31 december 2019

3D-kartläggning av galleria

Jag har i en serie blogginlägg (1-4 nov, samt 13 dec) spekulerat kring de tekniska förutsättningarna att använda ultraljudssignaler för exakt positionsbestämning av besökarna i t ex köpcentra. För att insamlade data ska kunna åskådliggöras för "beställarna"  krävs en del bearbetning. Rådata utgörs av rumsliga koordinater, och dessa borde relativt enkelt kunna presenteras som punkter i ett grafiskt gränssnitt på en dataskärm.


Plötsligt erinrar jag mig ett tillfälle för något år sedan, då jag i det aktuella köpcentret observerade en person som gick omkring med ett egendomligt, stativförsett mätinstrument. Han placerade utrustningen, i tur och ordning, utanför öppningarna till  de respektive butikerna i gallerian, utförde sina mätningar under några minuter och flyttade sedan alltihop stegvis vidare i centrumgången. Jag frågade faktiskt mannen, med artig nyfikenhet, vad han höll på med. Han föreföll bli något generad av frågan, men  berättade att han utförde en 3D-kartläggning och att denna var beställd av fastighetsägaren.


En dylik uppmätning borde kunna resultera i en animerad 3D-karta över köpcentret; och sen är det en enkel match att översätta mobilernas platsdata till 'prickar' i 3D-animationen. I vart fall rent teoretiskt.

30 december 2019

Tyst i skogen!

När man är ute i naturen, t ex vandrar på en slingrande skogsstig, så handlar det om att uppleva intrycken med alla sina sinnen. Dofterna, ljuden och de vackra scenerier naturen presenterar för oss.



Understundom händer det att en grupp förskolebarn gör en liten exkursion i det närbelägna skogsområdet hemmavid. Småttingarnas vilda skränande hörs ända in i lägenheterna, mer än hundra meter bort. Det verkar som att nutidsmänniskan förlorat känslan för naturens inneboende storhet; nödvändigheten av den personliga utlevelsen tycks vara viktigare än inlevelsen i naturens mäktighet. Likadant är det när man ser någon joggare på väg genom skogen - iförd hörlurar med lämplig "störmusik".



Nu kan det naturligtvis vara så att barnens skrikande i själva verket är glädjetjut, över att ha hittat något spännande naturföremål. Den sortens upptäckarglädje är självklart positiv. Något mindre roligt tycker jag det är om ledarna introducerat någon form av tävlingsmoment, t ex vem hittar den största svampen eller något i den stilen. Själva tävlingsmomentet tar bort en del av den genuina naturupplevelsen, och leder även till mer skrik "Titta vilken stor svamp jag har hittat!"

13 december 2019

Ultraljudsmysteriet löst!

Jag har i fyra inlägg (1-4 nov) kåserat kring min upptäckt av ultraljudssignaler i köpcentra. Nu har mysteriet fått sin lösning; man skickar kontinuerligt ut en 20 kHz signal genom alla högtalarkablar i PAVA-systemen (Public Address/Voice Alarm) för att kunna upptäcka eventuella fel i överföringen (kortslutning eller avbrott). En bieffekt av detta är att den akustiska signalen också går ut i lokalerna - ohörbar för de flesta människor, men fullt möjlig att detektera med en smartphone.

Högtalarna fungerar sålunda som ett slags Ultrasonic Beacons (jfr inlägget 1:a nov) men i de anläggningar jag studerat används de inte för positionsbestämning (Ultrasonic Indoor Positioning Systems, UIPS). Förrädiskt nog utnyttjar de integritetsproblematiska UIPS-fyrarna samma frekvenser som pilottonen i PAVA-systemen, vilket kan skapa ett slags kamouflage som gör det svårare för en vanlig mobilförsedd konsument att upptäcka ultraljudsfyrarna.

