Flygspråk

Högt specialiserade teknikområden brukar utveckla sin egen terminologi och en egen jargong. Militär flygverksamhet är ett sådant område. Kring klassikern J35 Draken finns ganska mycket skrivet. Flygplanet, som normalt är ensitsigt, byggdes också i en tvåsitsig skolversion. Instruktörsplatsen placerades i tandemposition bakom eleven. Så här beskriver en Draken-veteran den konstruktionslösningen: "Detta var, skulle det visa sig, en ur handhavandesynpunkt mindre bra lösning och incidenter uppstod där ingen av förarna visste vem som försökte flyga flygplanet." Här finns många tolkningsmässiga godbitar:

- "skulle det visa sig", dvs det gick inte att förutse vilka problem man skulle få
- "ur handhavandesynpunkt", man handhar alltså ett flygplan, när man är ute och flyger med det
- "en mindre bra lösning", dvs ett närmast katastrofalt arrangemang
- "incidenter uppstod", dvs man höll på att krascha allt som oftast
- "försökte flyga flygplanet", dvs ingen lyckades egentligen flyga planet särskilt bra, bara vissa försök gjordes...
- "ingen av förarna visste vem"...osv
Med den sista punkten är det dock inga problem med dagens trafikflygplan, där är det ingen av piloterna som flyger planet - den detaljen sköts helt och hållet av datorn, eller som motsvarande teknikpryl kallades på AJ37 Viggens tid, "Centralkalkylatorn".

Ett speciellt problem med instruktörsplatsens placering i J35C Draken, var att instruktörens sikt framåt var starkt begränsad, särskilt vid det kritiska landningsmomentet. Detta löstes dock hjälpligt genom att man monterade ett periskop framför instruktören.

Tekniken har gått framåt, sedan 1960-talet. Inga periskop i cockpit idag, inte.