Dubbel timme

En tänkt dialog, igen:

- I natt regnade det som tusan, i en halvtimme.

- Jaha, när var det?

- Det började kvart i tre och slutade kvart över två.

Sensmoral: För sådant som inträffar mellan kl 02:00 och kl 02:59 under den natt då man övergår från sommartid till normaltid, så bör man ange om klockslaget avser sommartid eller normaltid.

Den sista meningen ovan borde alltså förtydligats, på följande vis:

- Det började kvart i tre (sommartid) och slutade kvart över två (normaltid).

Dejta en panschis

Har fått idé till en ny dokusåpa, med rubricerad titel. Upprinnelsen är en inte helt otänkbar dialog mellan två gamla vänner, en man och en kvinna.

- Jag har blivit jätteförälskad i en ny kvinna.
  - Jaha?
- Fast hon är ju lite yngre förstås...
  - Mmm, tänkte väl det...
- Typ 20.
  - Jaja, 20 år yngre är väl okej.
- Nej, hon är 40.
  - Jaså, är hon bara 40 bast, jaja, men det kan nog fungera.
- Mmm, nja, neej, hon är alltså 40 år yngre....öh
  - Suck.
- Vadå 'suck'?
  - Men det fattar du väl, det kan ju inte bli något!
- Vadå 'bli något', varför måste allting 'bli' något, varför kan det inte bara få vara så som det är, så länge det är så?
  - Jag har minsann levt ihop med samma man i 40 år, vi är jämngamla, jämställda, och har verkligen jobbat med vårt förhållande.
- Jamen det låter ju jättefint.
  - Hallå är du sarkastisk eller..?
- Vem, jag? Icke det ringaste..
  - Grrr...
- Precis. Hellre gubbsjuk än avundsjuk, säger jag ;-)

Svår sport

Råkade hamna på en lustig webbsida, med ursprung i USA, men text på svenska, uppenbarligen automatöversatt sådan. Tillåter mig citera några av webbsidans goda råd till den som tänker börja spela golf:

"Bestämma vilken golfklubb ska användas för en viss skott är inte längre bara ett val mellan ett strykjärn eller en skog"

Svårt val, men golf är en svår sport. Det gäller att, som det står i texten, "kombinera de bästa egenskaperna hos ett strykjärn och en skog." Försök med det, den som kan!

Under rubriken 'Kvinnors Hybrider' kan man läsa följande:

"En kvinno hybrid med en vindsvåning på 18 till 20 grader..."

Hm, kvinnohybrid, nån ny slags HBTQ-variant? Kylig lägenhet.

Svårtolkad flirtsituation

Antag att en man upplever att en kvinna i hans omgivning börjar bli "intresserad" av honom. Han tycker att hon uppträder på ett särdeles inbjudande sätt, just mot honom. Mannen har en längre tid känt förtjusning till kvinnan, och signalerar nu också tydligt detta. Han vill dock inte själv vara den som tar initiativ till en tänkbar fördjupning av relationen, eftersom kvinnan är gift och mannen skild. Han menar att eftersom det är hon som tar den största risken, så borde det vara hon som tar de första stegen. Men tiden går, och "ingenting händer". Varför? Här är några möjliga förklaringar, som torde äga generell giltighet i likartade situationer:

- Kvinnan anser att det är mannen som ska ta initiativet.

- Kvinnan vill inte riskera sitt äktenskap.

- Kvinnan är seriöst intresserad av att fördjupa relationen, men vågar inte själv ta initiativet, av rädsla att göra bort sig, i det fall hon misstagit sig på mannens intresse.

- Kvinnan är förvisso attraherad av mannen, men en fördjupning av deras relation vore i strid med hennes moraluppfattning.

- Kvinnan söker bekräftelse genom att göra mannen attraherad - men hon vill inte ha något utöver denna avståndsbekräftelse.

- Kvinnan är egentligen inte särskilt intresserad, men vill inte säga detta rakt ut, av rädsla att såra mannen.

- Kvinnan bara retar mannen, av något skäl.

- Kvinnan bara spelar intresserad, för att framstå som en allmänt behaglig och älskvärd person.

- Kvinnan är helt omedveten om att hon uppträder på ett sätt som av mannen uppfattas som klart inbjudande.

Slutligen finns ju den teoretiska möjligheten att mannen fullständigt misstolkat situationen.

Allt är ihopkopplat

Börjar bli dags för oljebyte i bilen, tänkte jag, och gick in på min verkstad, för att höra hur lång väntetid de hade för service. Ca en månad, visade det sig. Ok, bäst att jag åtminstone kollar oljenivån nu, ifall det behöver fyllas på lite. Åker hem, och utför oljekontrollen som sker elektroniskt i min moderna lilla bil. Uj uj, miniminivån nästan passerad, inte bra.

Mindre än en halvtimme senare får jag ett SMS från biltillverkarens centrala kundcenter: "Din bil indikerar servicebehov. Ta kontakt med verkstaden". Slump? Javars, det var ett bra tag sedan förra oljebytet, så kanske kalenderväckarklockan ringt där på bilfirman. Men ändå, lite spöklikt kändes det, så jag försökte rekapitulera, och spekulera kring, omständigheterna.

Alltså, en timme tidigare besökte jag märkesverkstaden, dock utan att identifiera mig (eller bilen), i vart fall inte aktivt. Och så min elektroniska kontroll av oljenivån. Men okej, jag hade förstås med mig mobilen in på verkstaden, och den "vet" naturligtvis var jag befinner mig, och kan rapportera det vidare på vanligt sätt. Men till kundcentret? Avancerat, i så fall.

Nej, jag misstänker nog att bilen själv kontaktat kundcentret för att påtala sin oljebrist. Hurdå? Jag har visserligen en bluetooth-förbindelse mellan bilens entertainmentanläggning (en simpel radio) och min mobil, så rent teoretiskt skulle bilen kunna använda sig av min mobil för kommunikationen. Långsökt.

Men så kom jag på det: Som tillval när bilen var ny fanns nån slags funktion (som jag inte valde att skaffa) där bilen själv ringer 112 om jag kraschar och blir medvetslös. Bra funktion, i och för sig. Sannolikt är det så att bilen, trots att jag inte köpt detta tillval, ändå har denna funktionalitet tekniskt förberedd i bilens dator; dvs ett eget SIM-kort med tillbehör.

Nästa dag går jag in på verkstadskontoret och beskriver vad jag upplevt, och frågar lite försåtligt om det verkligen kan vara slumpen. Då avslöjas hela sanningen för mig, och jo, jag hade helt rätt i min misstanke - bilen har detta (hemliga) SIM-kort; en dator känner av resultatet av oljenivåmätningen och skickar diskret iväg ett meddelande till kundcentret. Jisses!

Ett av skälen till att jag lyckades lista ut bakgrunden, kan vara mitt intresse för flygplan, även försvunna sådana. Ni vet, MH370, som automatiskt skickade iväg signaler med information om motorernas tillstånd. Samma idé, alltså.

