Multimegofon

När jag införde begreppet megofon (2015-06-13), som ett uttryck för facebooks jagstärkande funktion, så snuddade jag också vid de multiplikativa effekterna. Antag att jag har 200 vänner (inte än, men snart ;-) och att alla dessa gör 10 inlägg vardera varje dygn. Då skulle det dyka upp 2.000 inlägg i mitt nyhetsflöde varje dag. Och något i liknande storleksordning kanske skulle gälla även för var och en av mina 200 vänner, och så vidare. Då förstår man att Facebook Inc måste bygga jättestora datorhallar. Nu planeras den femte, till en beräknad kostnad av ca 1 miljard dollar. Value for Money, obviously.

(Observera att begreppet multimegofon inte ska förväxlas med företeelsen multimegafon, en högtalaranläggning som använts i propagandakriget mellan Sydkorea och Nordkorea)

Egensinniga klippare

Alltfler forskare varnar för att superintelligenta datorer och robotar kommer att utgöra ett av de allvarligaste hoten mot människan. Måhända har jag underskattat den risken totalt. Mitt naiva argument är att "det är väl bara att dra ur sladden" om de (datorerna och robotarna) börjar uppträda hotfullt. Men riktigt så enkelt är det kanske inte.

Läste några artiklar om problem med robotgräsklippare. En sådan misstänktes i somras ha rymt hemifrån; några privatpersoner försökte fånga in den skenande maskinen. Polisen menade att den kunde ha orsakat allvarliga problem, t ex i trafiken. Ett annat reportage återger den elektroniskt baserade osämja som kan uppstå mellan olika robotgräsklippare som arbetar på tomter som ligger intill varandra. Åskväder är inte heller så bra - det har hänt att blixten slagit ner i den stackars oskyldiga roboten, där den försökt förrätta sitt värv på den regnvåta gräsmattan.

Inte lätt att vara gräsklippare i dessa tider.

Facebooks vänsymboler

Facebook håller på att genuskorrigera sina vänsymboler. Ett angeläget projekt. Tydligen har stiliserade mansfigurer haft en dominant position i FB-världens symboluppsättning. Märkligt att ingen reagerat tidigare. Själv hade jag inte heller observerat obalansen - invand som man (som man) är i könsmaktsordningen...

Väntar nu bara på vad som kommer att ske om Koltrasten utses till Sveriges Nationalfågel (igen - förra gången var 1962). Jag slår vad om att (den eventuella) nyheten kommer att illustreras med en bild på en koltrasthane - med sin kraftigt lysande gula näbb och gula ring runt ögonen. Honan har ju en mer oansenlig framtoning (såväl visuellt som akustiskt). Och då kommer väl ropen på jämlikhet att skalla igen - varför visar man bara upp hanen? En slags ställföreträdande animal antidiskrimineringsaktion.

Ovanlig kanon

NORWEGIAN SHOT SWEDES - en rubrik som mycket väl kunde ha funnits i nyhetsflödet häromdagen. Nä, det rör inte flygbolaget och det är inga svenskar i skottgluggen. Historien handlar om en norrman som konstruerat en kålrotskanon. Samma princip som potatiskanonen, misstänker polisen. Men mackapären exploderade, så norrmannen gjorde sig illa. Man ska inte leka med rotfruktsvapen.

Tacka vet jag ångsparken, förvisso riskabel även den, men det går bra i videon. Skickligt av föraren att hålla balansen.

Uppfinningsrikedom och oförvägenhet är en spännande kombination!

Ovanlig katapult

Om en pilot utsätts för högre belastning än 3G finns risk att medvetslöshet inträder. För att förhindra detta bär piloten en tryckdräkt som då blåses upp på ett sådant sätt att den utlöser katapultstolen. Redan efter några sekunder, vid nedfärd i fallskärm, återfår piloten på ett naturligt sätt medvetandet.

