Människan är i grunden ett aggressivt, egoistiskt och hänsynslöst djur. Genom fostran, utbildning och vissa lagreglerade begränsningar av handlingsfriheten kan dock merparten individer fås att samexistera i sociala strukturer. Det som dessvärre tycks ha skett under ett antal decennier är att ”samhället” abdikerat, från tre viktiga roller:
1. Många föräldrar uppfostrar inte sina barn. Dessa föräldrar inser inte sin betydelse som förebild, vägledare och gränssättare. Detta ansvar överlåts på samhällsinstitutioner så som dagis och skola. Min övertygelse är att föräldrar måste vara tillräckligt tillgängliga för sina barn för att kunna utöva ett reellt ansvar för deras fostran.
2. Situationen i skolan (särskilt grundskolan) förefaller ha blivit helt ohållbar. Det handlar om disciplinproblem och ett ständigt experimenterande med olika pedagogiska metoder. Resultatet har blivit alarmerande kunskapsbrister hos stora delar av den generation som idag påbörjar sina högskolestudier.
3. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller medierad kommunikation, har medfört att samhällets tillsynsfunktioner tappat kontrollen över utbudet. Det finns i praktiken obegränsad tillgång på extrema våldsskildringar och andra perversioner, som definitivt är olämpliga för barn och ungdomar.