Ett modernt uttryck för allt detta är "Internet-of-things", Sakernas internet. Det är en 'ding things värld', för att travestera en gammal biofilm.

Dialogrutor och tyfoner

Jag har ingen inblick i hur datamiljön ser ut för de operatörer som har mandat att dra igång Hesa Fredrik, men jag misstänker att man har dataskärmar med diverse symboler och så en muspekare. Gissningsvis krävs det några knapptryck för att aktivera en skarp sändning av VMA-signalen, det som alltså resulterade i ett falsklarm över hela Stockholm förra söndagen. Rimligen borde det komma upp en dialogruta på operatörens bildskärm med frågan "Vill du verkligen skrämma slag på hela Stockholms befolkning?" Och så ska Nej-rutan vara mycket större än Ja-rutan. Alltså samma idé som mitt förslag ang passagerarflygplanet som plötsligt var på väg över i ryggläge (Se blogginlägg 2014-08-30).

En annan bidragande orsak till det utdragna signalerandet i söndags var det faktum att operatören (av säkerhetsskäl naturligtvis) sitter så till att hen inte hör det larm som satts igång utomhus. Man borde kanske sätta upp en särskild tyfon i operatörsrummet, som går igång samtidigt som de externa larmen.

Det var bättre förr (tror jag). Då tryckte operatören på stora, mekaniska och försänkta knappar (omöjliga att utlösa av misstag) och omkopplaren mellan skarp sändning resp övning var monterad i en särskild dosa på väggen och manövrerades med fysisk nyckel, antagligen av den person som var betrodd att övervaka verksamheten i dåtidens larmcentral.

Svårt test

Det som avgör svårighetsgraden hos ett kunskapstest med flervalsfrågor är inte frågorna i sig utan svarsalternativens utformning. Ett exempel är det test som personer som söker medborgarskap i Danmark måste genomgå. Där finns bl a en fråga om vilket år som en populär filmserie (Olsen-banden) lanserades. Svarsalternativen är 1968, 1970, 1971. Troligen en svår fråga även för många av de infödda danskarna. Paradoxalt nog torde frågan vara enklare för den invandrade målgruppen, eftersom dessa personer fått i läxa att läsa in sig på ett kompendium omfattande ca 200 sidor, där bl a Olsen-årtalet förekommer. Det som testet "mäter" är alltså den sökandes förmåga att lära sig skäligen meningslösa men exakta årtal utantill. Undrar om man blir en bättre samhällsmedborgare av sådant.

Omvänt Turingtest

I det klassiska Turingtestet kommunicerar en försöksperson (FP) med två olika "individer", A respektive B. Den ena är en vanlig människa, medan den andra utgörs av en avancerad dator programmerad att simulera mänskligt tänkande. Kommunikationen sker som chat-sessioner; FP ställer frågor via sin bildskärm och får svar från A resp B. Försökspersonens uppgift är att avslöja vilken av A eller B som är datorn. Misslyckas FP med detta anser man att datorn klarat Turingtestet.

Efter att jag sett några TV-utfrågningar av svenska politiker så har jag fått idén till ett "omvänt" Turingtest: Antag att A är en känd partiledare och att B är en någorlunda ordinär dator men med hyfsad artificiell intelligens. Om FP då bedömer att det är A som är datorn så menar jag att partiledaren "klarat" det omvända Turingtestet, dvs uttrycker sig så stereotypt att FP tror sig kommunicera med en maskin.

Facebook vet allt

När jag försöker ta bort annonser ur mitt Facebook-flöde så beskriver FB ibland orsaken till att just jag fått just den aktuella annonsen. Häromdagen angavs ett av skälen vara att annonsen gick till alla som var minst 27 år gamla. Lustig gräns, i och för sig, och i mitt fall överträffas den med råge. Ett annat skäl angavs vara att jag nyligen befunnit mig i Täby (jag bor alltså inte där). Började fundera över hur Facebook kunde veta det. Här är några idéer:

- Jag hade stängt av Google Platstjänster, GPS och sådant, men mobilen skickar ju ändå information om min ungefärliga position, till teleoperatören, FRA, NSA, troligen även till Google och Facebook.

- Jag köpte en espresso macchiato på ett café i Täby Centrum, och betalade med mitt kontokort. Uppgifter om den transaktionen går säkert också vidare.

- Parkeringsgaraget har ett betalningssystem som automatiskt avläser bilens regnummer, så där är ännu en källa.

- Måhända finns övervakningskameror med ansiktsigenkänning också (ja varför skulle det inte finnas det?)

- Jag har nyligen skrivit mail till Täby Centrum. Även om jag inte använder Gmail, så kan operatörerna säkert scanna av innehållet i mina mail, och skicka vidare.

Men så plötsligt fick jag ytterligare en ledtråd från det allvetande Facebook-maskineriet: Jag hade tillfälligt använt internet genom uppkoppling med mobilen på caféets wifi! Men vänta nu - vad vet Facebook om mitt mobilinnehav...? Observera att jag inte har Facebook-appen i mobilen. Och jag har inte uppgett mitt mobilnummer till Facebook, även om de tjatar om att jag ska göra det. Men FB har kanske listat ut det ändå. Kvarstår ändå frågan hur FB snappat upp min internetaktivitet där på caféet - jag körde inte Google-sökning och har inte Google Chrome i mobilen. MEN så kom jag på att det jag gjorde var att uppdatera några android-appar och det gör man ju i Google Play butik. Och den är förstås kopplad till Facebook. Då så.

Missvisande missvisning

I dessa GPS-navigeringens tidevarv kan det te sig något gammalmodigt att använda traditionella kompasser. Men vid ett mycket långvarigt strömavbrott eller annat globalt elektroniskt haveri kan det vara bra att i alla fall hjälpligt kunna ta sig fram i luften och till sjöss. Då konfronteras man med begreppet 'missvisning'. Eftersom den magnetiska nordpolen ligger en bit ifrån den geografiska så kommer kompassnålen i många fall att peka lite tokigt. I Syd- och Mellansverige anges missvisningen till ca 5 grader, ostlig. Med ostlig missvisning menas att kompassnålen "tror" att Nordpolen ligger 5 grader mer österut än vad som faktiskt är fallet. Sådan missvisning (dvs ostlig) benämns även som positiv, vilket kanske inte är helt intuitivt:

Antag att vi ritar en geografiskt korrekt kompassros i sanden, och märker ut gradtal på periferin. Norr-symbolen ska peka mot den geografiska nordpolen. Om vi sedan håller en fritt svängande kompassnål ovanför den sandiga kompassrosen så kommer nålen att peka på 5 grader, om missvisningen på platsen har fastställts till just 5 grader ostlig. Antag nu att vi kompletterar den lösa nålen med en 360-graders-skala, som i de klassiska kompasserna. Vi vrider in kompasshuset (med skalan) så att nålen pekar på 360 grader (dvs norr, noll grader). Då kommer kompassens skalmarkering för 355 grader att sammanfalla med en linje mot sandkompassens norr-riktning. Jag skulle då påstå att kompassens missvisning är negativ eftersom den visar ett för lågt värde. För att få fram den geografiskt korrekta riktningen måste man alltså korrigera magnetkompassens gradtalsvisning genom att lägga till 5 grader. Denna korrektion är förvisso positiv (dvs mot högre värden), men det är ju korrektionen det - inte själva missvisningen.

