Jag har svårt att frigöra mig från föreställningen att Sveriges, låt vara outtalade, pandemistrategi baserats på en förhoppning att befolkningen någorlunda snabbt skulle uppnå 'flockimmunitet', och detta genom att acceptera ett icke obetydligt mått av smittspridning i samhället. Det pedagogiska budskapet har varit att "platta till kurvan" så att denna trycks ner precis till sjukvårdens kapacitetstak. Men man kan ju lika gärna uttrycka det som att man låtit smittspridningskurvan växa ända upp till sjukvårdssystemets bristningsgräns. Det visade sig på ett relativt tidigt stadium att realismen hos den eventuella tanken på naturlig flockimmunitet var överskattad. Jag har i blogginlägget "Flockimmunitetens Moment 22" (2021-05-26) motiverat varför.