Det
påstås i media att folk kramar om varann i allt större utsträckning. Det nya
skulle vara att man numer kramar om även mycket flyktiga bekantskaper, ja näst
intill främlingar. Möjligen är det så i vissa kretsar, men det tycks långt ifrån
vara ett generellt fenomen. Jag har kollat runt på diverse diskussionsforum, och
mitt intryck är att påfallande många debattörer är avogt inställda. De argument
som framförs mot ett excessivt kramande är i huvudsak följande:
-
Man vill att den fysiska kramen ska vara förbehållen de allra närmaste.
- Somliga
upplever obehagskänslor av fysisk beröring, rent generellt.
-
Kramandet uppfattas som ett integritetsintrång.
-
Några irriteras över den falska närhetskänsla de upplever av att bli omfamnade
av en flyktig bekantskap.
-
En del anför bakteriofobiska aspekter.
-
Och så kan det förstås handla om könsmakt, där mannen tycker sig ha rätt att ta
initiativet gentemot en kvinna.
Något
som alltid förvånat mig, särskilt i ljuset av strecksatserna ovan, är att
samtliga punkter upphör att gälla om de som omfamnar varandra rör sig till
musik, dvs dansar på det sätt människan gjort i långliga tider. Då blir närheten
plötsligt tillåten, även på firmafesten...
