27 april 2015

Samhället har abdikerat


Människan är i grunden ett aggressivt, egoistiskt och hänsynslöst djur. Genom fostran, utbildning och vissa lagreglerade begränsningar av handlingsfriheten kan dock merparten individer fås att samexistera i sociala strukturer. Det som dessvärre tycks ha skett under ett antal decennier är att ”samhället” abdikerat, från tre viktiga roller:
 
1. Många föräldrar uppfostrar inte sina barn. Dessa föräldrar inser inte sin betydelse som förebild, vägledare och gränssättare. Detta ansvar överlåts på samhällsinstitutioner så som dagis och skola. Min övertygelse är att föräldrar måste vara tillräckligt tillgängliga  för sina barn för att kunna utöva ett reellt ansvar för deras fostran.
 
2. Situationen i skolan (särskilt grundskolan) förefaller ha blivit helt ohållbar. Det handlar om disciplinproblem och ett ständigt experimenterande med olika pedagogiska metoder. Resultatet har blivit alarmerande kunskapsbrister hos stora delar av den generation som idag påbörjar sina högskolestudier.
 
3. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller medierad kommunikation, har medfört att samhällets tillsynsfunktioner tappat kontrollen över utbudet. Det finns i praktiken obegränsad tillgång på extrema våldsskildringar och andra perversioner, som definitivt är olämpliga för barn och ungdomar.

01 april 2015

Namnlängdsbetänkandet


Den statliga Namnlängdskommittén förväntas idag lägga fram sitt slutbetänkande. Huvudförslaget är att förnamn, för att kunna komma ifråga för nästa utgåva av den svenska almanackan, måste ha en minimilängd av 4 bokstäver och får som längst bestå av 8 bokstäver. Det är datatekniska skäl, baserade på det binära talsystemets uppbyggnad, som är orsaken, förklarar kommitténs ordförande, Alf Abetikus. Helst skulle han se att regeln tillämpades generellt i samhället, och inte begränsades till just almanackan. Men vi får ta en dag i taget, säger han. Det är i de flesta fall ganska enkelt för personer som har för korta eller för långa namn att anpassa sig till det nya systemet, menar Alf. Bo blir Bosse, Desideria blir Dessie osv. Jag är ju själv drabbad också, påpekar Alf (snart Affe). Men lite får man offra, för principens skull.