För
de flesta människor domineras den vakna här-och-nu-upplevelsen av de intryck som
förmedlas via sinnesorganen. Jag kallar den signalvägen för
realkanalen. Innehållet i realkanalen har vanligen starka kopplingar
till känslor och sinnestillstånd. Faktiska händelser ger upphov till
olika reaktioner, som glädje eller ilska. Många människor har härutöver en
förmåga att göra sig inre bilder, föreställningar, om sådant som inte är
omedelbart närvarande i den yttre världen. Den processen försiggår i något
som jag brukar kalla imaginärkanalen (från engelskans
imagery). Även innehållet i imaginärkanalen kan ge starka känslomässiga
reaktioner. Den relativa balansen mellan de olika kanalerna kan variera väldigt
mycket mellan olika individer. Personer där realkanalen är helt dominerande
brukar jag benämna realkanaliker, medan sådana personer som påverkas
markant av imaginärkanalens innehåll kan kallas imaginärkanaliker.
Nattliga drömmar utspelas i imaginärkanalen, och då är det hjärnan själv som
styr innehållet, medan realkanalen vilar.
Den
här modellen har visat sig vara oerhört användbar (i alla fall för mig) för att
förstå vad det är som styr olika människors upplevelser och
beteenden.
