Fattig installation

Undrar om det går dåligt för konsthallarna i Sverige. Hur ska man annars förstå att arrangörerna tar till allt mer absurda sätt för att locka besökare. Som t ex tilltaget att placera några autentiska tiggare i en utställningshall, till beskådande för ortens konstvänner. Om nu arrangörerna är i behov av pengar till verksamheten, så vore det väl bättre om de själva placerade sig, som tiggare, i utställningslokalen. Men det kanske skulle kännas förnedrande...

Yttrandefrihetens villkor

Yttrande- och tryckfrihet innebär i grunden att envar har rätt att uttrycka vad som helst utan inblandning från Staten. I sällsynta fall kan emellertid förtal, förolämpning, samt missaktning av folkgrupp leda till åtal. Risken att bli dömd förefaller dock vara minimal. Men yttrande- och tryckfriheten innefattar inte någon universell rätt att undgå andra former av konsekvenser. Den som tänjer på gränserna för sin frihet, bör fråga sig om de intellektuella eller konstnärliga värdena av en viss publicering står i rimlig proportion till de eventuella negativa effekterna.

Motsägelsefull kramkultur

Det påstås i media att folk kramar om varann i allt större utsträckning. Det nya skulle vara att man numer kramar om även mycket flyktiga bekantskaper, ja näst intill främlingar. Möjligen är det så i vissa kretsar, men det tycks långt ifrån vara ett generellt fenomen. Jag har kollat runt på diverse diskussionsforum, och mitt intryck är att påfallande många debattörer är avogt inställda. De argument som framförs mot ett excessivt kramande är i huvudsak följande:

 

- Man vill att den fysiska kramen ska vara förbehållen de allra närmaste.

 

- Somliga upplever obehagskänslor av fysisk beröring, rent generellt.

 

- Kramandet uppfattas som ett integritetsintrång.

 

- Några irriteras över den falska närhetskänsla de upplever av att bli omfamnade av en flyktig bekantskap.

 

- En del anför bakteriofobiska aspekter.

 

- Och så kan det förstås handla om könsmakt, där mannen tycker sig ha rätt att ta initiativet gentemot en kvinna.

 

Något som alltid förvånat mig, särskilt i ljuset av strecksatserna ovan, är att samtliga punkter upphör att gälla om de som omfamnar varandra rör sig till musik, dvs dansar på det sätt människan gjort i långliga tider. Då blir närheten plötsligt tillåten, även på firmafesten...

Könsfrid på jobbet

Här är några viktiga förhållningsregler, baserade på Diskrimineringslagen, för den som råkar bli förtjust i en kollega:

- Arbetsplatsen är en frizon vad gäller alla ovälkomna yttringar av intim natur. Det är den drabbade som avgör om beteendet är ovälkommet.

- Undvik all fysisk beröring av kollegan.

- Undvik för säkerhets skull även att titta på kollegan; blicken får absolut inte snudda vid vissa partier, inte ens om sådana uppsåtligen framhävts.

- Om du ändå måste möta kollegans blick, se till att ha så neutral uppsyn som möjligt.

- Avsluta aldrig e-mail med en kamratlig hälsning som skulle kunna missförstås.

Lagen gäller i alla situationer som har något slag av samband med arbetet, alltså även raster, tjänsteresor, utflykter, firmafester eller andra personalsammankomster. Dock verkar lagstiftaren ha undantagit de anställdas fritid. Än så länge.

Goda fortsättningar

Dagarna innan Julafton är det kutym att önska varandra God Jul. Men när är det egentligen dags för hälsningen 'God Fortsättning'? Om hälsningen avser fortsättningen av den primära  julhelgen, så är uttrycket tillämpligt på Juldagen och Annandagen. Många önskar 'God Fortsättning' även dagarna närmast efter Annandagen. Vad är det då som man önskar ska fortsätta på ett gott sätt? Möjligen den kristna julhögtiden, med utsträckning fram till trettondedag alternativt tjugondedag jul. Framåt nyårsafton är det dags för 'Gott slut', antagligen bara på året, får man hoppas. Hälsningen 'Gott Nytt År' bör om möjligt utbringas i omedelbar anslutning till själva tolvslaget. Redan på Nyårsdagens eftermiddag är det dags för God Fortsättning (igen), denna gång kanske på det nya året (som nätt och jämnt hunnit börja). Möjligen kan det också avse julhögtidens fortsättning, igen.

Själv brukar jag använda uttrycket 'Glad Mellandag' 27-30 december, som en sekulariserad uppmuntran till alla som trängs på mellandagsrean.

Hen hån

Jag trodde att jag hade begripit användningen av ordet hen:

- Som en komprimerad skrivning av "hon eller han".

- När könet är känt för sagespersonen, men där det av t ex sekretesskäl är olämpligt att ge den ledtråd som en könsbestämning skulle kunna innebära.

- När personens biologiska kön är okänt.

- När personens självupplevda könstillhörighet är oklar för sagespersonen.

- När personen själv deklarerat sig som queer.

Dock läste jag nyligen ett debattinlägg där följande uppfattning hävdades:

- Uttrycket 'hen' skall bara användas för sådana personer som själva betraktar sig som varken man eller kvinna.

Att använda hen i betydelsen 'hon eller han' ansåg personen vara förnedrande (henhån?) mot sådana som upplever sig som varken man eller kvinna. Debattören menade att man genomgående borde skriva 'han eller hon eller hen'.

e-Kram, Muh mm

Alltfler kramas, sägs det. Även på arbetsplatser. Där finns det dock skäl att vara försiktig. Om kramen är ovälkommen kan den betraktas som sexuellt trakasseri. Och det är den drabbade som har tolkningsföreträde.

Blogginlägget 2014-12-30 handlade om olika sätt att avsluta mail. Om man vill förmedla en lite varmare (mer omfamnande) känsla kan man använda 'Kram' som avslutningsfras. Det bör man dock bara göra till sådana personer (kära vänner, släktingar) där man vanligen kramar om varandra fysiskt när man ses, och skiljs. Då blir mailhälsningen ett slags substitut för den verkliga beröringen.

Det finns också en svårhanterad gråzon, som jag skulle beskriva så här: Antag att man efter många år av nära samarbete har utvecklat en varm och förtroendefull relation till en kollega, och gärna vill förmedla detta i ett mails avslutningsfras. 'Kram' är otänkbart (vi utgår från att fysiskt kramande inte förekommit i relationen); personen kanske generellt tycker det är obehagligt med kroppskontakt, och så finns den latenta risken att hälsningen upplevs som trakasseri, i diskrimineringslagens mening. Möjligen skulle man kunna prova med 'e-Kram', dvs en virtuell, elektroniskt överförd kram, tänkt att förmedla den fysiska kramens värme. Men tyvärr, även ömhetsyttringar förmedlade i epostens form omfattas av diskrimineringslagen.

Så det är nog säkrast att bli lite mer formell. Vad sägs om "Med utmärkt högaktning", i akronymiserad form 'Muh'. Fördelen är att hälsningen är oantastligt formell och att akronymen, till skillnad från Mvh, faktiskt går att uttala som ett riktigt ord. Som nackdel kunde möjligen anföras att Muh kan väcka animala associationer. Och de mailmottagare som till äventyrs inte förstår Muh-akronymens korrekta uttydning kanske tror att man egentligen menade Mvh.