Bland de tänkbara svarsalternativen i inlägget 2:a november är det alltså (första delen av) alternativ 6 som är korrekt. Svar Nr 9 ligger helt inom de tekniska möjligheternas ram, och jag skulle inte bli förvånad om de realiseras inom en inte alltför avlägsen framtid. Experiment i laboratoriemiljö har redan utförts med goda resultat, och en lite trubbigare positionsbestämning med hjälp av ultraljudsfyrar utanför specifika butiker har också testats, i smyg förstås.

Min beskrivning av det perfekta övervakningssystemet (3:e nov) verkar inte behöva revideras alls. Med tanke på alla dess "fördelar" skulle det som sagt inte förvåna mig om det implementeras nånstans i världen. Och i ett sådant läge handlar det kanske inte primärt om att i realtid dela ut digitala rabattcheckar till butikskunderna, utan om renodlade övervakningsintressen.

Och slutligen, de rekommendationer jag gav i inlägget 4:e november kan vara bra att spara för framtida bruk.

04 november 2019

Ultraljudsfyrar - so what?

Måhända är det så att nutidsmänniskan, Homo Digitalus, resignerat eller i vart fall accepterat att minsta steg hen tar registreras nånstans i cyberrymden. Min upptäckt att positionsbestämning nu tycks kunna göras med centimeterprecision i sådana lokaler som utrustats med ultraljudsfyrar kanske bara möts med ännu en axelryckning. Men för den som alltjämt vill bjuda motstånd mot denna utveckling presenterar jag här några förslag:

1. Lämna mobilen hemma. Kan dock ge vissa abstinenssymptom.

2. Sätt ett ultraljudstätt skydd över mikrofonöppningen. Tvättsvampgurka (Luffa) påstås vara bra.

3. Sätt smartphonen i flygläge - då kan den inte vidarebefordra de bearbetade positionsuppgifterna, i vart fall inte i realtid.

4. Stoppa hela mobilen i foliehatten.

5. Stäng av strömmen till smartphonen när du är inne i berörd lokal.

6. Skaffa en simpel telefon-mobil, som vare sig har appar eller internet.

Tips: Det finns appar som effektivt detekterar ultraljud i det frekvensområde jag beskrivit. Om du installerar en sådan app larmar den vid upptäckt av misstänkta ultraljudssändare, och då kan du vidta någon av åtgärderna 2-5 ovan.

03 november 2019

Det perfekta övervakningssystemet

Jag har i ett par blogginlägg (2019-11-01 och 2019-11-02) beskrivit min upptäckt av vad som skulle kunna vara grunden för ett ultraljudsbaserat positioneringssystem inne i ett stort köpcentrum. Här beskriver jag ett antal "fördelar" med sådana system.


- Systemet använder inte radiovågor, dvs det förekommer ingen elektromagnetisk strålning, så det krävs inget tillstånd från PTS.


- Installationen är i praktiken osynlig, och ljudvågorna är ohörbara (utom för hundar, men sådana får inte vistas i köpcentret). Det finns inga misstänkta synliga sändare, eller mottagare/avläsare som t ex kameror. Ultraljudet sänds ut i köpcentrets normala högtalarsystem integrerat med sedvanlig bakgrundsmusik.


- Det krävs inga skyltar som informerar om förekomsten av detta system; till skillnad från fallet med kameraövervakning.


- Köpcentrets ansvariga ledning kan hävda att man enbart tillhandahåller en infrastruktur i form av ett finmaskigt tredimensionellt positionsnät.


- Det är köpcentrets besökare som svarar för 'mottagarna' i positionssystemet, genom att bära med sig sina mobiler/smartphones. Telefonen fångar upp ultraljudssignalen, bearbetar den och skickar eventuellt data vidare nånstans...


- Troligen kan inte ens GDPR-spöket och/eller Datainspektionen komma åt detta, i dagens läge. Kunden får ju "skylla sig själv" om hen är så "obetänksam" att hen bär på en smartphone som fungerar som mottagare och vidareförmedlare av dold information.


- Köpcentret kan naturligtvis även tänkas ha eget intresse av en kartläggning av konsumenternas rörelsemönster inne i köpcentret, t ex för att kunna optimera placeringen av de olika butikerna.


