28 juni 2017

Missvisande missvisning


I dessa GPS-navigeringens tidevarv kan det te sig något gammalmodigt att använda traditionella kompasser. Men vid ett mycket långvarigt strömavbrott eller annat globalt elektroniskt haveri kan det vara bra att i alla fall hjälpligt kunna ta sig fram i luften och till sjöss. Då konfronteras man med begreppet 'missvisning'. Eftersom den magnetiska nordpolen ligger en bit ifrån den geografiska så kommer kompassnålen i många fall att peka lite tokigt. I Syd- och Mellansverige anges missvisningen till ca 5 grader, ostlig. Med ostlig missvisning menas att kompassnålen "tror" att Nordpolen ligger 5 grader mer österut än vad som faktiskt är fallet. Sådan missvisning (dvs ostlig) benämns även som positiv, vilket kanske inte är helt intuitivt:

Antag att vi ritar en geografiskt korrekt kompassros i sanden, och märker ut gradtal på periferin. Norr-symbolen ska peka mot den geografiska nordpolen. Om vi sedan håller en fritt svängande kompassnål ovanför den sandiga kompassrosen så kommer nålen att peka på 5 grader, om missvisningen på platsen har fastställts till just 5 grader ostlig. Antag nu att vi kompletterar den lösa nålen med en 360-graders-skala, som i de klassiska kompasserna. Vi vrider in kompasshuset (med skalan) så att nålen pekar på 360 grader (dvs norr, noll grader). Då kommer kompassens skalmarkering för 355 grader att sammanfalla med en linje mot sandkompassens norr-riktning. Jag skulle då påstå att kompassens missvisning är negativ eftersom den visar ett för lågt värde. För att få fram den geografiskt korrekta riktningen måste man alltså korrigera magnetkompassens gradtalsvisning genom att lägga till 5 grader. Denna korrektion är förvisso positiv (dvs mot högre värden), men det är ju korrektionen det - inte själva missvisningen.

Möjligen härrör uttrycket 'positiv missvisning' från iakttagelsen att kompassnålen rört sig i positiv riktning (dvs mot högre värden) på den tänkta sandfasta kompassrosen.

25 juni 2017

Osynlig brevlåda


Folk som har brevlådor vid husknuten brukar nästan reflexmässigt, tycks det, titta ner i lådan varje gång de passerar den, bara för att kolla om det kommit någon post. Med tanke på att fysiska försändelser i stor utsträckning ersatts av elektronisk post är det kanske lite överdrivet med denna frekventa kontroll av det eventuella innehållet i lådan. Men vad som egentligen är än mer egendomligt är hur sällan folk i allmänhet kollar sin epost. Många tittar inte ens en gång om dan, utan kanske bara nån gång i veckan. Jag misstänker att en förklaring till denna obalans kan vara att man faktiskt ser brevlådan där utanför ingången, medan den elektroniska motsvarigheten kanske kräver att man drar igång en dator, läsplatta eller dylikt. Lösningen vore kanske en datorskärm på väggen inne i tamburen, där de senast inkomna mailen presenteras. Skärmen kan vara ansluten till bostadens wifi, så att man sedan lätt kan behandla posten (e-mailen alltså).