(Anm: Inlägget återger ett verkligt händelseförlopp, men betraktat ur ett djupt ironiskt perspektiv)

Megofon

Jag har nu tillhört Facebook-gemenskapen i ett par månader, och det mesta motsvarar mina förväntningar. Användarna beskriver i sina inlägg vad de håller på med, och dessa budskap framträder i nyhetsflödet hos vännerna. Spridningseffekten är multiplikativ, och somliga inlägg förökar sig även genom delning. Eftersom det till stor del handlar om att exponera sitt ego, skapar jag begreppet 'Megofon', dvs Facebook och andra sociala media fungerar som en förstärkare av ego-relaterade signaler. Betydelsen av en sådan funktion ska inte underskattas. Erinrar mig något jag såg på en stor ljusreklam för flera år sedan (beskrivet i blogginlägg 2009-01-24), budskapet var "Syns du inte finns du inte".

Om någon skulle påstå att Acta Catastrophica också är ett exempel på en megofon, så vill jag bara diskret påpeka att den är en slags elektronisk tidskrift (om än icke särskilt vetenskaplig).

Vanligt planfel

På den mycket informativa webbsajten The Aviation Herald redovisas varje dag de incidenter och olyckor som rapporteras inom kommersiell flygtrafik världen över. Det brukar röra sig om 5-10 incidenter per dag. En "vanligt" förekommande händelse är motorstörningar som tvingar piloterna att stänga ner en av motorerna, något som oftast är helt odramatiskt. Men hur stor är sannolikheten för att två motorer, av tekniskt oberoende orsaker, lägger av?

Det genomförs ca 100.000 kommersiella flygningar varje dag. Antag att man på 1 av dessa får problem med en motor; då blir sannolikheten för dubbelt motorhaveri 1 på 10 miljarder flygningar, vilket är en fullkomligt försumbar storleksordning.

Då är det vanligare (om än extremt ovanligt) att ett totalt motorbortfall kan härledas till en gemensam grundorsak. Glidflygning med utslagna motorer behöver dock inte leda till katastrof; om detta vittnar händelserna i Gottröra, på Hudsonfloden och Gimlibasen. Bakomliggande omständighet var i de fallen isbildning, kanadagäss respektive soppatorsk.

Google/FB-reklam

Köpte en liten audiokabel på Den Stora Tillbehörsbutiken för några dar sedan. Veckan innan hade jag gjort några Googlesökningar, för att hitta lämplig produkt. Ganska omgående fick jag då på min Facebook-sida (ja, jag är faktiskt med där nu) reklam om bl a den produkten (och från den butik jag inriktat mig på). Men varför tar man inte bort annonsen när jag väl har köpt produkten? Jag betalar ju med mitt bankkort så det är väl ingen konst att koppla ihop de två informationerna...

Rädd fluga

Forskare har gjort ett experiment som tyder på att bananflugor kan känna rädsla, alltså inte bara uppvisa instinktiva flyktbeteenden vid uppfattad fara. Inget konstigt med det, tycker jag. "Djur har också mänskors känslor, djuren är ju också mänskor" som det så klokt uttryckts i serien Fablernas Värld.

Det lustiga i artikeln om flugorna var själva bildtexten: "Bananflugan på bilden deltog inte i undersökningen." Jag tycker det är fint att man påpekar detta förhållande, så att den avbildade flugan inte ska behöva känna sig utpekad.

Selfie-drönare

Sådana moderniteter som Selfie-pinne (handhållen) och GoPro-kamera (på t ex cykelhjälmen) börjar redan kännas föråldrade i ljuset av den nya Selfie-drönaren, en quadcopter som från ca 10 meters höjd följer och filmar sin ägares framfart på t ex cykel eller skateboard. Hoppas att alla Vasaloppsåkare skaffar en sådan, det lär bli en underhållande konkurrens om luftherraväldet (inte bara stavar och skidor som trasslar in sig i varandra...) men framförallt slipper man höra massmedias bullrande helikopter under hela loppet i de vackra (tysta) skogarna.

Insynsskyddat läge?

Fönstertittning av det klassiska slaget kan leda till åtal för ofredande. Riktigt läskigt blir det om fönstertittaren dessutom är fasadklättrare, och plötsligt dyker upp på femte våningen med näsan tryckt mot glasrutan. Nu har man istället uppfunnit en sorts integritetskränkande mackapärer i form av fjärrstyrda små helikoptrar (quadcopters, "drönare") utrustade med videokamera. Klart obehagligt att upptäcka en sådan sväva utanför sovrumsfönstret. Funderar på att montera upp ett missil-system på balkongen.