Möjligen härrör uttrycket 'positiv missvisning' från iakttagelsen att kompassnålen rört sig i positiv riktning (dvs mot högre värden) på den tänkta sandfasta kompassrosen.

Osynlig brevlåda

Folk som har brevlådor vid husknuten brukar nästan reflexmässigt, tycks det, titta ner i lådan varje gång de passerar den, bara för att kolla om det kommit någon post. Med tanke på att fysiska försändelser i stor utsträckning ersatts av elektronisk post är det kanske lite överdrivet med denna frekventa kontroll av det eventuella innehållet i lådan. Men vad som egentligen är än mer egendomligt är hur sällan folk i allmänhet kollar sin epost. Många tittar inte ens en gång om dan, utan kanske bara nån gång i veckan. Jag misstänker att en förklaring till denna obalans kan vara att man faktiskt ser brevlådan där utanför ingången, medan den elektroniska motsvarigheten kanske kräver att man drar igång en dator, läsplatta eller dylikt. Lösningen vore kanske en datorskärm på väggen inne i tamburen, där de senast inkomna mailen presenteras. Skärmen kan vara ansluten till bostadens wifi, så att man sedan lätt kan behandla posten (e-mailen alltså).

Mediakriget

Det verkar pågå ett slags inbördeskrig i media, mellan Rasister och Åsiktsfascister. Striderna utkämpas främst i dagstidningar, alternativ press samt sociala medier. Mitt val av benämningar på parterna i konflikten har inspirerats av de olika lägrens egna beskrivningar av motståndarna. Sålunda kan en person som ifrågasätter samhällets förmåga att hantera de stora flyktingströmmarna riskera att bli benämnd rasist, alternativt det lite mildare uttrycket främlingsfientlig, eller som värst nazist. "Rasisterna" å sin sida menar att deras motståndare är "åsiktsfascister", som genom politisk och massmedial påverkan upprätthåller en åsiktsmässigt tillrättalagd agenda. En mer neutral benämning skulle kunna vara "värdegrundsdemokrater", i det att man hänvisar till en uppsättning internationellt vedertagna normer för medmänskligt beteende.

Ytterligare ett skällsord har dykt upp i debatten, "faktaresistent". Låter obehagligt, som nån slags bakterie. Analogin är ändå inte så tokig, eftersom många osanna påståenden sprids 'viralt' på internet. Dock är det inte alldeles trivialt vad som ska betraktas som 'fakta'. Den som inte "tror" på att det har blivit varmare på jordytan under de senaste hundra åren kan nog betraktas som faktaresistent, i det avseendet. Hur varmt det kommer att bli på jorden om ytterligare hundra år är dock en fråga om bedömningar. Risk finns dock att den som inte delar den 'politiskt korrekta' uppfattningen i en viss fråga, beskylls för faktaresistens. I fallet med kriminalitet i utanförskapsområden verkar det dock vara den rikspolitiska nivån och mainstream media som länge förefallit faktaresistent. Sålunda har begreppet 'faktaresistent' den rent praktiska fördelen av att kunna användas som nedsättande omdöme på en meningsmotståndare, nästan oavsett vad själva sakfrågan gäller.

Oväntat besök

För många år sedan hade Gevalia en annonskampanj med temat "Om du får oväntat besök", med animerade bilder av sådana situationer, som t ex en fallskärmshoppare som råkat landa på en balkong, och ett större passagerarfartyg som grundstött på en liten stugförsedd holme. Nyligen har min blogg fått oväntat besök. Jag brukar slentrianmässigt titta på besöksstatistiken, mest för att se om jag fortfarande har en stabil läsekrets, och så verkar det vara. Men så plötsligt, under ett enda dygn, så slår besöksräknaren i taket (okej, lite överdrivet). Min första tanke var att jag blivit utsatt för en hackerattack, men vem skulle vilja sänka min oskyldiga lilla blogg? Visst, den har en del sarkastiska inslag, men ändå. Men så plötsligt kommer jag på vad det måste ha varit. Här är två ledtrådar: Det hände 18 februari, och besökarna verkar främst ha kommit från USA (sådant går i grova drag att utläsa av statistiken).

Ok, vad hände i USA den 18 februari? Jo, Donald Trump antyder i ett tal att något katastrofalt hänt i Sverige. Min hypotes är alltså att ett antal nyfikna amerikaner gjort några slarviga googlesökningar och haft turen (oturen?) att hamna på bloggen Acta Catastrophica :-)

Man bugar och tackar för denna generösa marknadsföring, och jag hoppas att några av de kanske primärt besvikna läsarna ändå tittade på några av mina blogginlägg. Det som just då låg överst på bloggen handlar om allmänhetens låga förtroende för vetenskaplig verksamhet, förvisso en slags katastrof, men det var knappast vad Trump syftade på ...

Lågtempat kaffe

Jag har fått lära mig att när man brygger kaffe ska förloppet gå snabbt och vattentemperaturen ska vara 92-96 grader, för att uppnå bästa resultat. Nu lanseras dock "Cold brew", som i bägge avseendena är raka motsatsen. Enligt beskrivningen "bryggs" denna dryck i kallt vatten, under en tid av 18-24 timmar. Lågtempat kaffe, alltså. (Jfr blogginlägget Lågtempat kött). Kaffe gjort på detta sätt påstås vara mer smakrikt och innehålla mindre mängd syror, jämfört med kaffe bryggt på traditionellt vis. Dessutom lång hållbarhet. Finns även buteljerat. Den händige kan göra koncentrat, och sedan späda med hett vatten, om man inte vill dricka kaffet kallt. Idel fördelar, vad jag förstår.

Förtroendet för forskning

Föreningen Vetenskap och Allmänhet publicerade förra året en bearbetning av SOM-institutets studie av svenska folkets syn på vetenskap och forskning. Resultatet av undersökningen summeras som att "Förtroendet för universitet och högskolor har sedan mätningarna började aldrig tidigare varit så högt." Man framhåller sålunda att 59 % av svenskarna har 'mycket stort eller ganska stort förtroende' för hur universitet och högskolor sköter sin verksamhet. Mjaha, 59 %, är det verkligen något att yvas över? "Ganska stort" förtroende är väl inte ett särskilt bra betyg för verksamheter som ska vila på vetenskaplig grund. Jag går in i tabellbilagan och finner att det endast är 12 % som har 'Mycket stort' förtroende för lärosätena. Det skulle jag vilja påstå är en anmärkningsvärt låg andel!


Jag gräver vidare i tabellmaterialet och finner att andelen som har 'Mycket stort förtroende' sjunker betydligt ju högre upp man kommer i åldersgrupperna för de svarande. Sålunda är mätvärdet för tonåringar 34% medan det för pensionärer bara är 7%. Jag avstår från att kommentera detta förhållande, mest pga att det inte rör sig om longitudinellt jämförbara data.


