Graphic video

Jag trodde i min enfald att det engelska ordet graphic helt enkelt betyder grafisk, dvs att det handlar om olika sätt att rent tekniskt framställa bilder. I datorer har vi 'grafikkort', som bearbetar bildinformation. Dagstidningar åskådliggör ofta olika skeenden i form av 'grafik', och då rör det sig om schematiska "teckningar". Men så oskyldigt trivial är inte uttolkningen av det engelska begreppet, som vi ska se.

Nå, vad tror ni att "graphic video"  kan vara för nånting? Låter ju lite som tårta på tårta (tautologi alltså). Jag menar, 'video' är väl definitionsmässigt 'grafisk' till sin karaktär. Provar att mata in söksträngen "graphic video" i Google och får en halv miljon träffar, där sida efter sida av sökresultaten utgörs av fullständigt makabra videoklipp! Helt förbryllad konsulterar jag några ordböcker på nätet och får snabbt en förklaring: Det engelska ordet graphic kan användas även i betydelsen 'detaljrikt återgivande, t ex av morbida omständigheter'. Då blir sammanhangen begripliga. Man har alltså kommit på ytterligare ett sätt att "etikettera" de vidrigheter som cirkulerar på internet. Allmänheten varnas.

Makabriteter på internet

Det är naturligtvis inte bara i konstens värld som makabriteter är allmänt förekommande. Det finns massvis med fullständigt vidriga videoklipp på internet, en del av dessa tillgängliggörs systematiskt genom särskilda webbsajter som specialiserat sig på det morbida temat. Eller, som en av grundarna av en sådan sajt uttrycker saken: "Det är så här världen ser ut, detta är på riktigt, vi måste visa det".

Jag tror inte det är nyttigt att konsumera videovåld. Det ter sig fortfarande som en gåta att så många människor uppenbarligen attraheras av morbida scener.

Morbidism

Impressionism, realism, surrealism, expressionism, minimalism, futurism. Välkända konstriktningar. Men det verkar vara dags att mynta ett nytt begrepp, för att beteckna vad som tycks vara en av de mer upplyfta konstformerna idag: Morbidismen. Den ena konstnären efter den andra utnämns till nånting "fint" av konstetablissemanget. Deras konstverk präglas vanligen av olika former av makabriteter, ju värre desto "bättre". Samtidigt beskrivs den traditionellt vackra konsten som jolmig, tråkig och intetsägande. Om det är så att en majoritet av den konstintresserade allmänheten omfattar kulturelitens värderingar, då är det på samma gång bra och illa. Bra eftersom det publika konstlivet i så fall är en korrekt avspegling av vad folk i allmänhet tycker; illa om man vill ha högre tankar om människor än att de skulle njuta av att frossa i makabriteter. Frånvaron av massmediala protester mot den morbida konsten är måhända en ledtråd i tolkningen av stämningsläget i nationen. Vid enstaka tillfällen lyckas dock "moraliska extremister"(?) ta sig in på morbidistiska konstutställningar och förstöra verken.

Makabritet

Jag behöver skapa ett nytt ord: Makabritet = makaber omständighet.

Jag håller på att försöka analysera de mekanismer i själsdjupen som får vissa människor att fascineras av våldsskildringar där de makabra dimensionerna är dominerande. För att det ska bli enklare rent språkligt, kommer jag att använda begreppet makabriteter för sådant innehåll i t ex bilder, filmer eller konstverk som representerar makabra omständigheter, t ex brutala avrättningar. Rent språkligt finns ju bara adjektivet makaber, men i analogi med substantiveringen av celeber -> celebritet så borde ordet makabritet kunna accepteras.

Konst som berör

Konst ska beröra, sägs det. I princip kan det vara såväl positiva som negativa känslor som väcks upp. Men i många nutida konstsammanhang förefaller det vara den negativa reaktionen som konstnären vill framkalla. Alltså att uppröra, utmana, tänja gränser och chockera. Ju mer makabert, desto "bättre". Allt detta till kulturetablissemangets ohöljda förtjusning.

Jag har svårt att förstå varför just konsten valts ut att fylla denna upprörande funktion i våra själsliv. Det räcker väl att följa nyhetssändningarna i TV för att man ska få dygnsdosen av elände återgivet på näthinnan. Min personliga åsikt är att konsten snarare borde vara en motvikt mot de makabra och morbida verklighetsskildringarna.

Jag läste nyligen en "programförklaring" från en konstnär jag just lärt känna. Hennes uttryckliga ambition var att betraktaren ska uppleva hennes konst som en stråle av solljus och glömma bort alla bekymmer. En sådan inställning uppskattar jag verkligen!