Jag träffar ibland på människor som uttrycker misshag över intellektuella personer. Måhända de misshagade upplever sig provocerade, mindre värda eller kanske bara är avundsjuka. Jag kan ha förståelse för reaktionerna som sådana, men det jag själv reagerar mot i det här sammanhanget är när de misshagade upphöjer sin inställning till en -ism, dvs i det här fallet en värdering att det är bättre att vara icke-intellektuell än att vara t ex hyper-intellektuell, om det nu till och med skulle vara så "illa".
Däremot kan de anti-intellektuella beundra idrottsprestationer på elitnivå. Vadan denna skillnad?
Däremot kan de anti-intellektuella beundra idrottsprestationer på elitnivå. Vadan denna skillnad?