Flytta nyåret

Det framåtblickande firandet av ett årsskifte är egentligen fånigt, alldeles bortsett från att fyrverkerierna skrämmer hundar och hästar. Det vore naturligare att fira att det gångna året klarats av utan att jorden gått under. Hur det går med det nya har man ju ingen aning om, varför fira den ovissheten? Framförallt relaterar den almanacksmässiga placeringen av nyåret inte till någon särskilt viktig historisk händelse. Månens faser och nån gammal almanacka bara.

Jag anser att man bör flytta nyåret, så att det infaller vid vintersolståndet. Då blir nyåret relaterat till en fundamental celest omständighet, nämligen början på den period då dagarna blir längre. Det är nånting att fira det. Solens ljus är viktigt.

I praktiken kunde en sådan förändring åstadkommas genom att man ett visst år tar bort t ex sista dagen i varje månad som har 31 dagar, plus några till. Som skottdagar, fast tvärtom. När man sen är framme vid sista december så motsvarar den dagen den tidigare 21 december, och då kommer nyåret att sammanfalla med vintersolståndet. Perfekt! Och året efter så återinför man de tillfälligt borttagna dagarna, och så ser allt ut som förut igen, i almanackan alltså. Lite samma idé som sommartid, där man tar bort en timme på våren för att sedan ge tillbaka den på hösten.

Dan före dan

Med dopparedan avses 24 december. Sålunda infaller 'dan före dan före dopparedan' 22 december. Men hur ska man egentligen tolka det synbarligen avhuggna uttrycket "dan före dan"? Många tycks mena att det sistnämnda 'dan' är liktydigt med dopparedan, och sålunda skulle man mena 23 dec. Men man skulle också kunna tolka detta andra 'dan' som syftande på det sista av de 'dan' som ingår i uttrycket "dan före dan före dopparedan", och i så fall är 'dan före dan' faktiskt 22 dec. Att man alltså bara utelämnat "före dopparedan". För om det sista 'dan'et faktiskt avser dopparedan, varför säger man då inte det, i klartext?

Häromdan var det förresten annandan. Då var juldan alltså "dan före häromdan". Mycket användbart uttryck.

Imorgon är det dan före dan, igen. Ja, dan före nyårsdan, alltså.

Lockande mackreklam

Den konsumentägda oljejätten har lanserat ett pikant reklamtrick. Se här:

"Vi älskar när du stannar till hos oss"

Låter riktigt inbjudande. Man kanske hittat en ny nisch. Eller menar man att personalen håller på med varandra, samtidigt som kunder kommer dit. Inte lika kul.

Får väl stanna till, och prova ;-)

Flygande ölburk

För många år sedan bevittnade jag en flyguppvisning bestående av ett antal kreativt utformade varmluftballonger. När jag vänder på huvudet och tittar upp, ser jag plötsligt att det kommer en ölburk farande genom luften mot mig, och detta på som jag bedömde det, en meters höjd. Instinktivt duckar jag för att inte få burken i huvudet. Efter någon sekund lyckas jag identifiera föremålet som en varmluftballong utformad och dekorerad exakt som en då mycket känd ölburk. Om man räknar lite på detta så visar det sig att den rymdvinkel som en riktig ölburk på en meters avstånd upptar i synfältet är lika stor som rymdvinkeln för en 15 meter stor luftballong på 90 meters höjd. Hjärnan har alltså under lång tid "lärt sig" hur det ser ut på näthinnan när vanliga ölburkar är på armlängds avstånd, så när luftballongen skapar en bild av motsvarande storlek på näthinnan "placerar" hjärnan den upplevda "burken" på ett i sammanhanget alldeles felaktigt avstånd, dvs farligt nära.

Illojal milgramering

Milgramisten rättfärdigar vanligen sitt handlande genom hänvisning till att man som underställd lojalt ska lyda sin chef. I privata företag är det nog alltid på det sättet, men i offentlig verksamhet bör varje medarbetare känna en lojalitet mot myndighetens övergripande mål och verksamhetsuppdrag. Om man finner att chefen beter sig i strid med dessa, så anser inte jag att det är "lojalt" att ställa upp på t ex oetiska beslut. Frågan är dock vem som ska avgöra vad som är rätt eller fel. I avsaknad av en tribunal så blir det faktiskt upp till envar medarbetare att göra sådana bedömningar. Att identifiera usla beslut och att våga gå emot dessa kräver dock ett avsevärt mått av civilkurage.