- Med den här teknologin borde det också vara möjligt att med extrem exakthet placera ut Pokemon-figurer på strategiskt utvalda platser i köpcentret. Här kan man verkligen snacka om 'augmented reality'. Eller att förena nytta med nöje.


- Positionssystemet är för övrigt helt suveränt om man råkar tappa bort mobilen nånstans i köpcentret - det blir då möjligt att ta reda på, teoretiskt sett med centimeterprecision i tre dimensioner, var den ligger nånstans.


- Systemet "övervakar" i första hand alla s k kommunikationsytor, så som gångar inne i köpcentret. Men även stora enskilda butikslokaler kan ha glädje av ultraljudspositionering - då kan man se exakt vilken monter/hylla som en specifik kund stannar upp invid, för att direkt därefter anpassa annonseringen i mobilen - t ex locka med tillfälligt extrapris på utvalda varor som kunden är i närheten av. Ett underlag för "bättre" köpbeslut, eller hur?

02 november 2019

Ultraljudsfyrar i köpcentret

Som jag beskrev i blogginlägget "Ultrasonic beacons" (2019-11-01) så har jag av en ren slump upptäckt att högtalarna i ett stort köpcentrum sänder ut en kraftig ultraljudssignal på ca 20 kHz. Funderar på att maila till centrumledningen och fråga vad det kan vara för nånting. Här är några mer eller mindre tänkbara svar:

1. Det var märkligt - det får vi undersöka.

2. Det var nog bara en tillfällighet.

3. Du behöver inte vara orolig - strålningen är helt ofarlig.

4. Jaså den där gamla signalen - ja det var nånting vi experimenterade med för ett par år sedan - men idag tjänar den inget syfte.

5. Det är en del av centrumanläggningens tekniska infrastruktur som förhöjer din kundupplevelse.

6. Det har att göra med vårt avancerade utrymningslarm. En slags testsignal, samt att vi ska kunna förvissa oss om att ingen är kvar i lokalerna efter att utrymningslarm har aktiverats.

7. Vi kan tyvärr inte besvara din fråga. Vänd dig istället till vårt huvudkontor.

8. Signalen är en teknisk förutsättning för att vi ska kunna placera ut Pokemon-figurer med större exakthet inne i köpcentret.

9. Tack för din fråga! Jo det är en ohörbar akustisk signal som gör det möjligt att med centimeterprecision följa dina rörelser i köpcentret. Vissa appar i din mobil kan skicka dessa positionsdata vidare till de s k nätjättarna.

01 november 2019

Ultrasonic beacons

Jag har nyligen installerat en mobil-app som kan göra frekvensanalyser av ljud i omgivningen. Den använder sig av mobilens mikrofon och scannar av ett frekvensområde som motsvarar det mänskliga örats. Plus lite till, nämligen en bit upp i  ultraljudsområdet, dvs sådana akustiska signaler som vi inte uppfattar medvetet som ljud. Häromveckan upptäckte jag av en slump att det inne i ett stort köpcentrum förekom starka "ljudsignaler" på 20 kHz. Lite egendomligt, tänkte jag först, men sedan förstod  jag vad det skulle kunna vara - Ultrasonic Beacons. Läs gärna återigen inläggen "Facebook vet allt" (2017-07-02) och "PeopleRadar24" (2017-12-02). Jag redovisade i det första av dessa två inlägg mina spekulationer om hur Facebook kunde ha snappat upp att jag  befunnit mig i Täby Centrum (vid just det tillfället). Även om flera av de hypoteser jag presenterat där mycket väl hade kunnat vara korrekta, så representerar den här 20 kHz-signalen ytterligare en möjlighet, åtminstone rent teoretiskt. Centrumets högtalaranläggning,  som levererar sedvanlig bakgrundsmusik, sänder även ut ett ohörbart ultraljud (20 kHz) som mobilen kan fånga upp och omvandla till mycket exakt platsinformation som i princip kan skickas vidare. Egentligen är det lite märkligt att denna typ av positionsbestämning  med hjälp av ultraljudssignaler, om den nu faktiskt tillämpas på det sättet, kan tillåtas ske helt i det fördolda.