Den här typen mätningar har utförts sedan 1997. Under hela tidsperioden har andelen som svarat "Mycket stort eller Ganska stort" varierat inom intervallet 51-59 %. År 1999 var det t ex 58%. Apropå att det "aldrig tidigare" varit så högt som nu, dvs 59% ...


Mer intressant är att se hur stort allmänhetens förtroende är för forskningen inom olika discipliner. I det generella omdömet gällande universiteten/högskolorna som sådana kan ju inbegripas även förtroendet för utbildningens kvalitet och varför inte även sådant som ledning, administration och bibliotek? Här några nedslag:


Förtroendet för forskningen inom medicin- och teknikområdena har genom åren regelmässigt bedömts som "Mycket stort eller Ganska stort" av över 70% av de svarande. En relativ glädje är att svarskategorien 'Mycket stort' ligger 2-3 ggr högre än bedömningen av lärosätena som sådana.


Man kan i och för sig fråga sig hur allmänheten överhuvudtaget ska kunna förväntas ha en uppfattning om kvalitén i den vetenskapliga produktionen. Förtroende borde rimligen bygga på tillgång till lämpligt faktaunderlag, t ex att man regelbundet tar del av nyutkommen vetenskaplig litteratur. Det folk i allmänhet ser av vetenskapliga resultat har sannolikt passerat journalisternas "filter", så frågan är om det inte snarare är medias eventuella vinkling och definitivt deras prioritering av vad man rapporterar om som styr. T ex gjordes SOM-mätningen innan rabaldret kring konstgjorda luftstrupar. När forskning ifrågasätts, även inom akademien, finns naturligtvis risken att allmänhetens förtroende påverkas i negativ riktning. Men frågan är återigen hur intressant denna effekt egentligen är - vid sidan av dylika spektakulära händelser produceras ju årligen nära 50.000 andra forskningsresultat i Sverige. Som förhoppningsvis överlag håller hög vetenskaplig klass.


Bara som en intressant kontrast till SOM-undersökningen kan nämnas att 37% av svenskarna tror på övernaturliga fenomen (typ spöken och sådant). Detta enligt en undersökning som gjorts 2015 av föreningen Vetenskap och Folkbildning, icke att förväxlas med föreningen Vetenskap och Allmänhet.

Bra timpenning

På mitt bankkontor kan man sätta in kontanter, i form av sedlar och fyllda myntrör. För att ta emot myntrören debiterar banken en avgift på 7% av beloppet. Kassörskan använder en precisionsvåg, för att bedöma om myntröret innehåller rätt antal mynt. Ett myntrör innehållande 10-kronor representerar ett värde av 250 kr. Det tar ca 10 sekunder att väga röret. Motsvarar sålunda en inkomst för banken på ca 6.000 kr/tim. Ingen dålig timpenning för en verksamhet som banken egentligen vill avveckla.

För uppräkning av inlämnade sedlar tar banken emellertid ingen avgift, vilket är lite paradoxalt eftersom den processen är betydligt mer mödosam och tidskrävande för personalen. Först räknas sedlarna för hand, en och en alltså. Därefter körs bunten i en maskinell räknare. Skälet till de dubbla procedurerna sägs vara att man inte riktigt kan lita på maskinen. Men om maskinen och kassörskan kommer fram till samma slutsumma, så kan man ju känna sig trygg. I alla fall relativt trygg; såväl maskinen som kassörskan kan ju ha räknat fel, och lika mycket fel. Men strunt samma.

Säkra sedlar

Jaha, så var det dags för nya sedlar, detta i och för sig omoderna betalningsmedel. Om jag fattat rätt så utgörs endast ca 5% av den totala "penningmängden" i samhället av kontanter; resten är "digitala pengar".

Riksbanken har sannerligen ingen brist på fantasi när det gäller att hitta på kluriga säkerhetsdetaljer för de nya sedlarna, som skydd mot förfalskning. Även de lägsta valörerna har sålunda färgskiftande bilder, vattenmärke, koppartryck (relief), genomsiktsbild, säkerhetstråd, mini- och mikrotexter, olikfärgade UV-bilder samt UV-fibrer. Att göra sig fullständigt förvissad om att den 20-kronorssedel man just fått tillbaka som växel i affären faktiskt är äkta, kan ta sin lilla tid. Sålunda bör den eventuellt misstänksamme konsumenten alltid bära med sig en UV-lampa samt ett mikroskop.

Förra året påträffades falska sedlar till ett sammanlagt värde av drygt 100.000 kronor. Detta kan jämföras med omfattningen av bedrägerier med kontokort och internetbetalningar, som bedöms uppgå till omkring 80 miljarder kronor per år, vilket motsvarar HELA mängden sedlar och mynt i omlopp i Sverige!

Välkommen till kassan

Det har uppenbarligen blivit en trend att hälsa oss privatkonsumenter välkomna till butiken eller vad det nu kan vara. En trevlig gest, i och för sig. Kunden kanske tänkt att spendera resten av eftermiddagen i butiken, och då känns välkomnandet naturligt. Men när personalen i snabbkassan på apoteket hälsar en välkommen (att betala den lilla pillerburken), då tycker jag det känns lite överdrivet. Jag drar mitt kontokort och alltihop är över på några sekunder. Mer adekvat är då den avslutande hälsningen 'Ha en fortsatt bra dag' ty den känslan kan man ju bära med sig resten av dagen.

Fotbollsstatistik

Jag kan inte helt undgå att se en del fotboll i dessa dagar (EM). När en av spelarna skulle bytas ut mot slutet av en match så dök följande uppgift upp på TV-skärmen: "Total distance 9,24 km". Jaha?

Om varje spelare avverkar en distans på ca 10 km på en hel match, så skulle det motsvara en totalsträcka på 20 mil, dvs avståndet mellan Stockholm och Örebro, om man lät lagen springa denna sträcka som ett stafettlopp. Flera av matcherna slutar 0-0, vilket man rimligen kan tolka som att fotboll har i särklass dålig verkningsgrad.

Rena rama dan

Hela natten också, alltså. Ovanför Polcirkeln, på sommaren. Oturligt nog infaller årets ramadan just denna tid. Ett stort problem, enligt imamrådet som rest till Kiruna för att studera fenomenet närmare. En sann muslim ska under ramadan avstå från mat och dryck från det att solen går upp tills dess att den går ner. I värsta fall kan det innebära att de troende blir utan vatten och mat en hel månad i sträck. Troligen tvingas man konstruera nån slags "administrativ" lösning (typ tillämpningsföreskrift), som kan anses godtagbar ur religiös synvinkel.

Religionens makt över människorna kan uppenbarligen vara betydande. Ovilja hos muslimer med politiska ambitioner i Sverige att skaka hand man/kvinna kan medföra att man förlorar möjligheten att arbeta aktivt med alla (andra) viktiga frågor i samhället. Och nu får de muslimer som bosatt sig långt norrut problem med att följa fastereglerna.