Milgram på svenska

Jag har tidigare (blogginlägg 2014-06-04) infört begreppet 'Milgrammer', som ett uttryck (på engelska) för en person som reagerar med blind lydnad inför en auktoritär ledare. Själva beteendet, den oreflekterade följsamheten, kallade jag 'Milgramming'.

Behovet att skapa lämpliga ord även på svenska känns angeläget, så nu provar jag med följande:

Milgramist: Individ som reagerar med blind lydnad inför en auktoritär ledare. Milgramisten kan även hänvisa till rigida regelverk för att rättfärdiga sina handlingar.

Milgramering: Det beteende som Milgramisten uppvisar. Verbformen 'att milgramera' torde också vara användbar.

Milgramisering: Den process varigenom allt fler undersåtar i en specifik kontext kommer att utöva milgramering.

Milgramism: Uppfattningen hos det milgramerande kollektivet att blind lydnad är det enda rätta förhållningssättet.

Customized human offspring

Om man ska köpa en fabriksny bil idag kan man göra en mängd val av utrustningsdetaljer utifrån ens egna personliga preferenser. Det finns många hundra parametrar att påverka. Bilen blir skräddarsydd (customized).

Och med hjälp av ett nytt genetiskt verktyg kan det snart bli möjligt att snickra ihop arvsmassan till sitt nästa barn. Jag har flera gånger varnat för utvecklingen inom gentekniken (se t ex blogginlägg 2014-11-29), och bara väntat (dvs befarat) att detta kommer att kunna hända.

CRISPR-Cas9 heter det lilla biomolekylära verktyget, som naturligtvis har enorm medicinsk potential. Men som med alla sådana innovationer finns risken att det kommer att användas även på etiskt tveksamma vis. Denna typ av dilemma tycks förfölja "mänskligheten".

Multimegofon

När jag införde begreppet megofon (2015-06-13), som ett uttryck för facebooks jagstärkande funktion, så snuddade jag också vid de multiplikativa effekterna. Antag att jag har 200 vänner (inte än, men snart ;-) och att alla dessa gör 10 inlägg vardera varje dygn. Då skulle det dyka upp 2.000 inlägg i mitt nyhetsflöde varje dag. Och något i liknande storleksordning kanske skulle gälla även för var och en av mina 200 vänner, och så vidare. Då förstår man att Facebook Inc måste bygga jättestora datorhallar. Nu planeras den femte, till en beräknad kostnad av ca 1 miljard dollar. Value for Money, obviously.

(Observera att begreppet multimegofon inte ska förväxlas med företeelsen multimegafon, en högtalaranläggning som använts i propagandakriget mellan Sydkorea och Nordkorea)

Egensinniga klippare

Alltfler forskare varnar för att superintelligenta datorer och robotar kommer att utgöra ett av de allvarligaste hoten mot människan. Måhända har jag underskattat den risken totalt. Mitt naiva argument är att "det är väl bara att dra ur sladden" om de (datorerna och robotarna) börjar uppträda hotfullt. Men riktigt så enkelt är det kanske inte.

Läste några artiklar om problem med robotgräsklippare. En sådan misstänktes i somras ha rymt hemifrån; några privatpersoner försökte fånga in den skenande maskinen. Polisen menade att den kunde ha orsakat allvarliga problem, t ex i trafiken. Ett annat reportage återger den elektroniskt baserade osämja som kan uppstå mellan olika robotgräsklippare som arbetar på tomter som ligger intill varandra. Åskväder är inte heller så bra - det har hänt att blixten slagit ner i den stackars oskyldiga roboten, där den försökt förrätta sitt värv på den regnvåta gräsmattan.

Inte lätt att vara gräsklippare i dessa tider.

Facebooks vänsymboler

Facebook håller på att genuskorrigera sina vänsymboler. Ett angeläget projekt. Tydligen har stiliserade mansfigurer haft en dominant position i FB-världens symboluppsättning. Märkligt att ingen reagerat tidigare. Själv hade jag inte heller observerat obalansen - invand som man (som man) är i könsmaktsordningen...

Väntar nu bara på vad som kommer att ske om Koltrasten utses till Sveriges Nationalfågel (igen - förra gången var 1962). Jag slår vad om att (den eventuella) nyheten kommer att illustreras med en bild på en koltrasthane - med sin kraftigt lysande gula näbb och gula ring runt ögonen. Honan har ju en mer oansenlig framtoning (såväl visuellt som akustiskt). Och då kommer väl ropen på jämlikhet att skalla igen - varför visar man bara upp hanen? En slags ställföreträdande animal antidiskrimineringsaktion.