07 oktober 2019

Optimerad kundupplevelse

Det omvända Turingtestet (se blogginlägg 2017-07-08) har "lyckats" om kommunikatören i en datoriserad session ger intryck av att vara en AI-robot. Här är några (anonymiserade) exempel på hur det kan låta när ett företag bemöter kundernas klagomål:
 
- Hej, tack för att du lämnat omdöme här på sajten, din åsikt är viktig för oss. Vi strävar alltid efter att optimera vår kundupplevelse och är förstås intresserade av hur vi kan utvecklas. Det verkar som du upplevt att vår tjänst inte fungerade som den  ska.
 
- Hej, tråkigt att du känner så! Vi jobbar konstant på att utveckla vår tjänst och ditt omdöme bidrar till vår utveckling!
 
- Vi strävar ständigt efter en bättre kundupplevelse.

Jag känner mig personligen tveksam till om kundens upplevelse av företaget förbättras genom den här sortens bemötande.

05 oktober 2019

Norrskensspanare

Samlarvurm kan ta sig olika uttryck; frimärken, mynt, tändsticksetiketter, flodhästar (miniatyrer alltså). Man kan också samla på observationer; flygplan (flight spotting), tåg (train spotting), taxibilar (på den tiden då varje taxibil hade en liten plåtskylt med ett löpnummer), fågelarter ("kryssare" - personer vars mål är att ha sett (kryssat för) så många arter  som möjligt av de i Sverige förekommande (ca 500 st). Det är lite oklart (för mig) vad det är för egentlig drivkraft hos människan (vissa människor) som ligger bakom alla dessa samlarintressen. Ekorrar samlar nötter, men det är av mer överlevnadsmässiga skäl.

En grupp som jag blivit varse på senare tid är vad som med en ordvits skulle kunna benämnas 'sun-spotters'. Dessa personer följer noga de astronomiska mätningar som detekterar anomaliteter i solens aktivitet; solfläckar men kanske än viktigare s k koronalhål,  från vilka det strömmar ut elektriskt laddade partiklar i stor mängd, vid specifika tillfällen. När sådana partikelströmmar når Jordens atmosfär uppstår Norrsken (och föralldel även Sydsken - men där bor inte särskilt många observatörer...)

Norrskensspanarna har egna webbsajter där man kontinuerligt återger data från den etablerade solforskningen, och tillfogar egna beräkningar om förväntade norrsken - "ankomsttid", intensitet och hur långt ner på hemisfären de kan bli synliga. Upphetsningen  är påtaglig när det registrerats ett jämförelsevis kraftigt utbrott på solens yta, som med 1-3 dygns fördröjning skapar de "önskvärda" effekterna i vår atmosfär. Tyvärr förekommer det även ett antal "bieffekter" - satelliter kan slås ut, radiokommunikation  och navigeringssystem kan påverkas.

Något som norrskensentusiasterna inte tycks bekymra sig över, i vart fall inte såvitt jag hittills kunnat förmärka, är risken för ett nytt Carrington-event (se Blogginlägg 2014-11-12), dvs en gigantisk solstorm som kan komma att slå ut stora delar av norra  halvklotets elförsörjning under lång tid.


Det som kanske ter sig än mer förvånande är att samhällets beredskapsmyndigheter inte verkar ta Carrington-hotet på allvar. Möjligen rör det sig om en klassisk försvarsmekanism - man tränger undan den obehagliga tanken att inte kunna använda Facebook på  flera månader...

