Alltfler kramas, sägs det. Även på arbetsplatser. Där finns det dock skäl att
vara försiktig. Om kramen är ovälkommen kan den betraktas som sexuellt
trakasseri. Och det är den drabbade som har tolkningsföreträde.
Blogginlägget 2014-12-30 handlade om olika sätt att avsluta mail. Om man vill förmedla en lite varmare (mer omfamnande) känsla kan man använda 'Kram' som avslutningsfras. Det bör man dock bara göra till sådana personer (kära vänner, släktingar) där man vanligen kramar om varandra fysiskt när man ses, och skiljs. Då blir mailhälsningen ett slags substitut för den verkliga beröringen.
Det finns också en svårhanterad gråzon, som jag skulle beskriva så här: Antag att man efter många år av nära samarbete har utvecklat en varm och förtroendefull relation till en kollega, och gärna vill förmedla detta i ett mails avslutningsfras. 'Kram' är otänkbart (vi utgår från att fysiskt kramande inte förekommit i relationen); personen kanske generellt tycker det är obehagligt med kroppskontakt, och så finns den latenta risken att hälsningen upplevs som trakasseri, i diskrimineringslagens mening. Möjligen skulle man kunna prova med 'e-Kram', dvs en virtuell, elektroniskt överförd kram, tänkt att förmedla den fysiska kramens värme. Men tyvärr, även ömhetsyttringar förmedlade i epostens form omfattas av diskrimineringslagen.
Så det är nog säkrast att bli lite mer formell. Vad sägs om "Med utmärkt högaktning", i akronymiserad form 'Muh'. Fördelen är att hälsningen är oantastligt formell och att akronymen, till skillnad från Mvh, faktiskt går att uttala som ett riktigt ord. Som nackdel kunde möjligen anföras att Muh kan väcka animala associationer. Och de mailmottagare som till äventyrs inte förstår Muh-akronymens korrekta uttydning kanske tror att man egentligen menade Mvh.
Blogginlägget 2014-12-30 handlade om olika sätt att avsluta mail. Om man vill förmedla en lite varmare (mer omfamnande) känsla kan man använda 'Kram' som avslutningsfras. Det bör man dock bara göra till sådana personer (kära vänner, släktingar) där man vanligen kramar om varandra fysiskt när man ses, och skiljs. Då blir mailhälsningen ett slags substitut för den verkliga beröringen.
Det finns också en svårhanterad gråzon, som jag skulle beskriva så här: Antag att man efter många år av nära samarbete har utvecklat en varm och förtroendefull relation till en kollega, och gärna vill förmedla detta i ett mails avslutningsfras. 'Kram' är otänkbart (vi utgår från att fysiskt kramande inte förekommit i relationen); personen kanske generellt tycker det är obehagligt med kroppskontakt, och så finns den latenta risken att hälsningen upplevs som trakasseri, i diskrimineringslagens mening. Möjligen skulle man kunna prova med 'e-Kram', dvs en virtuell, elektroniskt överförd kram, tänkt att förmedla den fysiska kramens värme. Men tyvärr, även ömhetsyttringar förmedlade i epostens form omfattas av diskrimineringslagen.
Så det är nog säkrast att bli lite mer formell. Vad sägs om "Med utmärkt högaktning", i akronymiserad form 'Muh'. Fördelen är att hälsningen är oantastligt formell och att akronymen, till skillnad från Mvh, faktiskt går att uttala som ett riktigt ord. Som nackdel kunde möjligen anföras att Muh kan väcka animala associationer. Och de mailmottagare som till äventyrs inte förstår Muh-akronymens korrekta uttydning kanske tror att man egentligen menade Mvh.