Ovanlig kanon

NORWEGIAN SHOT SWEDES - en rubrik som mycket väl kunde ha funnits i nyhetsflödet häromdagen. Nä, det rör inte flygbolaget och det är inga svenskar i skottgluggen. Historien handlar om en norrman som konstruerat en kålrotskanon. Samma princip som potatiskanonen, misstänker polisen. Men mackapären exploderade, så norrmannen gjorde sig illa. Man ska inte leka med rotfruktsvapen.

Tacka vet jag ångsparken, förvisso riskabel även den, men det går bra i videon. Skickligt av föraren att hålla balansen.

Uppfinningsrikedom och oförvägenhet är en spännande kombination!

Ovanlig katapult

Om en pilot utsätts för högre belastning än 3G finns risk att medvetslöshet inträder. För att förhindra detta bär piloten en tryckdräkt som då blåses upp på ett sådant sätt att den utlöser katapultstolen. Redan efter några sekunder, vid nedfärd i fallskärm, återfår piloten på ett naturligt sätt medvetandet.

(Anm: Inlägget återger ett verkligt händelseförlopp, men betraktat ur ett djupt ironiskt perspektiv)

Megofon

Jag har nu tillhört Facebook-gemenskapen i ett par månader, och det mesta motsvarar mina förväntningar. Användarna beskriver i sina inlägg vad de håller på med, och dessa budskap framträder i nyhetsflödet hos vännerna. Spridningseffekten är multiplikativ, och somliga inlägg förökar sig även genom delning. Eftersom det till stor del handlar om att exponera sitt ego, skapar jag begreppet 'Megofon', dvs Facebook och andra sociala media fungerar som en förstärkare av ego-relaterade signaler. Betydelsen av en sådan funktion ska inte underskattas. Erinrar mig något jag såg på en stor ljusreklam för flera år sedan (beskrivet i blogginlägg 2009-01-24), budskapet var "Syns du inte finns du inte".

Om någon skulle påstå att Acta Catastrophica också är ett exempel på en megofon, så vill jag bara diskret påpeka att den är en slags elektronisk tidskrift (om än icke särskilt vetenskaplig).

Vanligt planfel

På den mycket informativa webbsajten The Aviation Herald redovisas varje dag de incidenter och olyckor som rapporteras inom kommersiell flygtrafik världen över. Det brukar röra sig om 5-10 incidenter per dag. En "vanligt" förekommande händelse är motorstörningar som tvingar piloterna att stänga ner en av motorerna, något som oftast är helt odramatiskt. Men hur stor är sannolikheten för att två motorer, av tekniskt oberoende orsaker, lägger av?

Det genomförs ca 100.000 kommersiella flygningar varje dag. Antag att man på 1 av dessa får problem med en motor; då blir sannolikheten för dubbelt motorhaveri 1 på 10 miljarder flygningar, vilket är en fullkomligt försumbar storleksordning.

Då är det vanligare (om än extremt ovanligt) att ett totalt motorbortfall kan härledas till en gemensam grundorsak. Glidflygning med utslagna motorer behöver dock inte leda till katastrof; om detta vittnar händelserna i Gottröra, på Hudsonfloden och Gimlibasen. Bakomliggande omständighet var i de fallen isbildning, kanadagäss respektive soppatorsk.

Google/FB-reklam

Köpte en liten audiokabel på Den Stora Tillbehörsbutiken för några dar sedan. Veckan innan hade jag gjort några Googlesökningar, för att hitta lämplig produkt. Ganska omgående fick jag då på min Facebook-sida (ja, jag är faktiskt med där nu) reklam om bl a den produkten (och från den butik jag inriktat mig på). Men varför tar man inte bort annonsen när jag väl har köpt produkten? Jag betalar ju med mitt bankkort så det är väl ingen konst att koppla ihop de två informationerna...

Rädd fluga

Forskare har gjort ett experiment som tyder på att bananflugor kan känna rädsla, alltså inte bara uppvisa instinktiva flyktbeteenden vid uppfattad fara. Inget konstigt med det, tycker jag. "Djur har också mänskors känslor, djuren är ju också mänskor" som det så klokt uttryckts i serien Fablernas Värld.