Försäljningsargumentet "insynsskyddat läge" lär väl snart vara överspelat.

Det finns en tämligen nyskriven lag om 'Kränkande fotografering', införd 2013-07-01 som §6a i Brottsbalkens Kap 4. Förutsättningen för att detta lagrum ska kunna åberopas är dock att fotograferingen skett i hemlighet. Okej, om jag inte får syn på drönaren så är villkoret rimligen uppfyllt (förutsatt att den verkligen fotograferat/filmat). Men om jag upptäcker drönaren så uppträder den ju inte i hemlighet. Det avgörande i ett sådant fall bör vara huruvida dess eventuella kamera varit igång. Då filmar den "i hemlighet", trots att jag faktiskt observerar själva farkosten.

iTune out

Jag kände mig tvingad att skapa ett iTunes/Apple ID när jag skaffade min första (och sista) iPhone för något år sedan. När jag nu övergår till Android-världen tänkte jag avsluta mitt Apple-konto. Verkar vara omöjligt. Erinrar mig blogginlägget Google forever (2009-01-26), som handlade om Google's eviga rättigheter. Men ett i stort sett oanvänt Apple-konto??

För mycket länge sedan fick jag ett brev från en bank där jag hade ett sparkonto. Banken upplyste mig om att jag inte hade rört kontot på flera år, och att de därför(?) tänkte avsluta det. Och om jag inte infann mig på kontoret inom en månad så tänkte banken behålla pengarna för egen del. Sett i ljuset (mörkret) av dagens nollränta ter sig den åtgärden historiskt begriplig - förr i tiden betalade ju banken ut en massa räntepengar till spararna.

Sannolikt framgår det av Apples användarvillkor att man inte kan bli av med sitt Apple-konto. Ja ja, det är skillnad på äpplen och päron.

Kycklosaurie

Några forskares ambition att kunna återskapa en verklig urtidsödla genom att manipulera ett fågelembryo, har nu kommit ett steg närmare förverkligande. Man har identifierat den gen hos kycklingen som skapar den för fågelsläktena så speciella näbben. Dinosaurierna hade ju istället ett slags käkar ("nos"). I ett laboratorieförsök blockerade forskarna de protein som uttrycks av näbbgenen, och då utvecklades istället en urtidsödleliknande käke hos kycklingembryot. Det vetenskapligt intressanta, bortsett från alla eventuella etiska aspekter, är att många av de utvecklingssteg som en viss art historiskt uppvisat, alltjämt kan finnas kvar kodad i generna.

Sannolikt är det likadant med människan. Bara genom att betrakta de olika stadierna i fosterutvecklingen kan man ju misstänka att möjligheten att producera mångmiljonår-gamla varianter finns latent där i generna, åtminstone teoretiskt. Och på liknande sätt som med kycklosaurien kanske nån framtida forskare kommer att kunna ändra genuttrycken hos mänskliga foster, och på så sätt locka fram "egenskaper" som våra urgamla förfäder haft. För egen del skulle jag gärna vilja utveckla vingar - har alltid drömt om att kunna flyga.

Intraurban flygresa

Hur lång tid tar det egentligen att flyga från Arlanda till Bromma? Ja till att börja med beror det på vindriktningen. Om det är medvind tar det dubbelt så lång tid. Så här:

Flygplan startar och landar mot vinden. Om det är sydlig vind (dvs motvind på sträckan Arlanda-Bromma) så startar man söderut från Arlanda och landar från nordväst på Bromma. Flygsträckan är den kortast möjliga, bara 35 km, och bör kunna avverkas på 7-8 minuter. Om det däremot blåser från norr (dvs medvind från Arlanda till Bromma) så startar man norrut, gör en vid sväng in över Uppland, ner mot Stockholms city och återigen en vid sväng för att slutligen landa från sydost på Bromma. En sträcka på hela 70 km, alltså dubbelt så långt.

