fenomenologiskt påminner dessa mekanismer i mycket om masspsykoser; hela flocken vallas i en viss riktning, och detta utan att de enskilda medlemmarna i flocken funderar så värst mycket på varför - man bara gör som alla andra, enklast så. Det här gör också att flocken ganska snabbt, från tid till annan, kan ändra riktning. Argumentationstekniken i de här sammanhangen är inte sällan av känslomässig natur.
Folk i allmänhet kanske inte är så särskilt intresserade av vilken som är den mest sanna bilden av verkligheten, utan föredrar att leva på de villkor som passar ens egen uppfattning om tingens ordning. I det perspektivet är satsningar som anti-fake-news tämligen meningslösa - lägg därtill frestelsen att man även där vinklar rapporteringen på ett agendastyrt sätt.
Men som sagt, för egen del har jag gett upp. Då och då kan jag tycka att det ger en rent intellektuell kick att diskutera ett specifikt ämne med någon klok person, men ambitionen att förändra lämnar jag åt sidan. Då slipper man också bli ovänner. Viktigt är att man i debatter inte kritiserar den andra personen som sådan; man redovisar bara stillsamt sin egen uppfattning och argumenten för denna.
Jag har för övrigt stängt kommentarsfältet på min blogg. Innebär i praktiken ingen större skillnad, eftersom nästan inga läsare brukar kommentera. Men åtgärden bottnar ändå, i första hand principiellt, på resonemangen i det här inlägget. Jag fortsätter att i Acta Catastrophica presentera mina egna tankar om allt möjligt i tillvaron, och så får läsaren bedöma detta utifrån sina egna referensramar.
- "Jamen vi vill ändå tycka så här", är en vanlig reaktion.
- "Jamen varsågod gör det då" har numer blivit min standardrespons på detta.
Man kan rent generellt fråga sig varför folk vill förändra varandras åsikter och beteenden. Jag har tidigare (2019-05-31 och 2019-09-27) framställt idén att ambitionen till storskalig åsiktspåverkan kan vara en primär psykologisk drivkraft hos vissa människotyper.
Här är några möjliga motiv:
- Relativ (interpersonell) makt, tillfredsställelsen av att känna sig stark och överlägsen andra, något som antagligen har rent evolutionsmässig bakgrund. Det här motivet gäller nog både män och kvinnor; det som skiljer är bara metoderna.
- Vardagsnära egoism; mitt liv förenklas om mina närmaste tänker och beter sig på ett sätt som passar mig, oavsett om detta i någon slags objektiv mening skulle vara ett "bättre" sätt än något annat.
- Politisk makt; man anser att hela samhället skulle fungera bättre om befolkningen anammade just min politiska åskådning. Den typen ambition kan naturligtvis vara en yttring av de två första punkterna.
Det förekommer olika former av åsiktspåverkan på samhällsnivå. Etablerad masskommunikation (Main Stream Media samt sociala media) utgör effektiva verktyg för detta. Framgången beror till stor del på att människan är ett flockdjur (se blogginlägget 2019-05-21). Fenomenologiskt påminner dessa mekanismer i mycket om masspsykoser; hela flocken vallas i en viss riktning, och detta utan att de enskilda medlemmarna i flocken funderar så värst mycket på varför - man bara gör som alla andra, enklast så. Det här gör också att flocken ganska snabbt, från tid till annan, kan ändra riktning. Argumentationstekniken i de här sammanhangen är inte sällan av känslomässig natur.
Folk i allmänhet kanske inte är så särskilt intresserade av vilken som är den mest sanna bilden av verkligheten, utan föredrar att leva på de villkor som passar ens egen uppfattning om tingens ordning. I det perspektivet är satsningar som anti-fake-news tämligen meningslösa - lägg därtill frestelsen att man även där vinklar rapporteringen på ett agendastyrt sätt.
Men som sagt, för egen del har jag gett upp. Då och då kan jag tycka att det ger en rent intellektuell kick att diskutera ett specifikt ämne med någon klok person, men ambitionen att förändra lämnar jag åt sidan. Då slipper man också bli ovänner. Viktigt är att man i debatter inte kritiserar den andra personen som sådan; man redovisar bara stillsamt sin egen uppfattning och argumenten för denna.