04 oktober 2019

Klimatagnostiker

I den polariserade debatten om klimatfrågorna har det utbildats två tydliga läger - på den ena sidan står 'alarmister/troende' och på den andra 'förnekare/skeptiker'. Ett relativt nytt uttryck har dykt upp: Klimatpopulist. Med detta skulle man alltså avse de stora skaror människor som tror sig veta bäst "även" om deras uppfattning tillkommit genom en form av masshysteri, orkestrerad av mäktiga influencers. Alltfler börjar också associera klimatpaniken med nån slags pseudoreligiös rörelse. Just denna senare iakttagelse får mig att lansera ett uttryck för de individer som tar avstånd från alarmister/troende/klimatpopulister. Mitt förslag är KLIMATAGNOSTIKER. Jag räknar mig själv till den gruppen; jag menar att vi ännu inte har tillräcklig kunskap (a gnosis) om klimatet. Den klassiska användningen av 'agnostiker' brukar avse den mer avgränsade betydelsen att man inte kan veta nånting om en eventuell guds existens. Men även med den uttydningen är ju uttrycket klimatagnostiker väl valt, med tanke på det religiösa elementet i klimatalarmismen.

29 september 2019

Maktråttor

Det finns olika typer 'maktmänniskor'. Lättast att identifiera är den makthungrige psykopaten, som eftersträvar en synlig maktposition. En ur psykologisk synvinkel intressant variant är vad jag brukar benämna 'maktråttor'. En maktråtta fungerar som en slags ställföreträdande diktator; maktråttan förmedlar på ett mer subtilt sätt vad som är önskvärda åsikter och beteenden, men retirerar snabbt in i skuggan om det börjar brännas. Möjligen kan man betrakta detta som ett förstadium till, eller mild variant av, milgramism (se blogginlägg 2014-06-04). Maktråttor har en förkärlek för statliga institutioner, och arbetar ofta som ett "osynligt" stöd åt högsta chefen. Njuter av sitt inflytande men vill inte skylta öppet med detta, och är i princip konflikträdd.
 
Maktråttan vill inte bli ställd till svars för sin uppfattning i brännande frågor. När det börjar kännas obehagligt, och/eller när råttans argument sviktar, så drar den sig undan. Detta skiljer den från Vallhunden (2019-05-31) som i ett sådant läge bara skäller ännu högre; även ifrån milgramisten som tydligt hänvisar till sin ledare och vad denne bestämt. Milgramisten är inriktad på att sätta dit människor, en i taget. Inte ovanligt bland parkeringsvakter, eller inom liknande "serviceyrken" ;-)  Reseräkningsgranskare i Staten är ett annat typiskt exempel; lågnivå-byråkrater som njuter av att hänvisa till ett stelbent regelverk, och ofta hakar upp sig på betydelselösa detaljer (se inlägget Petimeterviktning 2014-09-11).

27 september 2019

Anarkistisk despoti

Kapitalism enligt den nyliberalistiska globala modellen har lett till att en liten andel av befolkningen, den finansiella eliten, skapat enorma privata förmögenheter. Man får lätt intrycket att det är förmögenheten i sig som är själva målet för dessa individers strävanden.

Drivkrafterna bakom de vänsterliberala rörelserna (feminism, migration, klimat) är svårare att förstå i en kapitalistisk kontext. Kommer dessa aktivister verkligen att kunna tjäna massor med pengar på de omställningar av samhället som man eftersträvar? Jag känner mig lite tveksam till detta. Här är en alternativ "teori":
 
Bakom de nämnda rörelserna kanske döljer sig ett begränsat antal "global influencers", som drivs av rent ideologiska intressen att storskaligt förändra folks tänkande och beteende. Då kan pengar, istället för att vara ett mål i sig, bli ett medel. Den som har miljarder i förmögenhet kan t ex finansiera en mängd organisationer som arbetar infiltrativt världen över med opinionsbildning.

På det här sättet skulle t ex klimatalarmisternas önskedröm om en 'Världsdiktatur' kunna förverkligas i form av en slags "anarkistisk despoti", där samhällspåverkan utgår från stora gruppers antidemokratiska beteende i form av civil olydnad mm, vilket till slut tvingar de formella makthavarna att förändra sin politik i enlighet med aktivisternas strävanden.

