Svårtolkad flirtsituation

Antag att en man upplever att en kvinna i hans omgivning börjar bli "intresserad" av honom. Han tycker att hon uppträder på ett särdeles inbjudande sätt, just mot honom. Mannen har en längre tid känt förtjusning till kvinnan, och signalerar nu också tydligt detta. Han vill dock inte själv vara den som tar initiativ till en tänkbar fördjupning av relationen, eftersom kvinnan är gift och mannen skild. Han menar att eftersom det är hon som tar den största risken, så borde det vara hon som tar de första stegen. Men tiden går, och "ingenting händer". Varför? Här är några möjliga förklaringar, som torde äga generell giltighet i likartade situationer:

- Kvinnan anser att det är mannen som ska ta initiativet.

- Kvinnan vill inte riskera sitt äktenskap.

- Kvinnan är seriöst intresserad av att fördjupa relationen, men vågar inte själv ta initiativet, av rädsla att göra bort sig, i det fall hon misstagit sig på mannens intresse.

- Kvinnan är förvisso attraherad av mannen, men en fördjupning av deras relation vore i strid med hennes moraluppfattning.

- Kvinnan söker bekräftelse genom att göra mannen attraherad - men hon vill inte ha något utöver denna avståndsbekräftelse.

- Kvinnan är egentligen inte särskilt intresserad, men vill inte säga detta rakt ut, av rädsla att såra mannen.

- Kvinnan bara retar mannen, av något skäl.

- Kvinnan bara spelar intresserad, för att framstå som en allmänt behaglig och älskvärd person.

- Kvinnan är helt omedveten om att hon uppträder på ett sätt som av mannen uppfattas som klart inbjudande.

Slutligen finns ju den teoretiska möjligheten att mannen fullständigt misstolkat situationen.