Det lustiga i artikeln om flugorna var själva bildtexten: "Bananflugan på bilden deltog inte i undersökningen." Jag tycker det är fint att man påpekar detta förhållande, så att den avbildade flugan inte ska behöva känna sig utpekad.

Selfie-drönare

Sådana moderniteter som Selfie-pinne (handhållen) och GoPro-kamera (på t ex cykelhjälmen) börjar redan kännas föråldrade i ljuset av den nya Selfie-drönaren, en quadcopter som från ca 10 meters höjd följer och filmar sin ägares framfart på t ex cykel eller skateboard. Hoppas att alla Vasaloppsåkare skaffar en sådan, det lär bli en underhållande konkurrens om luftherraväldet (inte bara stavar och skidor som trasslar in sig i varandra...) men framförallt slipper man höra massmedias bullrande helikopter under hela loppet i de vackra (tysta) skogarna.

Insynsskyddat läge?

Fönstertittning av det klassiska slaget kan leda till åtal för ofredande. Riktigt läskigt blir det om fönstertittaren dessutom är fasadklättrare, och plötsligt dyker upp på femte våningen med näsan tryckt mot glasrutan. Nu har man istället uppfunnit en sorts integritetskränkande mackapärer i form av fjärrstyrda små helikoptrar (quadcopters, "drönare") utrustade med videokamera. Klart obehagligt att upptäcka en sådan sväva utanför sovrumsfönstret. Funderar på att montera upp ett missil-system på balkongen.

Försäljningsargumentet "insynsskyddat läge" lär väl snart vara överspelat.

Det finns en tämligen nyskriven lag om 'Kränkande fotografering', införd 2013-07-01 som §6a i Brottsbalkens Kap 4. Förutsättningen för att detta lagrum ska kunna åberopas är dock att fotograferingen skett i hemlighet. Okej, om jag inte får syn på drönaren så är villkoret rimligen uppfyllt (förutsatt att den verkligen fotograferat/filmat). Men om jag upptäcker drönaren så uppträder den ju inte i hemlighet. Det avgörande i ett sådant fall bör vara huruvida dess eventuella kamera varit igång. Då filmar den "i hemlighet", trots att jag faktiskt observerar själva farkosten.

iTune out

Jag kände mig tvingad att skapa ett iTunes/Apple ID när jag skaffade min första (och sista) iPhone för något år sedan. När jag nu övergår till Android-världen tänkte jag avsluta mitt Apple-konto. Verkar vara omöjligt. Erinrar mig blogginlägget Google forever (2009-01-26), som handlade om Google's eviga rättigheter. Men ett i stort sett oanvänt Apple-konto??

För mycket länge sedan fick jag ett brev från en bank där jag hade ett sparkonto. Banken upplyste mig om att jag inte hade rört kontot på flera år, och att de därför(?) tänkte avsluta det. Och om jag inte infann mig på kontoret inom en månad så tänkte banken behålla pengarna för egen del. Sett i ljuset (mörkret) av dagens nollränta ter sig den åtgärden historiskt begriplig - förr i tiden betalade ju banken ut en massa räntepengar till spararna.

Sannolikt framgår det av Apples användarvillkor att man inte kan bli av med sitt Apple-konto. Ja ja, det är skillnad på äpplen och päron.

Kycklosaurie

Några forskares ambition att kunna återskapa en verklig urtidsödla genom att manipulera ett fågelembryo, har nu kommit ett steg närmare förverkligande. Man har identifierat den gen hos kycklingen som skapar den för fågelsläktena så speciella näbben. Dinosaurierna hade ju istället ett slags käkar ("nos"). I ett laboratorieförsök blockerade forskarna de protein som uttrycks av näbbgenen, och då utvecklades istället en urtidsödleliknande käke hos kycklingembryot. Det vetenskapligt intressanta, bortsett från alla eventuella etiska aspekter, är att många av de utvecklingssteg som en viss art historiskt uppvisat, alltjämt kan finnas kvar kodad i generna.

Sannolikt är det likadant med människan. Bara genom att betrakta de olika stadierna i fosterutvecklingen kan man ju misstänka att möjligheten att producera mångmiljonår-gamla varianter finns latent där i generna, åtminstone teoretiskt. Och på liknande sätt som med kycklosaurien kanske nån framtida forskare kommer att kunna ändra genuttrycken hos mänskliga foster, och på så sätt locka fram "egenskaper" som våra urgamla förfäder haft. För egen del skulle jag gärna vilja utveckla vingar - har alltid drömt om att kunna flyga.