25 september 2019

Huskatterna

Metaforen med fårskocken, vallhundarna och vildkatterna (Blogginlägg 2019-05-21) behöver kompletteras med ytterligare en kategori, som jag försöksvis benämner 'huskatter'. Den gruppen är lite mer diffus, och dess individer återfinns nog såväl  inom fårskocken som här och där bland vildkatterna. Medan fårskocken karakteriseras av att dess medlemmar tycker det är okej att låta sig uppfostras av vallhundarna till det beteende samhället statuerat som politiskt korrekt, så är huskatternas attityd mer  av arten "Who cares", dvs de är medvetna om att det pågår ett påverkansprojekt; det kanske kan se ut som att de lydigt följer med strömmen, men i själva verket tar de avstånd från den ideologi som de i skocken förväntas efterfölja. De rör sig ytligt sett likt  flocken, men är ideologiskt immuna. De huskatter som sökt sig till vildkatterna, tar där rollen som ett slags passiva sympatisörer.

01 juli 2019

Relativt meningsfullt


- Hej, har du skänkt några pengar till Röda Korset?
  - Nej faktiskt inte. Om det ska vara någon mening med sådana privata insatser så borde man väl bidra med åtminstone några tusen kronor, och det känns lite tveksamt för min del.
- Aha, jag förstår. Vet du, jag skänkte faktiskt 1 krona idag till Röda Korset. Kändes riktigt meningsfullt, tyckte jag.
  - Men du är ju inte klok, en krona gör väl ingen som helst skillnad i deras hjälparbete!?
- Mja, hur menar du då? Du tänker ju avstå från flygresor i ett år för att bidra i kampen mot den globala uppvärmningen.
  - Jamen det är väl skillnad!
-Öh jaha, hur då?
  - Men det fattar du väl själv, vad är en futtig liten krona värd i det här sammanhanget!?
- Jo, jag har räknat lite på det där; en krona utgör lika stor andel av Röda Korsets totala budget som ditt bidrag till minskningen av de globala koldioxidutsläppen.
  - Äh, löjligt, minskningen av mitt koldioxidavtryck i atmosfären motsvarar ett helt ton CO2, 1000 kg, betydligt mer än din lilla enkrona. Så det så.
- Mmmm...

25 juni 2019

Professionella vallhundar

Jag har tidigare analyserat tänkbara psykologiska mekanismer bakom sådant vallhundsbeteende som "vanliga" människor kan utveckla. En del av dessa psykologiska drivkrafter återfinns sannolikt även bland de professionella opinionsbildarna, men där tillkommer även ekonomiska motiv (lön/arvode, vinst). Renodlat partipolitiska motiv är också vanligt förekommande, särskilt hos de massmedia som verkar inom den politiskt korrekta åsiktskorridoren.


De professionella vallhundarna uppträder i "ideologiska flockar". Här är några exempel på sådana områden i samhällsdebatten, och vilka skällsord som hundarna använder för att skrämma motståndarna till tystnad:


- Klimatet: Den som inte anser att klimathotet är mänsklighetens största ödesfråga, betecknas klimatförnekare.


- Migrationen: Den som är tveksam till om Sverige klarar av storskalig invandring, betraktas som rasist (eller det något svagare främlingsfientlig), eller nationalist och naturligtvis högerpopulist (vad det nu är för någonting).


- Feminism: Den som anser att män och kvinnor är olika i vissa grundläggande avseenden, betraktas som biologist, misogynist (kvinnohatare), jämlikhetsmotståndare, eller som en allmänt reaktionär figur.

19 juni 2019

En fotoblixt för klimatet

Svenskarnas "bidrag" till klimatproblemen vad gäller flygresor uppgår till i genomsnitt 1 ton CO2 per person och år. Låter tungt. Den mängden CO2 motsvarar Kinas totala utsläpp under några millisekunder, dvs lika lång (kort) tid som en fotoblixt. Den svensk som drabbats av flygskam och tror sig rädda klimatet genom att avstå flygresor, kan ju ta ett snack med Kinas politiska ledning. Eller läsa blogginlägget Symbolhandlingar, 2019-06-10.