Men eftersom ramadan flyttar sig relativt den västerländska kalendern, så kommer den så småningom att inträffa under årets mörkaste tid, dvs då det ovanför polcirkeln är natt konstant i ett par månader. Då kan de ju så att säga "ta igen".

Vad skulle han ha sagt, han som hittade på alltihop, apropå denna olyckliga effekt av jordaxelns lutning: Tänkte inte på det...

Pengapåsen

Jag har en påse med sedlar och mynt, hemma i garderoben, sådant som jag under lång tid rensat ut ur plånboken. Tänkte nu gå till banken och sätta in pengarna. Förutser att jag kommer att få frågan om varifrån jag fått dessa pengar. Banken är ju skyldig att ställa sådana frågor, i alla fall till oss småsparare. Jag tänker svara att jag hittat påsen på en flygplats i Panama, och att ingen där ville kännas vid pengarna. Då blir påsen med pengarna min egendom, och såvitt jag förstår är detta hittegods inte att betrakta som skattepliktig inkomst.

Ömsesidigt trakasseri

Människan har bara en långsiktig uppgift här på jorden, nämligen fortplantning. Slumpmässiga förändringar i arvsmassan i kombination med varierande biotoper är evolutionens sätt att skapa ändamålsenliga livsformer. Det borde då inte te sig orimligt att driften till fortplantning är djupt rotad i organismen. Åtminstone hos män, som traditionellt stått för de faktiska initiativen därvidlag.

De flesta män blir sexuellt upphetsade av åsynen av erotiskt exponerade kvinnobröst. Detta har (även) visats i en mängd vetenskapliga studier av hjärnaktivitet och andra fysiologiska reaktioner.

Antag att en kvinna uppträder erotiskt utmanande på sin arbetsplats, i första hand genom sitt sätt att klä sig. Kvinnan kan vara mer eller mindre medveten om detta. Antag att en manlig kollega har svårt att dölja sina reaktioner, och genom åtråfulla blickar eller uppskattande kommentarer visar detta. Då kan kvinnan, med stöd av Diskrimineringslagen, anmäla mannen för sexuella trakasserier.

Mannen är antagligen chanslös i det läget. Rent teoretiskt skulle han kunna hävda att det primärt är kvinnan  som "trakasserat" honom  genom sitt exhibitiva beteende, men det blir lite svårt för mannen att hävda att kvinnans beteende är ovälkommet, ty till en viss grad är den sexuella upphetsningen positiv. Men pågår det hela för länge, så får situationen snarare karaktären av tortyr.

Det finns speciella kvinnorörelser, internationellt, som kräver att kvinnor ska få uppträda med bar överkropp i sådana sammanhang där det anses legitimt för män att göra det, en slags jämställdhetsfråga alltså. Vad dessa kvinnor inte förstår, eller kanske vet men inte bryr sig om, eller t o m utnyttjar som ett maktmedel, är de svårbemästrade reaktioner som detta beteende kan väcka hos männen.

Inte hendag

Allt är inte vad det synes vara, till exempel kvinnokön, något som jag bittert fick erfara när jag i veckan, på internationella kvinnodagen, diskret försökte visa min sympati för det kämpande könet. "Offret" tillbakavisade min hälsning såsom inadekvat, eftersom hen uppgav sig tillhöra den icke-binära genustypen. För sent erinrade jag mig något jag läst tidigare, om 'inkluderande bemötande baserat på ett normkritiskt perspektiv', en inriktning vars budskap jag tolkat som att föreställningen att det bara finns två kön (kvinna/man) utgör en förlegad social norm, och att man i sitt bemötande av andra människor inte ska utgå ifrån att det är en (renodlad) man eller kvinna som man möter. Men som sagt, detta hade jag tillfälligt glömt.

Tänker fortsättningsvis endast uppmärksamma sådant som Kanelbullens dag. Borde vara möjligt att mumsa i sig en bulle då, utan att behöva fundera på huruvida bullen möjligen uppfattar sig som delvis vaniljbulle. Därmed inget ont sagt om vaniljbullar. Heller.

Googla språngdag

Googles hjälpsamhet är närmast rörande. När jag igår kåserade om skottdagen, så rubricerade jag inlägget 'Språngdagen' eftersom det är en helt rimlig översättning av det engelska begreppet 'leap day'. I samma ögonblick som jag formulerade detta så lekte jag med tanken att göra en google-sökning på ordet 'språngdag'. Och jo, det fick helt väntat resultat: "Menade du: sprängdeg"

Språngdagen

Skottdagen har fått sitt namn från att man 'skjuter in' en extra dag i almanackan, och det kalenderår då detta sker benämns skottår. På engelska heter skottdagen 'leap day', vilket kan översättas som 'språngdagen' eller 'överhoppningsdagen'. Kan tyckas egendomligt med tolkningen "hoppa över", när man i själva verket skjuter in (lägger till) en dag. Här är förklaringen:

Ett normalt kalenderår utgörs av 52 hela veckor plus en dag (7x52+1=365). Detta innebär att om t ex 1:a sept År 1 infaller på en måndag så kommer 1:a sept År 2 att infalla på en tisdag. Dvs veckodagarna flyttar sig framåt med en dag i taget. Men vid skottår händer något: Om 1:a sept året före ett skottår infaller på en måndag så kommer 1:a sept under skottåret att infalla på en onsdag. Veckodagsförflyttningen gör alltså ett 'språng', dvs hoppar över en mellanliggande veckodag. Men den effekten kan naturligtvis inte inträffa innan man skjutit in skottdagen, dvs 29 feb. Så under jan-feb under skottår så gör veckodagsnamnen inget extra hopp. Då kan man fråga sig hur den korrekta definitionen av leap year egentligen borde vara. Rimligen mars-dec under skottåret samt jan-feb året efter skottåret, eftersom överhoppningseffekten består tills dess man når 28 feb året efter skottåret.

Google-vinjetten idag avbildar en kanin (med nr 29) som gör ett språng över en annan kanin och lägger sig tillrätta som en leap day mellan kanin nr 28 och kanin nr 1. Gulligt, men som allegori över begreppet leap day tyvärr mindre adekvat, i vart fall ur historiskt perspektiv.

Snubblande pingviner

Idag presenteras ännu ett viktigt(?) forskningsresultat: "Feta pingviner snubblar lättare". En brittisk forskargrupp har begett sig till Antarktis för att utföra den forskningen. Undrar om deras slutsats är överförbar på människor? Pingvinerna har ett evolutionistiskt motiverat skäl till att periodvis lägga på hullet - nämligen för att klara den extrema kylan under den långa häckningsperioden. Ett sådant motiv är dock knappast gångbart för överviktiga individer av människosläktet...

Jag erinrar mig osökt en studie där trafikforskare, efter omsorgsfulla mätningar vid övergångsställen, kommit fram till att äldre människor behöver längre tid för att passera gatan, och att grönintervallet för fotgängare i områden med hög andel äldre därför borde förlängas. Bra.