Jag har för övrigt stängt kommentarsfältet på min blogg. Innebär i praktiken ingen större skillnad, eftersom nästan inga läsare brukar kommentera. Men åtgärden bottnar ändå, i första hand principiellt, på resonemangen i det här inlägget. Jag fortsätter att i Acta Catastrophica presentera mina egna tankar om allt möjligt i tillvaron, och så får läsaren bedöma detta utifrån sina egna referensramar.
07 januari 2020
Onämnbara områden
Här är några exempel på samhällets våndor att hantera benämningar på vissa uppenbara demografiska omständigheter. Man kan se ett spektrum från överdrivet stigmatiserande uttryck till ambitioner att med ordvrängeri skyla över ett politiskt misslyckande.
Invandrarghetton: Uttryck som började användas i Sverige på 1980-talet. Ghetto låter verkligen otrevligt - det för tankarna till ökända slumområden i en del amerikanska städer. Förståeligt att man tidigt började leta efter andra begrepp.
Utanförskapsområden: Visst, det finns befolkningsgrupper som känner sig stå utanför det övriga samhället. Men mycket mer än så säger ju inte ordet. Vem som helst kan för övrigt känna sig utanför (uppleva utanförskap) i olika omständigheter och skeden av livet.
Särskilt utsatta områden: Ett alltför generellt och svävande uttryck som i själva verket döljer ett spektrum av faktisk problematik, som explicit borde beskrivas med adekvat terminologi. Dessutom är det knappast området i sig som är 'utsatt', utan de människor som bor där.
Områden med låg socioekonomisk status: Uttrycket har under lång tid använts som ett slags "förklarande" mantra i en närmast papegojmässig akademisk retorik.
No-Go zoner: Ett lite väl dramatiskt begrepp, med rötter i bl a gerilla-sammanhang. En uppmjukning kunde kanske vara 'Preferably-not-goto' zoner.
Områden med socioekonomiska utmaningar: Äntligen, där kom det - 'utmaningar'!
Avslutningsvis mitt eget blygsamma bidrag:
Områden med stor integrationspotential: Klockrent enligt min uppfattning. Ordledet 'potential' för tankarna till fastighetsmäklarnas försök att få renoveringsbehov att framstå som nånting positivt.
Invandrarghetton: Uttryck som började användas i Sverige på 1980-talet. Ghetto låter verkligen otrevligt - det för tankarna till ökända slumområden i en del amerikanska städer. Förståeligt att man tidigt började leta efter andra begrepp.
Utanförskapsområden: Visst, det finns befolkningsgrupper som känner sig stå utanför det övriga samhället. Men mycket mer än så säger ju inte ordet. Vem som helst kan för övrigt känna sig utanför (uppleva utanförskap) i olika omständigheter och skeden av livet.
Särskilt utsatta områden: Ett alltför generellt och svävande uttryck som i själva verket döljer ett spektrum av faktisk problematik, som explicit borde beskrivas med adekvat terminologi. Dessutom är det knappast området i sig som är 'utsatt', utan de människor som bor där.
Områden med låg socioekonomisk status: Uttrycket har under lång tid använts som ett slags "förklarande" mantra i en närmast papegojmässig akademisk retorik.
No-Go zoner: Ett lite väl dramatiskt begrepp, med rötter i bl a gerilla-sammanhang. En uppmjukning kunde kanske vara 'Preferably-not-goto' zoner.
Områden med socioekonomiska utmaningar: Äntligen, där kom det - 'utmaningar'!
Avslutningsvis mitt eget blygsamma bidrag:
Områden med stor integrationspotential: Klockrent enligt min uppfattning. Ordledet 'potential' för tankarna till fastighetsmäklarnas försök att få renoveringsbehov att framstå som nånting positivt.
27 september 2019
Anarkistisk despoti
Kapitalism enligt den nyliberalistiska globala modellen har lett till att en liten andel av befolkningen, den finansiella eliten, skapat enorma privata förmögenheter. Man får lätt intrycket att det är förmögenheten i sig som är själva målet för dessa individers strävanden.
