Ett
annat underbart dialektalt uttryck, alltså vid sidan av hä (se
blogginlägg 21/5), som jag snappat upp i min barndom, är adjektivet
rapplig. Även detta tycks ha sitt ursprung i Norrland, och det betyder
ungefär skranglig, ostadig, fallfärdig. En bristfälligt sammanfogad
mekanisk konstruktion skulle nog betraktats som just rapplig. På något märkligt
vis tycker jag att ordet låter precis som den omständighet det
betecknar. En ordsammansättning (samtidig substantivering) som jag särskilt
kommer ihåg är rappeltyg. Det kan alltså användas som benämning på
sådana föremål som inte tål normal användning utan att genast falla sönder i
sina beståndsdelar.