Det finns olika typer 'maktmänniskor'. Lättast att identifiera är den makthungrige psykopaten, som eftersträvar en synlig maktposition. En ur psykologisk synvinkel intressant variant är vad jag brukar benämna 'maktråttor'. En maktråtta fungerar som en slags ställföreträdande diktator; maktråttan förmedlar på ett mer subtilt sätt vad som är önskvärda åsikter och beteenden, men retirerar snabbt in i skuggan om det börjar brännas. Möjligen kan man betrakta detta som ett förstadium till, eller mild variant av, milgramism (se blogginlägg 2014-06-04). Maktråttor har en förkärlek för statliga institutioner, och arbetar ofta som ett "osynligt" stöd åt högsta chefen. Njuter av sitt inflytande men vill inte skylta öppet med detta, och är i princip konflikträdd.
Maktråttan vill inte bli ställd till svars för sin uppfattning i brännande frågor. När det börjar kännas obehagligt, och/eller när råttans argument sviktar, så drar den sig undan. Detta skiljer den från Vallhunden (2019-05-31) som i ett sådant läge bara skäller ännu högre; även ifrån milgramisten som tydligt hänvisar till sin ledare och vad denne bestämt. Milgramisten är inriktad på att sätta dit människor, en i taget. Inte ovanligt bland parkeringsvakter, eller inom liknande "serviceyrken" ;-) Reseräkningsgranskare i Staten är ett annat typiskt exempel; lågnivå-byråkrater som njuter av att hänvisa till ett stelbent regelverk, och ofta hakar upp sig på betydelselösa detaljer (se inlägget Petimeterviktning 2014-09-11).
29 september 2019
27 september 2019
Anarkistisk despoti
Kapitalism enligt den nyliberalistiska globala modellen har lett till att en liten andel av befolkningen, den finansiella eliten, skapat enorma privata förmögenheter. Man får lätt intrycket att det är förmögenheten i sig som är själva målet för dessa individers strävanden.
Drivkrafterna bakom de vänsterliberala rörelserna (feminism, migration, klimat) är svårare att förstå i en kapitalistisk kontext. Kommer dessa aktivister verkligen att kunna tjäna massor med pengar på de omställningar av samhället som man eftersträvar? Jag känner mig lite tveksam till detta. Här är en alternativ "teori":
Bakom de nämnda rörelserna kanske döljer sig ett begränsat antal "global influencers", som drivs av rent ideologiska intressen att storskaligt förändra folks tänkande och beteende. Då kan pengar, istället för att vara ett mål i sig, bli ett medel. Den som har miljarder i förmögenhet kan t ex finansiera en mängd organisationer som arbetar infiltrativt världen över med opinionsbildning.
På det här sättet skulle t ex klimatalarmisternas önskedröm om en 'Världsdiktatur' kunna förverkligas i form av en slags "anarkistisk despoti", där samhällspåverkan utgår från stora gruppers antidemokratiska beteende i form av civil olydnad mm, vilket till slut tvingar de formella makthavarna att förändra sin politik i enlighet med aktivisternas strävanden.
Drivkrafterna bakom de vänsterliberala rörelserna (feminism, migration, klimat) är svårare att förstå i en kapitalistisk kontext. Kommer dessa aktivister verkligen att kunna tjäna massor med pengar på de omställningar av samhället som man eftersträvar? Jag känner mig lite tveksam till detta. Här är en alternativ "teori":
Bakom de nämnda rörelserna kanske döljer sig ett begränsat antal "global influencers", som drivs av rent ideologiska intressen att storskaligt förändra folks tänkande och beteende. Då kan pengar, istället för att vara ett mål i sig, bli ett medel. Den som har miljarder i förmögenhet kan t ex finansiera en mängd organisationer som arbetar infiltrativt världen över med opinionsbildning.
På det här sättet skulle t ex klimatalarmisternas önskedröm om en 'Världsdiktatur' kunna förverkligas i form av en slags "anarkistisk despoti", där samhällspåverkan utgår från stora gruppers antidemokratiska beteende i form av civil olydnad mm, vilket till slut tvingar de formella makthavarna att förändra sin politik i enlighet med aktivisternas strävanden.
25 september 2019
Huskatterna
Metaforen med fårskocken, vallhundarna och vildkatterna (Blogginlägg 2019-05-21) behöver kompletteras med ytterligare en kategori, som jag försöksvis benämner 'huskatter'. Den gruppen är lite mer diffus, och dess individer återfinns nog såväl inom fårskocken som här och där bland vildkatterna. Medan fårskocken karakteriseras av att dess medlemmar tycker det är okej att låta sig uppfostras av vallhundarna till det beteende samhället statuerat som politiskt korrekt, så är huskatternas attityd mer av arten "Who cares", dvs de är medvetna om att det pågår ett påverkansprojekt; det kanske kan se ut som att de lydigt följer med strömmen, men i själva verket tar de avstånd från den ideologi som de i skocken förväntas efterfölja. De rör sig ytligt sett likt flocken, men är ideologiskt immuna. De huskatter som sökt sig till vildkatterna, tar där rollen som ett slags passiva sympatisörer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)