Drivkrafterna bakom de vänsterliberala rörelserna (feminism, migration, klimat) är svårare att förstå i en kapitalistisk kontext. Kommer dessa aktivister verkligen att kunna tjäna massor med pengar på de omställningar av samhället som man eftersträvar? Jag känner mig lite tveksam till detta. Här är en alternativ "teori":
Bakom de nämnda rörelserna kanske döljer sig ett begränsat antal "global influencers", som drivs av rent ideologiska intressen att storskaligt förändra folks tänkande och beteende. Då kan pengar, istället för att vara ett mål i sig, bli ett medel. Den som har miljarder i förmögenhet kan t ex finansiera en mängd organisationer som arbetar infiltrativt världen över med opinionsbildning.
På det här sättet skulle t ex klimatalarmisternas önskedröm om en 'Världsdiktatur' kunna förverkligas i form av en slags "anarkistisk despoti", där samhällspåverkan utgår från stora gruppers antidemokratiska beteende i form av civil olydnad mm, vilket till slut tvingar de formella makthavarna att förändra sin politik i enlighet med aktivisternas strävanden.
Drivkrafterna bakom de vänsterliberala rörelserna (feminism, migration, klimat) är svårare att förstå i en kapitalistisk kontext. Kommer dessa aktivister verkligen att kunna tjäna massor med pengar på de omställningar av samhället som man eftersträvar? Jag känner mig lite tveksam till detta. Här är en alternativ "teori":
Bakom de nämnda rörelserna kanske döljer sig ett begränsat antal "global influencers", som drivs av rent ideologiska intressen att storskaligt förändra folks tänkande och beteende. Då kan pengar, istället för att vara ett mål i sig, bli ett medel. Den som har miljarder i förmögenhet kan t ex finansiera en mängd organisationer som arbetar infiltrativt världen över med opinionsbildning.
På det här sättet skulle t ex klimatalarmisternas önskedröm om en 'Världsdiktatur' kunna förverkligas i form av en slags "anarkistisk despoti", där samhällspåverkan utgår från stora gruppers antidemokratiska beteende i form av civil olydnad mm, vilket till slut tvingar de formella makthavarna att förändra sin politik i enlighet med aktivisternas strävanden.
25 september 2019
Huskatterna
Metaforen med fårskocken, vallhundarna och vildkatterna (Blogginlägg 2019-05-21) behöver kompletteras med ytterligare en kategori, som jag försöksvis benämner 'huskatter'. Den gruppen är lite mer diffus, och dess individer återfinns nog såväl inom fårskocken som här och där bland vildkatterna. Medan fårskocken karakteriseras av att dess medlemmar tycker det är okej att låta sig uppfostras av vallhundarna till det beteende samhället statuerat som politiskt korrekt, så är huskatternas attityd mer av arten "Who cares", dvs de är medvetna om att det pågår ett påverkansprojekt; det kanske kan se ut som att de lydigt följer med strömmen, men i själva verket tar de avstånd från den ideologi som de i skocken förväntas efterfölja. De rör sig ytligt sett likt flocken, men är ideologiskt immuna. De huskatter som sökt sig till vildkatterna, tar där rollen som ett slags passiva sympatisörer.
25 juni 2019
Professionella vallhundar
Jag har tidigare analyserat tänkbara psykologiska mekanismer bakom sådant vallhundsbeteende som "vanliga" människor kan utveckla. En del av dessa psykologiska drivkrafter återfinns sannolikt även bland de professionella opinionsbildarna, men där tillkommer även ekonomiska motiv (lön/arvode, vinst). Renodlat partipolitiska motiv är också vanligt förekommande, särskilt hos de massmedia som verkar inom den politiskt korrekta åsiktskorridoren.
De professionella vallhundarna uppträder i "ideologiska flockar". Här är några exempel på sådana områden i samhällsdebatten, och vilka skällsord som hundarna använder för att skrämma motståndarna till tystnad:
- Klimatet: Den som inte anser att klimathotet är mänsklighetens största ödesfråga, betecknas klimatförnekare.