Intraurban flygresa

Hur lång tid tar det egentligen att flyga från Arlanda till Bromma? Ja till att börja med beror det på vindriktningen. Om det är medvind tar det dubbelt så lång tid. Så här:

Flygplan startar och landar mot vinden. Om det är sydlig vind (dvs motvind på sträckan Arlanda-Bromma) så startar man söderut från Arlanda och landar från nordväst på Bromma. Flygsträckan är den kortast möjliga, bara 35 km, och bör kunna avverkas på 7-8 minuter. Om det däremot blåser från norr (dvs medvind från Arlanda till Bromma) så startar man norrut, gör en vid sväng in över Uppland, ner mot Stockholms city och återigen en vid sväng för att slutligen landa från sydost på Bromma. En sträcka på hela 70 km, alltså dubbelt så långt.

Kan vara bra att tänka på, för den som planerar intraurbana flygresor.

Vanmakt

Vanmakt är ett av de mer förgörande själstillstånd man kan hamna i. Det kan exempelvis inträda när man tycker sig ha goda skäl att ifrågasätta andra människors beteende, men saknar praktisk möjlighet att intervenera. Olika former av övergrepp skapar också (närmast definitionsmässigt) vanmakt hos offret.

Jag har haft ambitionen att påtala och motverka den utbredda våldsfixeringen i samhället. Dessvärre är det nog så att aggression  är en grundbult i människans själsliga konstitution, och därmed meningslös att försöka förändra. Överväger att skapa en liten "koloni", ett isolat, med sådana individer som sympatiserar med min anti-aggressiva filosofi. Borde räcka med en etta på 40 kvadrat, på en i övrigt obebodd ö. Intresseanmälningar kan skickas till chefredaktören för Acta Catastrophica.

Samhället har abdikerat

Människan är i grunden ett aggressivt, egoistiskt och hänsynslöst djur. Genom fostran, utbildning och vissa lagreglerade begränsningar av handlingsfriheten kan dock merparten individer fås att samexistera i sociala strukturer. Det som dessvärre tycks ha skett under ett antal decennier är att ”samhället” abdikerat, från tre viktiga roller:

 

1. Många föräldrar uppfostrar inte sina barn. Dessa föräldrar inser inte sin betydelse som förebild, vägledare och gränssättare. Detta ansvar överlåts på samhällsinstitutioner så som dagis och skola. Min övertygelse är att föräldrar måste vara tillräckligt tillgängliga  för sina barn för att kunna utöva ett reellt ansvar för deras fostran.

 

2. Situationen i skolan (särskilt grundskolan) förefaller ha blivit helt ohållbar. Det handlar om disciplinproblem och ett ständigt experimenterande med olika pedagogiska metoder. Resultatet har blivit alarmerande kunskapsbrister hos stora delar av den generation som idag påbörjar sina högskolestudier.

 

3. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller medierad kommunikation, har medfört att samhällets tillsynsfunktioner tappat kontrollen över utbudet. Det finns i praktiken obegränsad tillgång på extrema våldsskildringar och andra perversioner, som definitivt är olämpliga för barn och ungdomar.

Namnlängdsbetänkandet

Den statliga Namnlängdskommittén förväntas idag lägga fram sitt slutbetänkande. Huvudförslaget är att förnamn, för att kunna komma ifråga för nästa utgåva av den svenska almanackan, måste ha en minimilängd av 4 bokstäver och får som längst bestå av 8 bokstäver. Det är datatekniska skäl, baserade på det binära talsystemets uppbyggnad, som är orsaken, förklarar kommitténs ordförande, Alf Abetikus. Helst skulle han se att regeln tillämpades generellt i samhället, och inte begränsades till just almanackan. Men vi får ta en dag i taget, säger han. Det är i de flesta fall ganska enkelt för personer som har för korta eller för långa namn att anpassa sig till det nya systemet, menar Alf. Bo blir Bosse, Desideria blir Dessie osv. Jag är ju själv drabbad också, påpekar Alf (snart Affe). Men lite får man offra, för principens skull.