Kan vara bra att tänka på, för den som planerar intraurbana flygresor.

Vanmakt

Vanmakt är ett av de mer förgörande själstillstånd man kan hamna i. Det kan exempelvis inträda när man tycker sig ha goda skäl att ifrågasätta andra människors beteende, men saknar praktisk möjlighet att intervenera. Olika former av övergrepp skapar också (närmast definitionsmässigt) vanmakt hos offret.

Jag har haft ambitionen att påtala och motverka den utbredda våldsfixeringen i samhället. Dessvärre är det nog så att aggression  är en grundbult i människans själsliga konstitution, och därmed meningslös att försöka förändra. Överväger att skapa en liten "koloni", ett isolat, med sådana individer som sympatiserar med min anti-aggressiva filosofi. Borde räcka med en etta på 40 kvadrat, på en i övrigt obebodd ö. Intresseanmälningar kan skickas till chefredaktören för Acta Catastrophica.

Samhället har abdikerat

Människan är i grunden ett aggressivt, egoistiskt och hänsynslöst djur. Genom fostran, utbildning och vissa lagreglerade begränsningar av handlingsfriheten kan dock merparten individer fås att samexistera i sociala strukturer. Det som dessvärre tycks ha skett under ett antal decennier är att ”samhället” abdikerat, från tre viktiga roller:

 

1. Många föräldrar uppfostrar inte sina barn. Dessa föräldrar inser inte sin betydelse som förebild, vägledare och gränssättare. Detta ansvar överlåts på samhällsinstitutioner så som dagis och skola. Min övertygelse är att föräldrar måste vara tillräckligt tillgängliga  för sina barn för att kunna utöva ett reellt ansvar för deras fostran.

 

2. Situationen i skolan (särskilt grundskolan) förefaller ha blivit helt ohållbar. Det handlar om disciplinproblem och ett ständigt experimenterande med olika pedagogiska metoder. Resultatet har blivit alarmerande kunskapsbrister hos stora delar av den generation som idag påbörjar sina högskolestudier.

 

3. Den snabba teknikutvecklingen, särskilt vad gäller medierad kommunikation, har medfört att samhällets tillsynsfunktioner tappat kontrollen över utbudet. Det finns i praktiken obegränsad tillgång på extrema våldsskildringar och andra perversioner, som definitivt är olämpliga för barn och ungdomar.

Namnlängdsbetänkandet

Den statliga Namnlängdskommittén förväntas idag lägga fram sitt slutbetänkande. Huvudförslaget är att förnamn, för att kunna komma ifråga för nästa utgåva av den svenska almanackan, måste ha en minimilängd av 4 bokstäver och får som längst bestå av 8 bokstäver. Det är datatekniska skäl, baserade på det binära talsystemets uppbyggnad, som är orsaken, förklarar kommitténs ordförande, Alf Abetikus. Helst skulle han se att regeln tillämpades generellt i samhället, och inte begränsades till just almanackan. Men vi får ta en dag i taget, säger han. Det är i de flesta fall ganska enkelt för personer som har för korta eller för långa namn att anpassa sig till det nya systemet, menar Alf. Bo blir Bosse, Desideria blir Dessie osv. Jag är ju själv drabbad också, påpekar Alf (snart Affe). Men lite får man offra, för principens skull.

Anti-intellektualism

Jag träffar ibland på människor som uttrycker misshag över intellektuella personer. Måhända de misshagade upplever sig provocerade, mindre värda eller kanske bara är avundsjuka. Jag kan ha förståelse för reaktionerna som sådana, men det jag själv reagerar mot i det här sammanhanget är när de misshagade upphöjer sin inställning till en -ism, dvs i det här fallet en värdering  att det är bättre  att vara icke-intellektuell än att vara t ex hyper-intellektuell, om det nu till och med skulle vara så "illa".

Däremot kan de anti-intellektuella beundra idrottsprestationer på elitnivå. Vadan denna skillnad?