Osäker garanti

De flesta svenska banker är anslutna till Riksgäldens insättningsgaranti, som gäller besparingar upp till 100.000 euro, alltså i dagens läge runt 940.000 svenska kronor. Låter ju betryggande, eller? Nja, antag att det blir en finansiell härdsmälta som drabbar Europa och som drar med sig de svenska bankerna. Då kan "småspararna" åberopa insättningsgarantin. Men en finanskrasch i eurozonen påverkar sannolikt eurons värde gentemot den svenska kronan. Antag att euron genom kraschen förlorar 2/3 av sitt forna värde, ja då minskar ju insättningsgarantins belopp till 300.000 kronor. Snacka blåsning.

När insättningsgarantin infördes i Sverige var den fastställd i svenska kronor (dock ganska lågt belopp). Frågan är om det inte vore skäl att omdefiniera den nuvarande garantin, så att den gäller i svenska kronor, men på befintlig nivå.

Mobilgodis

Nu pågår den stora mobilteknikmässan i Barcelona. Man räknar med att 100.000 personer kommer att besöka mässan, med dess 2.000 utställare. Varje utställare med självaktning måste åtminstone bjuda på godis (karameller alltså). Då kan det komma att gå åt 200 miljoner godisbitar. En bra affärsidé det hela, även för konfektyrbranschen alltså.

Bara att få dit allt godis kräver viss logistik. Storleksordningen 100 lastbilar. Ett (tillfälligt) uppsving för det lokala åkeriet, också.

En av årets hetaste produkter är VR-glasögon (se gärna blogginlägg 2014-05-16). Jaa, efter att ha irrat runt i trängseln på mässan en hel dag kanske det kan vara trevligt att fly in i den virtuella verkligheten ett tag.

Klimatdum mjölk

Reagerade på SVT-webbens nyhetsrubrik om ett nytt forskningsrön:

"Mjölk är ett klimatproblem - Mejeriprodukter miljöbov"

Kan inte vara lätt att vara ko, i dessa tider, med alla påhopp. Eller miljömedveten, klimatsmart konsument. Som på ett enkelt sätt vill få i sig näringsämnen, vitaminer och mineraler. Vad jag förstår finns det en väldig massa nyttiga ämnen i mjölk. Men det kanske inte hör hit.

Melodifestivalens röstningsrekord

Läser på SVTs webb att det är fler personer som röstar på låtar i Melodifestivalen ("Mello") än som deltar i riksdagsvalet i Sverige. Måste vara ett fullständigt felaktigt påstående. Så här:

Antalet röster i senaste deltävlingen av Mello var ca 4,5 miljoner. Eftersom man inte kan lägga mindre än 1 röst (alltså inte t ex halva röster) så betyder detta att det inte kan vara fler röstande än dessa ca 4,5 miljoner. I senaste riksdagsvalet deltog drygt 6 miljoner personer.

I Mello kan var och en som har ett teleabonnemang avge upp till 80 röster. Tittarsiffrorna för Mello är ca 3 miljoner. Antag att "bara" hälften av dessa röstar. Då är det 1,5 miljoner som röstar (och med i snitt 3 röster vardera). Alltså: Det är fyra gånger fler som röstar i riksdagsvalet, än i Mello.

I  Europafinalen (av Mello alltså) avges röstsiffror på en skala från 1 till 12. Spännande upplägg. Kanske något att införa vid nästa riksdagsval:

"Les Liberales - douze points"

Skulle kunna höja underhållningsvärdet av Valvakan.

Global verkningsgrad

Flera av de globala hot som finns mot livet på jorden härrör från människans aktiviteter, och detta utgör en relativt modern omständighet. För bara 100 år sedan hade människorna inte samma "möjligheter" som man har idag. Man kan urskilja (åtminstone) två viktiga "framsteg": Kunskaper om materiens innersta uppbyggnad, samt kunskaper om den genetiska koden. Det har alltså handlat om människans erövrande av mikrokosmos. Det farliga med just detta är att man ökat verkningsgraden för vad en enskild galning kan ställa till med. I princip räcker det med en enda människas handling för att utplåna allt mänskligt liv på jorden. Medlen heter kärnvapen respektive syntetisk biologi. Samtidigt är det lite paradoxalt att en av människans farligaste naturliga fiender är just virus. Microcosmos strikes back.

Under de långa tidsrymder som människoarten utvecklats, på savanner och i skogar, begränsades en enskild individs faktiska räckvidd vad gäller förgörande handlingar till mycket korta avstånd. Man saknade helt enkelt medel för global destruktiv påverkan. "Dålig" verkningsgrad så att säga. Dessbättre.

De globala hoten

Här kommer en kortfattad genomgång av sådant som jag betraktar som de största hoten mot mänskligheten, och som samtidigt verkar vara svåra att förebygga alternativt omöjliga att förhindra. Det är fem hotbilder, med den mest sannolika överst i listan. Tidsperspektivet är de närmaste 10-100 åren. Med globalt hot avser jag att en stor del av jordens befolkning går under. Eller i vart fall några hundra miljoner.

1. Pandemi orsakad av farliga mikroorganismer (virus, bakterier). Dessa kan vara naturligt förekommande, eller syntetiserade. Den senare formen kan komma att spridas av misstag, eller med avsikt. Framväxten av bakteriestammar som utvecklat resistens mot alla etablerade antibiotika representerar också ett pandemiskt hot.

2. Solar Superstorm (Se blogginlägg 2014-11-12)

3. Regionalt kärnvapenkrig.

4. Storskalig spridning av skadliga nanopartiklar (civilt eller militärt).

5. Fullskaligt kärnvapenkrig (Mutually Assured Destruction), utlöst av misstag eller i affekt.

Jag har inte tagit upp sådana långsamt accelererande missförhållanden i världen som antropogena klimatförändringar, brist på mat, rent vatten osv. Skälet är att sådana, i alla fall i princip, borde vara möjliga att förhindra genom politiska insatser. Inte heller tar jag med sådana katastrofala händelser som är geografiskt avgränsade, t ex ett meteoritnedslag i en världsstad.

Flytta nyåret

Det framåtblickande firandet av ett årsskifte är egentligen fånigt, alldeles bortsett från att fyrverkerierna skrämmer hundar och hästar. Det vore naturligare att fira att det gångna året klarats av utan att jorden gått under. Hur det går med det nya har man ju ingen aning om, varför fira den ovissheten? Framförallt relaterar den almanacksmässiga placeringen av nyåret inte till någon särskilt viktig historisk händelse. Månens faser och nån gammal almanacka bara.

Jag anser att man bör flytta nyåret, så att det infaller vid vintersolståndet. Då blir nyåret relaterat till en fundamental celest omständighet, nämligen början på den period då dagarna blir längre. Det är nånting att fira det. Solens ljus är viktigt.

I praktiken kunde en sådan förändring åstadkommas genom att man ett visst år tar bort t ex sista dagen i varje månad som har 31 dagar, plus några till. Som skottdagar, fast tvärtom. När man sen är framme vid sista december så motsvarar den dagen den tidigare 21 december, och då kommer nyåret att sammanfalla med vintersolståndet. Perfekt! Och året efter så återinför man de tillfälligt borttagna dagarna, och så ser allt ut som förut igen, i almanackan alltså. Lite samma idé som sommartid, där man tar bort en timme på våren för att sedan ge tillbaka den på hösten.

