Föreningen Vetenskap och Allmänhet publicerade förra året en bearbetning av SOM-institutets studie av svenska folkets syn på vetenskap och forskning. Resultatet av undersökningen summeras som att "Förtroendet för universitet och högskolor har sedan mätningarna började aldrig tidigare varit så högt." Man framhåller sålunda att 59 % av svenskarna har 'mycket stort eller ganska stort förtroende' för hur universitet och högskolor sköter sin verksamhet. Mjaha, 59 %, är det verkligen något att yvas över? "Ganska stort" förtroende är väl inte ett särskilt bra betyg för verksamheter som ska vila på vetenskaplig grund. Jag går in i tabellbilagan och finner att det endast är 12 % som har 'Mycket stort' förtroende för lärosätena. Det skulle jag vilja påstå är en anmärkningsvärt låg andel!
Jag gräver vidare i tabellmaterialet och finner att andelen som har 'Mycket stort förtroende' sjunker betydligt ju högre upp man kommer i åldersgrupperna för de svarande. Sålunda är mätvärdet för tonåringar 34% medan det för pensionärer bara är 7%. Jag avstår från att kommentera detta förhållande, mest pga att det inte rör sig om longitudinellt jämförbara data.
Den här typen mätningar har utförts sedan 1997. Under hela tidsperioden har andelen som svarat "Mycket stort eller Ganska stort" varierat inom intervallet 51-59 %. År 1999 var det t ex 58%. Apropå att det "aldrig tidigare" varit så högt som nu, dvs 59% ...
Mer intressant är att se hur stort allmänhetens förtroende är för forskningen inom olika discipliner. I det generella omdömet gällande universiteten/högskolorna som sådana kan ju inbegripas även förtroendet för utbildningens kvalitet och varför inte även sådant som ledning, administration och bibliotek? Här några nedslag:
Förtroendet för forskningen inom medicin- och teknikområdena har genom åren regelmässigt bedömts som "Mycket stort eller Ganska stort" av över 70% av de svarande. En relativ glädje är att svarskategorien 'Mycket stort' ligger 2-3 ggr högre än bedömningen av lärosätena som sådana.
Man kan i och för sig fråga sig hur allmänheten överhuvudtaget ska kunna förväntas ha en uppfattning om kvalitén i den vetenskapliga produktionen. Förtroende borde rimligen bygga på tillgång till lämpligt faktaunderlag, t ex att man regelbundet tar del av nyutkommen vetenskaplig litteratur. Det folk i allmänhet ser av vetenskapliga resultat har sannolikt passerat journalisternas "filter", så frågan är om det inte snarare är medias eventuella vinkling och definitivt deras prioritering av vad man rapporterar om som styr. T ex gjordes SOM-mätningen innan rabaldret kring konstgjorda luftstrupar. När forskning ifrågasätts, även inom akademien, finns naturligtvis risken att allmänhetens förtroende påverkas i negativ riktning. Men frågan är återigen hur intressant denna effekt egentligen är - vid sidan av dylika spektakulära händelser produceras ju årligen nära 50.000 andra forskningsresultat i Sverige. Som förhoppningsvis överlag håller hög vetenskaplig klass.
Bara som en intressant kontrast till SOM-undersökningen kan nämnas att 37% av svenskarna tror på övernaturliga fenomen (typ spöken och sådant). Detta enligt en undersökning som gjorts 2015 av föreningen Vetenskap och Folkbildning, icke att förväxlas med föreningen Vetenskap och Allmänhet.