Spiondockan

Detta mycket cyniska inlägg handlar om Barbie-dockor, men inte om könsrollsaspekterna, utan om nästa generation docka, "Hello Barbie". Den planeras innehålla en mikrofon som via en inbyggd internetförbindelse skickar iväg barnets kommunikation till en analyscentral, som docktillverkaren samarbetar med. Lyckligtvis har det här påfundet mött allvarlig kritik. Man kan bara hoppas att kloka föräldrar bojkottar produkten, om den trots allt börjar säljas.

Som alternativ till dockan kanske företaget kommer på idén att göra en Hello Barbie-app som barnen kan ladda ner till sin iPhone; appen aktiverar mikrofonen (och selfiekameran) och skickar iväg alltihop till "spioncentralen".

Eller så kan man tillverka en barbiedocka som har en mobiltelefon fastgjuten i handen, och blicken stadigt riktad rakt neråt. Så ser hen ut som alla "riktiga"(?) människor nuförtiden.

Världens försäkringar

Välkommen till ditt nya försäkringsbolag, Världens försäkringar! Här är våra viktigaste villkor:

1. Försäkringen gäller endast så länge skadeärende inte uppkommer. I vissa fall kan dock ersättning beräknas.

2. Vi gör normalt ett värdeminskningsavdrag på 100% per år för skadad eller förkommen egendom. Eventuellt negativt ersättningsbelopp behöver ej betalas in till försäkringsbolaget.

3. För ersättningsbar egendom gör vi ett självriskavdrag som motsvarar egendomens restvärde. Observera att självriskavdraget aldrig kan bli större än egendomens restvärde.

4. För att kunna få ersättning för s k parkeringsskada orsakad av okänt motorfordon krävs att du haft ditt eget fordon under uppsikt medan det varit parkerat. Undvik därför att lämna fordonet när du parkerat det.

5. Vid misstanke om tillgrepp av fordonet gäller samma aktsamhetskrav som i Pkt 4.

Bolagets motto: "Din otrygghet - vår belöning"

Frihet

Ack, detta frihetsälskande folk. Du gamla du fria. Friheten är befäst på nationell nivå. Friheten att slippa ta hänsyn till andra. Frihet från ansvar och skuldkänslor. Frihet att väsnas, bråka och provocera. Friheten att publikt uttrycka sådant som andra mår dåligt av, friheten att tänja gränserna till det allra yttersta. Friheten att titta på vidriga, makabra bilder och videoklipp på internet. Friheten att förolämpa och förtala andra människor i "sociala" media. Friheten att bete sig omänskligt, helt enkelt. Individualismens "seger" över solidaritet, empati och hänsynstagande. Grattis, alla.

Vad är satir?

Uttrycksformen 'satir' kan, i likhet med yttrandefrihet som sådan, knappast vara ett självändamål. Man kan ibland få uppfattningen att bara ett visst alster etiketterats som satir så åtnjuter det "konstnärlig immunitet" (se blogginlägg 2013-11-15). Det kan finnas skäl att analysera vad som utmärker bra satir. Här är ett försök:

- Satirikern, måltavlan och läsarna bör befinna sig inom en och samma "kulturkrets", så att man har någorlunda likartade referensramar.

- Satiren ska vara riktad uppåt  i samhällets hierarkier, och är därmed ett medel för "den lilla människan" att kritisera de etablerade makthavarna. Att gissla egenheter hos framträdande politiker är legio.

- Man måste förmedla ett budskap, ha ett tydligt syfte med satiren. Att använda satiren som täckmantel för att bara vara oförskämd ter sig mindre motiverat.

- Humor är en viktig ingrediens. Synen på vad som är bra humor varierar naturligtvis, men sådant som ren skadeglädje ligger rimligtvis utanför konceptramen.

- Satiren ska vara intelligent utformad, skarpsynt, elegant och träffa mitt i prick.

- Karikering, hån och förlöjligande utgör basala beståndsdelar. Gränsen mot förtal eller förolämpning (ärekränkningsbrott) kan dock ligga snubblande nära. Ren lyteskomik är förhoppningsvis bannlyst. Det gäller alltså för satirikern att vara lagom elak.

- Den som producerar satir har ett ansvar för konsekvenserna. Motiven för publicering bör vägas mot riskerna. Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet; därmed inte sagt att den är ett självändamål. Frihet måste alltid utövas med omdöme och hänsyn.