- Migrationen: Den som är tveksam till om Sverige klarar av storskalig invandring, betraktas som rasist (eller det något svagare främlingsfientlig), eller nationalist och naturligtvis högerpopulist (vad det nu är för någonting).
- Feminism: Den som anser att män och kvinnor är olika i vissa grundläggande avseenden, betraktas som biologist, misogynist (kvinnohatare), jämlikhetsmotståndare, eller som en allmänt reaktionär figur.
De professionella vallhundarna uppträder i "ideologiska flockar". Här är några exempel på sådana områden i samhällsdebatten, och vilka skällsord som hundarna använder för att skrämma motståndarna till tystnad:
- Klimatet: Den som inte anser att klimathotet är mänsklighetens största ödesfråga, betecknas klimatförnekare.
- Migrationen: Den som är tveksam till om Sverige klarar av storskalig invandring, betraktas som rasist (eller det något svagare främlingsfientlig), eller nationalist och naturligtvis högerpopulist (vad det nu är för någonting).
- Feminism: Den som anser att män och kvinnor är olika i vissa grundläggande avseenden, betraktas som biologist, misogynist (kvinnohatare), jämlikhetsmotståndare, eller som en allmänt reaktionär figur.
10 juni 2019
Symbolhandlingar
"Det är bättre att skänka en krona till Röda Korset än att inte göra det". Ja, rent moraliskt är det väl så, även om just det bidraget inte har någon märkbar effekt på organisationens hjälparbete. "Jamen tänk om alla resonerar så..."
Användningen av plastpåsar i Sverige har halverats, tack vare en intensiv kampanj. Bakgrunden till denna var de helt berättigade larmrapporterna avseende all plast som ansamlas i världshaven. Någon signifikant effekt på just denna globala miljöproblematik får dock svenskens följsamhet inte. En vetenskaplig studie har visat att 90% av plasten i haven härrör från tio stora floder i Asien och Afrika. Det verkar finnas två huvudsakliga anledningar till detta: Brister i den regionala infrastrukturen, samt den cyniska exporten av plastavfall från rika länder för "återvinning" i mottagarländerna.
Och så detta hackande på svenskar som åker på flygresor. Svenskarnas "bidrag" till CO2-utsläppen pga flygresor är fullständigt försumbart. "Hur kan DU bidra till att minska koldioxidutsläppen", en insinuativ förmaning man ofta ser i pressen.
Den obekväma sanningen är att den här typen enskilda handlingar är enbart symbolhandlingar, i det att de inte har någon märkbar effekt på miljö eller klimat. Ändå är det världens hysteri kring sånt här. Varför? Jag tror svaret finns i blogginläggen "Får, hund eller katt" (2019-05-21) och "Vallhundsbeteende" (2019-05-31).
Sveriges befolkning utgör ca 0.13% av Jordens befolkning. Det enda som i konkreta termer skulle kunna motivera alla dessa symbolhandlingar vore att omvärlden, alltså stora delar av de 99.87%, faktiskt tog intryck av svenskarnas beteenden, och förändrade sina sätt att leva på motsvarande sätt. Jag känner mig personligen lite tveksam till att så skulle vara fallet.
En rent intrapsykisk effekt, som man i och för sig inte ska förringa, är att den som utför nämnda exempel på symbolhandlingar känner sig bättre till mods. Det är helt okej - det är när godheten antar hybrisliknande dimensioner och inbegriper känslan av att vara förmer än andra, eller där den viktigaste komponenten blir att öppet yvas över sin godhet, som steget inte är så långt till vallhundens beteende.
31 maj 2019
Vallhundsbeteende
Vad är det som gör vissa människor benägna att utveckla vallhundsbeteende? (Jfr blogginlägg 2019-05-21: Får, hund, eller katt). Fenomenet yttrar sig genom att personen ifråga ("vallhunden") försöker påverka andra till att omfatta "rätt" inställning i någon aktuell samhällsfråga, exempelvis migration, feminism, klimat. Vallhunden utgår ifrån att det finns en "korrekt" uppfattning om själva sakförhållandet, inte sällan med hänvisning till vetenskap ("forskning visar att...") eller till de förhärskande politiska/ideologiska tongångarna (den s k åsiktskorridoren). Den metod vallhunden använder är skam- och skuldbeläggning av de oönskade beteendena och därmed också ett direkt eller indirekt avståndstagande från de individer som har "fel" uppfattning. Här är några försök att kartlägga orsakerna till det beskrivna vallhundsbeteendet utifrån ett psykologiskt perspektiv:
- Makt över människor: Vissa individer verkar drivas av en vilja att påverka andra människors åsikter och beteenden, nästan som ett slags självändamål, en maktutövning.
