Impressionism,
realism, surrealism, expressionism, minimalism, futurism. Välkända
konstriktningar. Men det verkar vara dags att mynta ett nytt begrepp, för att
beteckna vad som tycks vara en av de mer upplyfta konstformerna idag: Morbidismen. Den ena
konstnären efter den andra utnämns till nånting "fint" av konstetablissemanget.
Deras konstverk präglas vanligen av olika former av makabriteter, ju värre desto "bättre". Samtidigt beskrivs
den traditionellt vackra konsten som jolmig, tråkig och intetsägande. Om det är
så att en majoritet av den konstintresserade allmänheten omfattar kulturelitens
värderingar, då är det på samma gång bra och illa. Bra eftersom det publika
konstlivet i så fall är en korrekt avspegling av vad folk i allmänhet tycker;
illa om man vill ha högre tankar om människor än att de skulle njuta av att
frossa i makabriteter. Frånvaron av massmediala
protester mot den morbida konsten är måhända en ledtråd i tolkningen av
stämningsläget i nationen. Vid enstaka tillfällen lyckas dock "moraliska
extremister"(?) ta sig in på morbidistiska
konstutställningar och förstöra verken.