Anti-intellektualism

Jag träffar ibland på människor som uttrycker misshag över intellektuella personer. Måhända de misshagade upplever sig provocerade, mindre värda eller kanske bara är avundsjuka. Jag kan ha förståelse för reaktionerna som sådana, men det jag själv reagerar mot i det här sammanhanget är när de misshagade upphöjer sin inställning till en -ism, dvs i det här fallet en värdering  att det är bättre  att vara icke-intellektuell än att vara t ex hyper-intellektuell, om det nu till och med skulle vara så "illa".

Däremot kan de anti-intellektuella beundra idrottsprestationer på elitnivå. Vadan denna skillnad?

Spiondockan

Detta mycket cyniska inlägg handlar om Barbie-dockor, men inte om könsrollsaspekterna, utan om nästa generation docka, "Hello Barbie". Den planeras innehålla en mikrofon som via en inbyggd internetförbindelse skickar iväg barnets kommunikation till en analyscentral, som docktillverkaren samarbetar med. Lyckligtvis har det här påfundet mött allvarlig kritik. Man kan bara hoppas att kloka föräldrar bojkottar produkten, om den trots allt börjar säljas.

Som alternativ till dockan kanske företaget kommer på idén att göra en Hello Barbie-app som barnen kan ladda ner till sin iPhone; appen aktiverar mikrofonen (och selfiekameran) och skickar iväg alltihop till "spioncentralen".

Eller så kan man tillverka en barbiedocka som har en mobiltelefon fastgjuten i handen, och blicken stadigt riktad rakt neråt. Så ser hen ut som alla "riktiga"(?) människor nuförtiden.

Världens försäkringar

Välkommen till ditt nya försäkringsbolag, Världens försäkringar! Här är våra viktigaste villkor:

1. Försäkringen gäller endast så länge skadeärende inte uppkommer. I vissa fall kan dock ersättning beräknas.

2. Vi gör normalt ett värdeminskningsavdrag på 100% per år för skadad eller förkommen egendom. Eventuellt negativt ersättningsbelopp behöver ej betalas in till försäkringsbolaget.

3. För ersättningsbar egendom gör vi ett självriskavdrag som motsvarar egendomens restvärde. Observera att självriskavdraget aldrig kan bli större än egendomens restvärde.

4. För att kunna få ersättning för s k parkeringsskada orsakad av okänt motorfordon krävs att du haft ditt eget fordon under uppsikt medan det varit parkerat. Undvik därför att lämna fordonet när du parkerat det.

5. Vid misstanke om tillgrepp av fordonet gäller samma aktsamhetskrav som i Pkt 4.

Bolagets motto: "Din otrygghet - vår belöning"

Frihet

Ack, detta frihetsälskande folk. Du gamla du fria. Friheten är befäst på nationell nivå. Friheten att slippa ta hänsyn till andra. Frihet från ansvar och skuldkänslor. Frihet att väsnas, bråka och provocera. Friheten att publikt uttrycka sådant som andra mår dåligt av, friheten att tänja gränserna till det allra yttersta. Friheten att titta på vidriga, makabra bilder och videoklipp på internet. Friheten att förolämpa och förtala andra människor i "sociala" media. Friheten att bete sig omänskligt, helt enkelt. Individualismens "seger" över solidaritet, empati och hänsynstagande. Grattis, alla.

Vad är satir?

Uttrycksformen 'satir' kan, i likhet med yttrandefrihet som sådan, knappast vara ett självändamål. Man kan ibland få uppfattningen att bara ett visst alster etiketterats som satir så åtnjuter det "konstnärlig immunitet" (se blogginlägg 2013-11-15). Det kan finnas skäl att analysera vad som utmärker bra satir. Här är ett försök:

- Satirikern, måltavlan och läsarna bör befinna sig inom en och samma "kulturkrets", så att man har någorlunda likartade referensramar.

- Satiren ska vara riktad uppåt  i samhällets hierarkier, och är därmed ett medel för "den lilla människan" att kritisera de etablerade makthavarna. Att gissla egenheter hos framträdande politiker är legio.

- Man måste förmedla ett budskap, ha ett tydligt syfte med satiren. Att använda satiren som täckmantel för att bara vara oförskämd ter sig mindre motiverat.

- Humor är en viktig ingrediens. Synen på vad som är bra humor varierar naturligtvis, men sådant som ren skadeglädje ligger rimligtvis utanför konceptramen.

- Satiren ska vara intelligent utformad, skarpsynt, elegant och träffa mitt i prick.

- Karikering, hån och förlöjligande utgör basala beståndsdelar. Gränsen mot förtal eller förolämpning (ärekränkningsbrott) kan dock ligga snubblande nära. Ren lyteskomik är förhoppningsvis bannlyst. Det gäller alltså för satirikern att vara lagom elak.