Min sammanfattande bedömning är att satirikerns uppgift kan ses som en grannlaga balansakt, på spetsen av en vässad blyertspenna, om man så vill.

Stall på hög höjd

Alltför många trafikflygare verkar inte vara förtrogna med hävning av stall på marschhöjd. Förvånansvärt, med tanke på hur lätt en dylik situation kan inträffa, rent aerodynamiskt. Redan tidigt i utbildningen till segelflygare  tränar man systematiskt den typen av manövrer. Några timmars segelflygträning borde kanske ingå i all pilotutbildning. Som bonuseffekt får piloterna samtidigt öva sig i flygning utan hjälp av motor, vilket är bra att kunna om trafikplanets jetmotorer slås ut.

 

Kan vara på sin plats att påminna om några gamla inlägg:

 

Feta fåglar

Flygande tegelsten

Flygande dator

Joystick i cockpit

Fotnot: Med "stall" (Uttal: "Stål") menar man ett flygläge där vingarna inte "bär" längre, utan flygplanet faller "som en sten" mot marken.

Fattig installation

Undrar om det går dåligt för konsthallarna i Sverige. Hur ska man annars förstå att arrangörerna tar till allt mer absurda sätt för att locka besökare. Som t ex tilltaget att placera några autentiska tiggare i en utställningshall, till beskådande för ortens konstvänner. Om nu arrangörerna är i behov av pengar till verksamheten, så vore det väl bättre om de själva placerade sig, som tiggare, i utställningslokalen. Men det kanske skulle kännas förnedrande...

Yttrandefrihetens villkor

Yttrande- och tryckfrihet innebär i grunden att envar har rätt att uttrycka vad som helst utan inblandning från Staten. I sällsynta fall kan emellertid förtal, förolämpning, samt missaktning av folkgrupp leda till åtal. Risken att bli dömd förefaller dock vara minimal. Men yttrande- och tryckfriheten innefattar inte någon universell rätt att undgå andra former av konsekvenser. Den som tänjer på gränserna för sin frihet, bör fråga sig om de intellektuella eller konstnärliga värdena av en viss publicering står i rimlig proportion till de eventuella negativa effekterna.

Motsägelsefull kramkultur

Det påstås i media att folk kramar om varann i allt större utsträckning. Det nya skulle vara att man numer kramar om även mycket flyktiga bekantskaper, ja näst intill främlingar. Möjligen är det så i vissa kretsar, men det tycks långt ifrån vara ett generellt fenomen. Jag har kollat runt på diverse diskussionsforum, och mitt intryck är att påfallande många debattörer är avogt inställda. De argument som framförs mot ett excessivt kramande är i huvudsak följande:

 

- Man vill att den fysiska kramen ska vara förbehållen de allra närmaste.

 

- Somliga upplever obehagskänslor av fysisk beröring, rent generellt.

 

- Kramandet uppfattas som ett integritetsintrång.

 

- Några irriteras över den falska närhetskänsla de upplever av att bli omfamnade av en flyktig bekantskap.

 

- En del anför bakteriofobiska aspekter.

 

- Och så kan det förstås handla om könsmakt, där mannen tycker sig ha rätt att ta initiativet gentemot en kvinna.

 

Något som alltid förvånat mig, särskilt i ljuset av strecksatserna ovan, är att samtliga punkter upphör att gälla om de som omfamnar varandra rör sig till musik, dvs dansar på det sätt människan gjort i långliga tider. Då blir närheten plötsligt tillåten, även på firmafesten...

Könsfrid på jobbet

Här är några viktiga förhållningsregler, baserade på Diskrimineringslagen, för den som råkar bli förtjust i en kollega:

- Arbetsplatsen är en frizon vad gäller alla ovälkomna yttringar av intim natur. Det är den drabbade som avgör om beteendet är ovälkommet.

- Undvik all fysisk beröring av kollegan.

- Undvik för säkerhets skull även att titta på kollegan; blicken får absolut inte snudda vid vissa partier, inte ens om sådana uppsåtligen framhävts.