- Föräldraskap/lydnad: Upplevelser av auktoritära förhållanden under uppväxten kan spöka i det undermedvetna, och yttra sig som impulser att "ge igen" på vuxna människor; en slags psykologisk bearbetning av egna traumata. Föräldrarollen gentemot egna barn kan också ha gett bränsle. Ta exempelvis det klassiska svaret på barnets upprepade frågor om varför det måste göra på ett visst sätt. Svaret är alltså "Därför att pappa (eller mamma) säger det!". Spöket i hjärnan har svårt att hantera frustrationen över att, i det här fallet barnet, inte gör så som föräldern önskar.
- Duktig flicka/pojke, dvs visa för sitt överjag (och omgivningen) hur duktig man är. Även detta handlar om barndomen, i relation till upplevt beröm från föräldrar.
- Besserwisser-mentalitet: Känslan av att man faktiskt vet bäst och är moraliskt mer högtstående, samt vikten av att exponera detta inför andra och vägleda de mindre vetande. Bidrar till att förstärka den egna självbilden.
- Milgramist-tendenser: Varningslamporna lyser när personen tillrättavisar andra med hänvisning till vad en "auktoritet" anser vara korrekt beteende. Se blogginlägg 2014-06-04 och 2015-10-08.
- Missriktad/överdeterminerad aggression: Här avses den klassiska psykologiska mekanism där ett vredesutbrott inte står i rimlig proportion till dispytens sakinnehåll, och heller inte borde riktats mot den aktuella personen. Aggressiva utspel kan också vara tecken på att vallhunden börjar få slut på hållbara sakargument.
- Lusten att smådjävlas med andra människor; en slags skadeglädje.
- Avundsjuka. Inte så ovanligt att folk blir provocerade av att se andra bete sig på ett sätt som man egentligen själv också skulle vilja, men där man hindras av det egna överjaget eller andra tillbakahållande krafter.
- Markering av grupptillhörighet: Den som omfattar en viss ideologi, politik eller människosyn, vill naturligtvis markera tillhörighet till den egna gruppen. Ett sätt är då att gruppens medlemmar förenas i sitt förkastande av oliktänkarnas ideologier.
- Ideologisk förblindning: Man kan vara så styrd, omedvetet, av en viss ideologi, att man inte förmår se saker och ting på ett annat sätt än det som är konsistent med, eller föreskrivet av, just den ideologi man själv omfattar.
Flertalet av dessa psykologiskt grundade förklaringar har inte särskilt mycket att göra med själva sakfrågan, dvs innehållet i det som vallhunden bråkar om. Ett tydligt exempel i dessa dagar är den s k flygskammen, där vallhunden tagit till sin uppgift att skälla på de medmänniskor som åker på flygresor.
Det finns studier som påvisar ett samband mellan SDO (Social Dominance Orientation) och faktaresistens, särskilt s k klimatförnekelse. Mitt intryck är att det (även) finns ett samband mellan SDO och vallhundsbeteende.
- Makt över människor: Vissa individer verkar drivas av en vilja att påverka andra människors åsikter och beteenden, nästan som ett slags självändamål, en maktutövning.
- Föräldraskap/lydnad: Upplevelser av auktoritära förhållanden under uppväxten kan spöka i det undermedvetna, och yttra sig som impulser att "ge igen" på vuxna människor; en slags psykologisk bearbetning av egna traumata. Föräldrarollen gentemot egna barn kan också ha gett bränsle. Ta exempelvis det klassiska svaret på barnets upprepade frågor om varför det måste göra på ett visst sätt. Svaret är alltså "Därför att pappa (eller mamma) säger det!". Spöket i hjärnan har svårt att hantera frustrationen över att, i det här fallet barnet, inte gör så som föräldern önskar.
