30 december 2014

Vänliga fraser

Det är intressant att studera hur mailavsändare avslutar sina mail. Vanligast är Mvh, Hälsningar eller Vänliga dito (som motsats till Elaka hälsningar, som det ibland borde stå, när mailets innehåll faktiskt är av den arten). Uttrycket 'Vänligen', som också förekommer, har för mig en lite oklar klang. Betrakta satsen "Vänligen plocka upp skräpet efter Er". Det är en uppmaning  från någon som egentligen inte alls är särskilt vänligt sinnad.

Här är några (verkliga) exempel på avslutningsfraser av det lite ovanligare slaget:

"Stora hälsningar". En variant på Många, Hjärtliga, Varma etc. Kändes bra att få, eftersom avsändaren var en person av stor dignitet i samhället.

"Allt sol". Jag hade lite svårt att avkoda denna hälsning; undrade om det möjligen var en sån där modern twitter/sms-akronym av typen LOL, men jag fick inte riktigt ihop det. Men det låter ju gulligt.

"MVG". En av mina favoriter. Känns som ett bra betyg.

Många utelämnar helt den avslutande hälsningen; skriver bara sitt namn, ibland föregått av dubbelslash // detta av för mig okänd anledning. Att skriva enkelslash känns lite tveksamt, eftersom det kan tolkas som att mailet bara förmedlas  av personen ifråga; att det alltså egentligen är någon annan som står för själva innehållet.

06 december 2014

Auktoritära maktstrukturer

Jag har alltid undrat hur förintelsen kunde få fortgå. Men man kan upptäcka liknande mönster i många nutida företeelser, om än inte i samma dramatiska skala. Mekanismerna (ingredienserna) är hela tiden desamma, nämligen: 
 
1. En psykopatisk maktmänniska i toppen.
 
2. Ett antal Milgrammers därunder. (Se blogginlägg 2014-06-04)
 
3. Och så den stora massan, där ingen bryr sig.
 
Den som till äventyrs bryr sig, riskerar att gå under, på ett eller annat sätt. Det är i regel omöjligt att påverka en psykopats maktutövning genom saklig argumentation. Att försöka omvända undersåtarna skulle möjligen kunna fungera, men kräver stora insatser, och risken finns alltid att nya milgrammers träder in på arenan. Så det är nog bara att ge upp. Kan låta lite defaitistiskt, lätt dystopiskt och på gränsen till misantropiskt. Åtminstone om det jag beskriver har stor utbredning i samhället. Dessvärre tror jag så är fallet.