10 juni 2019

Symbolhandlingar


"Det är bättre att skänka en krona till Röda Korset än att inte göra det". Ja, rent moraliskt är det väl så, även om just det bidraget inte har någon märkbar effekt på organisationens hjälparbete. "Jamen tänk om alla resonerar så..."
Användningen av plastpåsar i Sverige har halverats, tack vare en intensiv kampanj. Bakgrunden till denna var de helt berättigade larmrapporterna avseende all plast som ansamlas i världshaven. Någon signifikant effekt på just denna globala miljöproblematik får dock svenskens följsamhet inte. En vetenskaplig studie har visat att 90% av plasten i haven härrör från tio stora floder i Asien och Afrika. Det verkar finnas två huvudsakliga anledningar till detta: Brister i den regionala infrastrukturen, samt den cyniska exporten av plastavfall från rika länder för "återvinning" i mottagarländerna.

Och så detta hackande på svenskar som åker på flygresor. Svenskarnas "bidrag" till CO2-utsläppen pga flygresor är fullständigt försumbart. "Hur kan DU bidra till att minska koldioxidutsläppen", en insinuativ förmaning man ofta ser i pressen.

Den obekväma sanningen är att den här typen enskilda handlingar är enbart symbolhandlingar, i det att de inte har någon märkbar effekt på miljö eller klimat. Ändå är det världens hysteri kring sånt här. Varför? Jag tror svaret finns i blogginläggen "Får, hund eller katt" (2019-05-21) och "Vallhundsbeteende" (2019-05-31).

Sveriges befolkning utgör ca 0.13% av Jordens befolkning. Det enda som i konkreta termer skulle kunna motivera alla dessa symbolhandlingar vore att omvärlden, alltså stora delar av de 99.87%, faktiskt tog intryck av svenskarnas beteenden, och förändrade sina sätt att leva på motsvarande sätt. Jag känner mig personligen lite tveksam till att så skulle vara fallet.

En rent intrapsykisk effekt, som man i och för sig inte ska förringa, är att den som utför nämnda exempel på symbolhandlingar känner sig bättre till mods. Det är helt okej - det är när godheten antar hybrisliknande dimensioner och inbegriper känslan av att vara förmer än andra, eller där den viktigaste komponenten blir att öppet yvas över sin godhet, som steget inte är så långt till vallhundens beteende.

31 maj 2019

Vallhundsbeteende

Vad är det som gör vissa människor benägna att utveckla vallhundsbeteende? (Jfr blogginlägg 2019-05-21: Får, hund, eller katt). Fenomenet yttrar sig genom att personen ifråga ("vallhunden") försöker påverka andra till att omfatta "rätt" inställning i någon aktuell samhällsfråga, exempelvis migration, feminism, klimat. Vallhunden utgår ifrån att det finns en "korrekt" uppfattning om själva sakförhållandet, inte sällan med hänvisning till vetenskap ("forskning visar att...") eller till de förhärskande politiska/ideologiska tongångarna (den s k åsiktskorridoren). Den metod vallhunden använder är skam- och skuldbeläggning av de oönskade beteendena och därmed också ett direkt eller indirekt avståndstagande från de individer som har "fel" uppfattning. Här är några försök att kartlägga orsakerna till det beskrivna vallhundsbeteendet utifrån ett psykologiskt perspektiv:


- Makt över människor: Vissa individer verkar drivas av en vilja att påverka andra människors åsikter och beteenden, nästan som ett slags självändamål, en maktutövning.


- Föräldraskap/lydnad: Upplevelser av auktoritära förhållanden under uppväxten kan spöka i det undermedvetna, och yttra sig som impulser att "ge igen" på vuxna människor; en slags psykologisk bearbetning av egna traumata. Föräldrarollen gentemot egna barn kan också ha gett bränsle. Ta exempelvis det klassiska svaret på barnets upprepade frågor om varför det måste göra på ett visst sätt. Svaret är alltså "Därför att pappa (eller mamma) säger det!". Spöket i hjärnan har svårt att hantera frustrationen över att, i det här fallet barnet, inte gör så som föräldern önskar.