Dan före dan

Med dopparedan avses 24 december. Sålunda infaller 'dan före dan före dopparedan' 22 december. Men hur ska man egentligen tolka det synbarligen avhuggna uttrycket "dan före dan"? Många tycks mena att det sistnämnda 'dan' är liktydigt med dopparedan, och sålunda skulle man mena 23 dec. Men man skulle också kunna tolka detta andra 'dan' som syftande på det sista av de 'dan' som ingår i uttrycket "dan före dan före dopparedan", och i så fall är 'dan före dan' faktiskt 22 dec. Att man alltså bara utelämnat "före dopparedan". För om det sista 'dan'et faktiskt avser dopparedan, varför säger man då inte det, i klartext?

Häromdan var det förresten annandan. Då var juldan alltså "dan före häromdan". Mycket användbart uttryck.

Imorgon är det dan före dan, igen. Ja, dan före nyårsdan, alltså.

Lockande mackreklam

Den konsumentägda oljejätten har lanserat ett pikant reklamtrick. Se här:

"Vi älskar när du stannar till hos oss"

Låter riktigt inbjudande. Man kanske hittat en ny nisch. Eller menar man att personalen håller på med varandra, samtidigt som kunder kommer dit. Inte lika kul.

Får väl stanna till, och prova ;-)

Flygande ölburk

För många år sedan bevittnade jag en flyguppvisning bestående av ett antal kreativt utformade varmluftballonger. När jag vänder på huvudet och tittar upp, ser jag plötsligt att det kommer en ölburk farande genom luften mot mig, och detta på som jag bedömde det, en meters höjd. Instinktivt duckar jag för att inte få burken i huvudet. Efter någon sekund lyckas jag identifiera föremålet som en varmluftballong utformad och dekorerad exakt som en då mycket känd ölburk. Om man räknar lite på detta så visar det sig att den rymdvinkel som en riktig ölburk på en meters avstånd upptar i synfältet är lika stor som rymdvinkeln för en 15 meter stor luftballong på 90 meters höjd. Hjärnan har alltså under lång tid "lärt sig" hur det ser ut på näthinnan när vanliga ölburkar är på armlängds avstånd, så när luftballongen skapar en bild av motsvarande storlek på näthinnan "placerar" hjärnan den upplevda "burken" på ett i sammanhanget alldeles felaktigt avstånd, dvs farligt nära.

Illojal milgramering

Milgramisten rättfärdigar vanligen sitt handlande genom hänvisning till att man som underställd lojalt ska lyda sin chef. I privata företag är det nog alltid på det sättet, men i offentlig verksamhet bör varje medarbetare känna en lojalitet mot myndighetens övergripande mål och verksamhetsuppdrag. Om man finner att chefen beter sig i strid med dessa, så anser inte jag att det är "lojalt" att ställa upp på t ex oetiska beslut. Frågan är dock vem som ska avgöra vad som är rätt eller fel. I avsaknad av en tribunal så blir det faktiskt upp till envar medarbetare att göra sådana bedömningar. Att identifiera usla beslut och att våga gå emot dessa kräver dock ett avsevärt mått av civilkurage.

Milgram på svenska

Jag har tidigare (blogginlägg 2014-06-04) infört begreppet 'Milgrammer', som ett uttryck (på engelska) för en person som reagerar med blind lydnad inför en auktoritär ledare. Själva beteendet, den oreflekterade följsamheten, kallade jag 'Milgramming'.

Behovet att skapa lämpliga ord även på svenska känns angeläget, så nu provar jag med följande:

Milgramist: Individ som reagerar med blind lydnad inför en auktoritär ledare. Milgramisten kan även hänvisa till rigida regelverk för att rättfärdiga sina handlingar.

Milgramering: Det beteende som Milgramisten uppvisar. Verbformen 'att milgramera' torde också vara användbar.

Milgramisering: Den process varigenom allt fler undersåtar i en specifik kontext kommer att utöva milgramering.

Milgramism: Uppfattningen hos det milgramerande kollektivet att blind lydnad är det enda rätta förhållningssättet.

Customized human offspring

Om man ska köpa en fabriksny bil idag kan man göra en mängd val av utrustningsdetaljer utifrån ens egna personliga preferenser. Det finns många hundra parametrar att påverka. Bilen blir skräddarsydd (customized).

Och med hjälp av ett nytt genetiskt verktyg kan det snart bli möjligt att snickra ihop arvsmassan till sitt nästa barn. Jag har flera gånger varnat för utvecklingen inom gentekniken (se t ex blogginlägg 2014-11-29), och bara väntat (dvs befarat) att detta kommer att kunna hända.

CRISPR-Cas9 heter det lilla biomolekylära verktyget, som naturligtvis har enorm medicinsk potential. Men som med alla sådana innovationer finns risken att det kommer att användas även på etiskt tveksamma vis. Denna typ av dilemma tycks förfölja "mänskligheten".

Multimegofon

När jag införde begreppet megofon (2015-06-13), som ett uttryck för facebooks jagstärkande funktion, så snuddade jag också vid de multiplikativa effekterna. Antag att jag har 200 vänner (inte än, men snart ;-) och att alla dessa gör 10 inlägg vardera varje dygn. Då skulle det dyka upp 2.000 inlägg i mitt nyhetsflöde varje dag. Och något i liknande storleksordning kanske skulle gälla även för var och en av mina 200 vänner, och så vidare. Då förstår man att Facebook Inc måste bygga jättestora datorhallar. Nu planeras den femte, till en beräknad kostnad av ca 1 miljard dollar. Value for Money, obviously.

(Observera att begreppet multimegofon inte ska förväxlas med företeelsen multimegafon, en högtalaranläggning som använts i propagandakriget mellan Sydkorea och Nordkorea)

Egensinniga klippare

Alltfler forskare varnar för att superintelligenta datorer och robotar kommer att utgöra ett av de allvarligaste hoten mot människan. Måhända har jag underskattat den risken totalt. Mitt naiva argument är att "det är väl bara att dra ur sladden" om de (datorerna och robotarna) börjar uppträda hotfullt. Men riktigt så enkelt är det kanske inte.

Läste några artiklar om problem med robotgräsklippare. En sådan misstänktes i somras ha rymt hemifrån; några privatpersoner försökte fånga in den skenande maskinen. Polisen menade att den kunde ha orsakat allvarliga problem, t ex i trafiken. Ett annat reportage återger den elektroniskt baserade osämja som kan uppstå mellan olika robotgräsklippare som arbetar på tomter som ligger intill varandra. Åskväder är inte heller så bra - det har hänt att blixten slagit ner i den stackars oskyldiga roboten, där den försökt förrätta sitt värv på den regnvåta gräsmattan.

Inte lätt att vara gräsklippare i dessa tider.