- Den som producerar satir har ett ansvar för konsekvenserna. Motiven för publicering bör vägas mot riskerna. Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet; därmed inte sagt att den är ett självändamål. Frihet måste alltid utövas med omdöme och hänsyn.

Min sammanfattande bedömning är att satirikerns uppgift kan ses som en grannlaga balansakt, på spetsen av en vässad blyertspenna, om man så vill.

Stall på hög höjd

Alltför många trafikflygare verkar inte vara förtrogna med hävning av stall på marschhöjd. Förvånansvärt, med tanke på hur lätt en dylik situation kan inträffa, rent aerodynamiskt. Redan tidigt i utbildningen till segelflygare  tränar man systematiskt den typen av manövrer. Några timmars segelflygträning borde kanske ingå i all pilotutbildning. Som bonuseffekt får piloterna samtidigt öva sig i flygning utan hjälp av motor, vilket är bra att kunna om trafikplanets jetmotorer slås ut.

 

Kan vara på sin plats att påminna om några gamla inlägg:

 

Feta fåglar

Flygande tegelsten

Flygande dator

Joystick i cockpit

Fotnot: Med "stall" (Uttal: "Stål") menar man ett flygläge där vingarna inte "bär" längre, utan flygplanet faller "som en sten" mot marken.

Fattig installation

Undrar om det går dåligt för konsthallarna i Sverige. Hur ska man annars förstå att arrangörerna tar till allt mer absurda sätt för att locka besökare. Som t ex tilltaget att placera några autentiska tiggare i en utställningshall, till beskådande för ortens konstvänner. Om nu arrangörerna är i behov av pengar till verksamheten, så vore det väl bättre om de själva placerade sig, som tiggare, i utställningslokalen. Men det kanske skulle kännas förnedrande...

Yttrandefrihetens villkor

Yttrande- och tryckfrihet innebär i grunden att envar har rätt att uttrycka vad som helst utan inblandning från Staten. I sällsynta fall kan emellertid förtal, förolämpning, samt missaktning av folkgrupp leda till åtal. Risken att bli dömd förefaller dock vara minimal. Men yttrande- och tryckfriheten innefattar inte någon universell rätt att undgå andra former av konsekvenser. Den som tänjer på gränserna för sin frihet, bör fråga sig om de intellektuella eller konstnärliga värdena av en viss publicering står i rimlig proportion till de eventuella negativa effekterna.

Motsägelsefull kramkultur

Det påstås i media att folk kramar om varann i allt större utsträckning. Det nya skulle vara att man numer kramar om även mycket flyktiga bekantskaper, ja näst intill främlingar. Möjligen är det så i vissa kretsar, men det tycks långt ifrån vara ett generellt fenomen. Jag har kollat runt på diverse diskussionsforum, och mitt intryck är att påfallande många debattörer är avogt inställda. De argument som framförs mot ett excessivt kramande är i huvudsak följande:

 

- Man vill att den fysiska kramen ska vara förbehållen de allra närmaste.

 

- Somliga upplever obehagskänslor av fysisk beröring, rent generellt.

 

- Kramandet uppfattas som ett integritetsintrång.

 

- Några irriteras över den falska närhetskänsla de upplever av att bli omfamnade av en flyktig bekantskap.

 

- En del anför bakteriofobiska aspekter.

 

- Och så kan det förstås handla om könsmakt, där mannen tycker sig ha rätt att ta initiativet gentemot en kvinna.

 

Något som alltid förvånat mig, särskilt i ljuset av strecksatserna ovan, är att samtliga punkter upphör att gälla om de som omfamnar varandra rör sig till musik, dvs dansar på det sätt människan gjort i långliga tider. Då blir närheten plötsligt tillåten, även på firmafesten...

Könsfrid på jobbet

Här är några viktiga förhållningsregler, baserade på Diskrimineringslagen, för den som råkar bli förtjust i en kollega:

- Arbetsplatsen är en frizon vad gäller alla ovälkomna yttringar av intim natur. Det är den drabbade som avgör om beteendet är ovälkommet.

- Undvik all fysisk beröring av kollegan.

- Undvik för säkerhets skull även att titta på kollegan; blicken får absolut inte snudda vid vissa partier, inte ens om sådana uppsåtligen framhävts.