- Duktig flicka/pojke, dvs visa för sitt överjag (och omgivningen) hur duktig man är. Även detta handlar om barndomen, i relation till upplevt beröm från föräldrar.
- Besserwisser-mentalitet: Känslan av att man faktiskt vet bäst och är moraliskt mer högtstående, samt vikten av att exponera detta inför andra och vägleda de mindre vetande. Bidrar till att förstärka den egna självbilden.
- Milgramist-tendenser: Varningslamporna lyser när personen tillrättavisar andra med hänvisning till vad en "auktoritet" anser vara korrekt beteende. Se blogginlägg 2014-06-04 och 2015-10-08.
- Missriktad/överdeterminerad aggression: Här avses den klassiska psykologiska mekanism där ett vredesutbrott inte står i rimlig proportion till dispytens sakinnehåll, och heller inte borde riktats mot den aktuella personen. Aggressiva utspel kan också vara tecken på att vallhunden börjar få slut på hållbara sakargument.
- Lusten att smådjävlas med andra människor; en slags skadeglädje.
- Avundsjuka. Inte så ovanligt att folk blir provocerade av att se andra bete sig på ett sätt som man egentligen själv också skulle vilja, men där man hindras av det egna överjaget eller andra tillbakahållande krafter.
- Markering av grupptillhörighet: Den som omfattar en viss ideologi, politik eller människosyn, vill naturligtvis markera tillhörighet till den egna gruppen. Ett sätt är då att gruppens medlemmar förenas i sitt förkastande av oliktänkarnas ideologier.
- Ideologisk förblindning: Man kan vara så styrd, omedvetet, av en viss ideologi, att man inte förmår se saker och ting på ett annat sätt än det som är konsistent med, eller föreskrivet av, just den ideologi man själv omfattar.
Flertalet av dessa psykologiskt grundade förklaringar har inte särskilt mycket att göra med själva sakfrågan, dvs innehållet i det som vallhunden bråkar om. Ett tydligt exempel i dessa dagar är den s k flygskammen, där vallhunden tagit till sin uppgift att skälla på de medmänniskor som åker på flygresor.
Det finns studier som påvisar ett samband mellan SDO (Social Dominance Orientation) och faktaresistens, särskilt s k klimatförnekelse. Mitt intryck är att det (även) finns ett samband mellan SDO och vallhundsbeteende.
21 maj 2019
Får, hund eller katt
Det tycks mig som att befolkningen grovt sett kan indelas i tre grupper, med en analogi hämtad från djurens värld.
Fårskocken: Utgör den ojämförligt största gruppen. Består av individer som mer eller mindre reflektionslöst anpassar sig till de ideologiska förhållningssätt som auktoriteter inom politik och massmedia linjerar upp.
Vallhundarna: Professionella opinionsbildare som ser till att fåren håller sig inom den utstakade åsiktskorridoren. Även vanliga människor kan börja agera som vallhundar, inom släkt eller vänkrets. Vanliga medel är skam- och skuldbeläggning av åsikter och beteenden som av samhällets styrande anses som oönskade.
Vildkatterna: Individer som tänker och reflekterar självständigt; som skaffar sig information på egen hand, väljer sin egen väg, och inte låter sig påverkas av vallhundarnas skällande.
Fårskocken: Utgör den ojämförligt största gruppen. Består av individer som mer eller mindre reflektionslöst anpassar sig till de ideologiska förhållningssätt som auktoriteter inom politik och massmedia linjerar upp.
Vallhundarna: Professionella opinionsbildare som ser till att fåren håller sig inom den utstakade åsiktskorridoren. Även vanliga människor kan börja agera som vallhundar, inom släkt eller vänkrets. Vanliga medel är skam- och skuldbeläggning av åsikter och beteenden som av samhällets styrande anses som oönskade.
Vildkatterna: Individer som tänker och reflekterar självständigt; som skaffar sig information på egen hand, väljer sin egen väg, och inte låter sig påverkas av vallhundarnas skällande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