Facebooks vänsymboler

Facebook håller på att genuskorrigera sina vänsymboler. Ett angeläget projekt. Tydligen har stiliserade mansfigurer haft en dominant position i FB-världens symboluppsättning. Märkligt att ingen reagerat tidigare. Själv hade jag inte heller observerat obalansen - invand som man (som man) är i könsmaktsordningen...

Väntar nu bara på vad som kommer att ske om Koltrasten utses till Sveriges Nationalfågel (igen - förra gången var 1962). Jag slår vad om att (den eventuella) nyheten kommer att illustreras med en bild på en koltrasthane - med sin kraftigt lysande gula näbb och gula ring runt ögonen. Honan har ju en mer oansenlig framtoning (såväl visuellt som akustiskt). Och då kommer väl ropen på jämlikhet att skalla igen - varför visar man bara upp hanen? En slags ställföreträdande animal antidiskrimineringsaktion.

Ovanlig kanon

NORWEGIAN SHOT SWEDES - en rubrik som mycket väl kunde ha funnits i nyhetsflödet häromdagen. Nä, det rör inte flygbolaget och det är inga svenskar i skottgluggen. Historien handlar om en norrman som konstruerat en kålrotskanon. Samma princip som potatiskanonen, misstänker polisen. Men mackapären exploderade, så norrmannen gjorde sig illa. Man ska inte leka med rotfruktsvapen.

Tacka vet jag ångsparken, förvisso riskabel även den, men det går bra i videon. Skickligt av föraren att hålla balansen.

Uppfinningsrikedom och oförvägenhet är en spännande kombination!

Ovanlig katapult

Om en pilot utsätts för högre belastning än 3G finns risk att medvetslöshet inträder. För att förhindra detta bär piloten en tryckdräkt som då blåses upp på ett sådant sätt att den utlöser katapultstolen. Redan efter några sekunder, vid nedfärd i fallskärm, återfår piloten på ett naturligt sätt medvetandet.

(Anm: Inlägget återger ett verkligt händelseförlopp, men betraktat ur ett djupt ironiskt perspektiv)

Megofon

Jag har nu tillhört Facebook-gemenskapen i ett par månader, och det mesta motsvarar mina förväntningar. Användarna beskriver i sina inlägg vad de håller på med, och dessa budskap framträder i nyhetsflödet hos vännerna. Spridningseffekten är multiplikativ, och somliga inlägg förökar sig även genom delning. Eftersom det till stor del handlar om att exponera sitt ego, skapar jag begreppet 'Megofon', dvs Facebook och andra sociala media fungerar som en förstärkare av ego-relaterade signaler. Betydelsen av en sådan funktion ska inte underskattas. Erinrar mig något jag såg på en stor ljusreklam för flera år sedan (beskrivet i blogginlägg 2009-01-24), budskapet var "Syns du inte finns du inte".

Om någon skulle påstå att Acta Catastrophica också är ett exempel på en megofon, så vill jag bara diskret påpeka att den är en slags elektronisk tidskrift (om än icke särskilt vetenskaplig).

Vanligt planfel

På den mycket informativa webbsajten The Aviation Herald redovisas varje dag de incidenter och olyckor som rapporteras inom kommersiell flygtrafik världen över. Det brukar röra sig om 5-10 incidenter per dag. En "vanligt" förekommande händelse är motorstörningar som tvingar piloterna att stänga ner en av motorerna, något som oftast är helt odramatiskt. Men hur stor är sannolikheten för att två motorer, av tekniskt oberoende orsaker, lägger av?

Det genomförs ca 100.000 kommersiella flygningar varje dag. Antag att man på 1 av dessa får problem med en motor; då blir sannolikheten för dubbelt motorhaveri 1 på 10 miljarder flygningar, vilket är en fullkomligt försumbar storleksordning.

Då är det vanligare (om än extremt ovanligt) att ett totalt motorbortfall kan härledas till en gemensam grundorsak. Glidflygning med utslagna motorer behöver dock inte leda till katastrof; om detta vittnar händelserna i Gottröra, på Hudsonfloden och Gimlibasen. Bakomliggande omständighet var i de fallen isbildning, kanadagäss respektive soppatorsk.

Google/FB-reklam

Köpte en liten audiokabel på Den Stora Tillbehörsbutiken för några dar sedan. Veckan innan hade jag gjort några Googlesökningar, för att hitta lämplig produkt. Ganska omgående fick jag då på min Facebook-sida (ja, jag är faktiskt med där nu) reklam om bl a den produkten (och från den butik jag inriktat mig på). Men varför tar man inte bort annonsen när jag väl har köpt produkten? Jag betalar ju med mitt bankkort så det är väl ingen konst att koppla ihop de två informationerna...

Rädd fluga

Forskare har gjort ett experiment som tyder på att bananflugor kan känna rädsla, alltså inte bara uppvisa instinktiva flyktbeteenden vid uppfattad fara. Inget konstigt med det, tycker jag. "Djur har också mänskors känslor, djuren är ju också mänskor" som det så klokt uttryckts i serien Fablernas Värld.

Det lustiga i artikeln om flugorna var själva bildtexten: "Bananflugan på bilden deltog inte i undersökningen." Jag tycker det är fint att man påpekar detta förhållande, så att den avbildade flugan inte ska behöva känna sig utpekad.

Selfie-drönare

Sådana moderniteter som Selfie-pinne (handhållen) och GoPro-kamera (på t ex cykelhjälmen) börjar redan kännas föråldrade i ljuset av den nya Selfie-drönaren, en quadcopter som från ca 10 meters höjd följer och filmar sin ägares framfart på t ex cykel eller skateboard. Hoppas att alla Vasaloppsåkare skaffar en sådan, det lär bli en underhållande konkurrens om luftherraväldet (inte bara stavar och skidor som trasslar in sig i varandra...) men framförallt slipper man höra massmedias bullrande helikopter under hela loppet i de vackra (tysta) skogarna.

Insynsskyddat läge?

Fönstertittning av det klassiska slaget kan leda till åtal för ofredande. Riktigt läskigt blir det om fönstertittaren dessutom är fasadklättrare, och plötsligt dyker upp på femte våningen med näsan tryckt mot glasrutan. Nu har man istället uppfunnit en sorts integritetskränkande mackapärer i form av fjärrstyrda små helikoptrar (quadcopters, "drönare") utrustade med videokamera. Klart obehagligt att upptäcka en sådan sväva utanför sovrumsfönstret. Funderar på att montera upp ett missil-system på balkongen.

Försäljningsargumentet "insynsskyddat läge" lär väl snart vara överspelat.

Det finns en tämligen nyskriven lag om 'Kränkande fotografering', införd 2013-07-01 som §6a i Brottsbalkens Kap 4. Förutsättningen för att detta lagrum ska kunna åberopas är dock att fotograferingen skett i hemlighet. Okej, om jag inte får syn på drönaren så är villkoret rimligen uppfyllt (förutsatt att den verkligen fotograferat/filmat). Men om jag upptäcker drönaren så uppträder den ju inte i hemlighet. Det avgörande i ett sådant fall bör vara huruvida dess eventuella kamera varit igång. Då filmar den "i hemlighet", trots att jag faktiskt observerar själva farkosten.