- Om du ändå måste möta kollegans blick, se till att ha så neutral uppsyn som möjligt.

- Avsluta aldrig e-mail med en kamratlig hälsning som skulle kunna missförstås.

Lagen gäller i alla situationer som har något slag av samband med arbetet, alltså även raster, tjänsteresor, utflykter, firmafester eller andra personalsammankomster. Dock verkar lagstiftaren ha undantagit de anställdas fritid. Än så länge.

Goda fortsättningar

Dagarna innan Julafton är det kutym att önska varandra God Jul. Men när är det egentligen dags för hälsningen 'God Fortsättning'? Om hälsningen avser fortsättningen av den primära  julhelgen, så är uttrycket tillämpligt på Juldagen och Annandagen. Många önskar 'God Fortsättning' även dagarna närmast efter Annandagen. Vad är det då som man önskar ska fortsätta på ett gott sätt? Möjligen den kristna julhögtiden, med utsträckning fram till trettondedag alternativt tjugondedag jul. Framåt nyårsafton är det dags för 'Gott slut', antagligen bara på året, får man hoppas. Hälsningen 'Gott Nytt År' bör om möjligt utbringas i omedelbar anslutning till själva tolvslaget. Redan på Nyårsdagens eftermiddag är det dags för God Fortsättning (igen), denna gång kanske på det nya året (som nätt och jämnt hunnit börja). Möjligen kan det också avse julhögtidens fortsättning, igen.

Själv brukar jag använda uttrycket 'Glad Mellandag' 27-30 december, som en sekulariserad uppmuntran till alla som trängs på mellandagsrean.

Hen hån

Jag trodde att jag hade begripit användningen av ordet hen:

- Som en komprimerad skrivning av "hon eller han".

- När könet är känt för sagespersonen, men där det av t ex sekretesskäl är olämpligt att ge den ledtråd som en könsbestämning skulle kunna innebära.

- När personens biologiska kön är okänt.

- När personens självupplevda könstillhörighet är oklar för sagespersonen.

- När personen själv deklarerat sig som queer.

Dock läste jag nyligen ett debattinlägg där följande uppfattning hävdades:

- Uttrycket 'hen' skall bara användas för sådana personer som själva betraktar sig som varken man eller kvinna.

Att använda hen i betydelsen 'hon eller han' ansåg personen vara förnedrande (henhån?) mot sådana som upplever sig som varken man eller kvinna. Debattören menade att man genomgående borde skriva 'han eller hon eller hen'.

e-Kram, Muh mm

Alltfler kramas, sägs det. Även på arbetsplatser. Där finns det dock skäl att vara försiktig. Om kramen är ovälkommen kan den betraktas som sexuellt trakasseri. Och det är den drabbade som har tolkningsföreträde.

Blogginlägget 2014-12-30 handlade om olika sätt att avsluta mail. Om man vill förmedla en lite varmare (mer omfamnande) känsla kan man använda 'Kram' som avslutningsfras. Det bör man dock bara göra till sådana personer (kära vänner, släktingar) där man vanligen kramar om varandra fysiskt när man ses, och skiljs. Då blir mailhälsningen ett slags substitut för den verkliga beröringen.

Det finns också en svårhanterad gråzon, som jag skulle beskriva så här: Antag att man efter många år av nära samarbete har utvecklat en varm och förtroendefull relation till en kollega, och gärna vill förmedla detta i ett mails avslutningsfras. 'Kram' är otänkbart (vi utgår från att fysiskt kramande inte förekommit i relationen); personen kanske generellt tycker det är obehagligt med kroppskontakt, och så finns den latenta risken att hälsningen upplevs som trakasseri, i diskrimineringslagens mening. Möjligen skulle man kunna prova med 'e-Kram', dvs en virtuell, elektroniskt överförd kram, tänkt att förmedla den fysiska kramens värme. Men tyvärr, även ömhetsyttringar förmedlade i epostens form omfattas av diskrimineringslagen.

Så det är nog säkrast att bli lite mer formell. Vad sägs om "Med utmärkt högaktning", i akronymiserad form 'Muh'. Fördelen är att hälsningen är oantastligt formell och att akronymen, till skillnad från Mvh, faktiskt går att uttala som ett riktigt ord. Som nackdel kunde möjligen anföras att Muh kan väcka animala associationer. Och de mailmottagare som till äventyrs inte förstår Muh-akronymens korrekta uttydning kanske tror att man egentligen menade Mvh.