- Duktig flicka/pojke, dvs visa för sitt överjag (och omgivningen) hur duktig man är. Även detta handlar om barndomen, i relation till upplevt beröm från föräldrar.


- Besserwisser-mentalitet: Känslan av att man faktiskt vet bäst och är moraliskt mer högtstående, samt vikten av att exponera detta inför andra och vägleda de mindre vetande. Bidrar till att förstärka den egna självbilden.


- Milgramist-tendenser: Varningslamporna lyser när personen tillrättavisar andra med hänvisning till vad en "auktoritet" anser vara korrekt beteende. Se blogginlägg 2014-06-04 och 2015-10-08.


- Missriktad/överdeterminerad aggression: Här avses den klassiska psykologiska mekanism där ett vredesutbrott inte står i rimlig proportion till dispytens sakinnehåll, och heller inte borde riktats mot den aktuella personen. Aggressiva utspel kan också vara tecken på att vallhunden börjar få slut på hållbara sakargument.


- Lusten att smådjävlas med andra människor; en slags skadeglädje.


- Avundsjuka. Inte så ovanligt att folk blir provocerade av att se andra bete sig på ett sätt som man egentligen själv också skulle vilja, men där man hindras av det egna överjaget eller andra tillbakahållande krafter.


- Markering av grupptillhörighet: Den som omfattar en viss ideologi, politik eller människosyn, vill naturligtvis markera tillhörighet till den egna gruppen. Ett sätt är då att gruppens medlemmar förenas i sitt förkastande av oliktänkarnas ideologier.


- Ideologisk förblindning: Man kan vara så styrd, omedvetet, av en viss ideologi, att man inte förmår se saker och ting på ett annat sätt än det som är konsistent med, eller föreskrivet av, just den ideologi man själv omfattar.


Flertalet av dessa psykologiskt grundade förklaringar har inte särskilt mycket att göra med själva sakfrågan, dvs innehållet i det som vallhunden bråkar om. Ett tydligt exempel i dessa dagar är den s k flygskammen, där vallhunden tagit till sin uppgift att skälla på de medmänniskor som åker på flygresor.


Det finns studier som påvisar ett samband mellan SDO (Social Dominance Orientation) och faktaresistens, särskilt s k klimatförnekelse. Mitt intryck är att det (även) finns ett samband mellan SDO och vallhundsbeteende.

21 maj 2019

Får, hund eller katt

Det tycks mig som att befolkningen grovt sett kan indelas i tre grupper, med en analogi hämtad från djurens värld.


Fårskocken: Utgör den ojämförligt största gruppen. Består av individer som mer eller mindre reflektionslöst anpassar sig till de ideologiska förhållningssätt som auktoriteter inom politik och massmedia linjerar upp.


Vallhundarna:  Professionella opinionsbildare som ser till att fåren håller sig inom den utstakade åsiktskorridoren. Även vanliga människor kan börja agera som vallhundar, inom släkt eller vänkrets. Vanliga medel är skam- och skuldbeläggning av åsikter och beteenden som av samhällets styrande anses som oönskade.


Vildkatterna: Individer som tänker och reflekterar självständigt; som skaffar sig information på egen hand, väljer sin egen väg, och inte låter sig påverkas av vallhundarnas skällande.

11 maj 2019

Korta avstånd

Ett ständigt återkommande gissel i trafiken är de bilister som lägger sig alldeles bakom min bil, och detta i farter mellan 70-120 km/tim. Om jag skulle tvingas tvärbromsa så har den bakomvarande inte en chans att få stopp på sitt fordon. Det finns några specifika situationer där jag anser att man inte ska behöva få nån i häcken:

- Om man på en enfilig väg håller hastighetsbegränsningen plus 30 km/tim.

- Om man går ut i vägrenen för att underlätta omkörning, men sådan ändå inte sker.

- Om man i högerfilen på motorvägen håller lagstadgad hastighet.

- Om man i vänsterfilen på motorvägen håller samma fart som framförvarande trafik.

Observera att några av exemplen ovan är rent teoretiska ;-)