Placebovaccinets effektivitet

Jag försöker förstå vad man menar med ett vaccins effektivitet (eng. efficacy). Här är min något förenklade tolkning:

Antag att 20.000 försökspersoner får vaccinet, och att 20.000 istället får en placebo-spruta. Å så väntar man ett tag, och kollar hur många som blivit sjuka. Antag då att av dem som fått vaccinet är 19.900 fortfarande friska, medan i placebogruppen är "bara" 19.600 alltjämt friska. Fast man uttrycker det antagligen som att i placebogruppen har så många som 400 blivit sjuka, medan bland dem som fått vaccinet har bara 100 blivit sjuka. Antalet sjukdomsfall har reducerats med 75% =effektiviteten hos det riktiga vaccinet.

Men då skulle jag, lite fräckt, kunna påstå att placebovaccinets "absoluta effektivitet" är 98%, eftersom 98% av dem som fått placebosprutan har klarat sig från Covid. Inte just därför, naturligtvis, utan pga att det inte är särskilt många fler än ca 2% som drabbats, i mitt exempel. Det man försöker mäta, eller rättare sagt uppskatta, är ju hur effektivt vaccinet är OM man utsätts för smitta.

Att platta till kurvan

Jag har svårt att frigöra mig från föreställningen att Sveriges, låt vara outtalade, pandemistrategi baserats på en förhoppning att befolkningen någorlunda snabbt skulle uppnå 'flockimmunitet', och detta genom att acceptera ett icke obetydligt mått av smittspridning i samhället. Det pedagogiska budskapet har varit att "platta till kurvan" så att denna trycks ner precis till sjukvårdens kapacitetstak. Men man kan ju lika gärna uttrycka det som att man låtit smittspridningskurvan växa ända upp till sjukvårdssystemets bristningsgräns. Det visade sig på ett relativt tidigt stadium att realismen hos den eventuella tanken på naturlig flockimmunitet var överskattad. Jag har i blogginlägget "Flockimmunitetens Moment 22" (2021-05-26) motiverat varför.