- Om du ändå måste möta kollegans blick, se till att ha så neutral uppsyn som möjligt.

- Avsluta aldrig e-mail med en kamratlig hälsning som skulle kunna missförstås.

Lagen gäller i alla situationer som har något slag av samband med arbetet, alltså även raster, tjänsteresor, utflykter, firmafester eller andra personalsammankomster. Dock verkar lagstiftaren ha undantagit de anställdas fritid. Än så länge.

Goda fortsättningar

Dagarna innan Julafton är det kutym att önska varandra God Jul. Men när är det egentligen dags för hälsningen 'God Fortsättning'? Om hälsningen avser fortsättningen av den primära  julhelgen, så är uttrycket tillämpligt på Juldagen och Annandagen. Många önskar 'God Fortsättning' även dagarna närmast efter Annandagen. Vad är det då som man önskar ska fortsätta på ett gott sätt? Möjligen den kristna julhögtiden, med utsträckning fram till trettondedag alternativt tjugondedag jul. Framåt nyårsafton är det dags för 'Gott slut', antagligen bara på året, får man hoppas. Hälsningen 'Gott Nytt År' bör om möjligt utbringas i omedelbar anslutning till själva tolvslaget. Redan på Nyårsdagens eftermiddag är det dags för God Fortsättning (igen), denna gång kanske på det nya året (som nätt och jämnt hunnit börja). Möjligen kan det också avse julhögtidens fortsättning, igen.

Själv brukar jag använda uttrycket 'Glad Mellandag' 27-30 december, som en sekulariserad uppmuntran till alla som trängs på mellandagsrean.

Hen hån

Jag trodde att jag hade begripit användningen av ordet hen:

- Som en komprimerad skrivning av "hon eller han".

- När könet är känt för sagespersonen, men där det av t ex sekretesskäl är olämpligt att ge den ledtråd som en könsbestämning skulle kunna innebära.

- När personens biologiska kön är okänt.

- När personens självupplevda könstillhörighet är oklar för sagespersonen.

- När personen själv deklarerat sig som queer.

Dock läste jag nyligen ett debattinlägg där följande uppfattning hävdades:

- Uttrycket 'hen' skall bara användas för sådana personer som själva betraktar sig som varken man eller kvinna.

Att använda hen i betydelsen 'hon eller han' ansåg personen vara förnedrande (henhån?) mot sådana som upplever sig som varken man eller kvinna. Debattören menade att man genomgående borde skriva 'han eller hon eller hen'.

e-Kram, Muh mm

Alltfler kramas, sägs det. Även på arbetsplatser. Där finns det dock skäl att vara försiktig. Om kramen är ovälkommen kan den betraktas som sexuellt trakasseri. Och det är den drabbade som har tolkningsföreträde.

Blogginlägget 2014-12-30 handlade om olika sätt att avsluta mail. Om man vill förmedla en lite varmare (mer omfamnande) känsla kan man använda 'Kram' som avslutningsfras. Det bör man dock bara göra till sådana personer (kära vänner, släktingar) där man vanligen kramar om varandra fysiskt när man ses, och skiljs. Då blir mailhälsningen ett slags substitut för den verkliga beröringen.

Det finns också en svårhanterad gråzon, som jag skulle beskriva så här: Antag att man efter många år av nära samarbete har utvecklat en varm och förtroendefull relation till en kollega, och gärna vill förmedla detta i ett mails avslutningsfras. 'Kram' är otänkbart (vi utgår från att fysiskt kramande inte förekommit i relationen); personen kanske generellt tycker det är obehagligt med kroppskontakt, och så finns den latenta risken att hälsningen upplevs som trakasseri, i diskrimineringslagens mening. Möjligen skulle man kunna prova med 'e-Kram', dvs en virtuell, elektroniskt överförd kram, tänkt att förmedla den fysiska kramens värme. Men tyvärr, även ömhetsyttringar förmedlade i epostens form omfattas av diskrimineringslagen.

Så det är nog säkrast att bli lite mer formell. Vad sägs om "Med utmärkt högaktning", i akronymiserad form 'Muh'. Fördelen är att hälsningen är oantastligt formell och att akronymen, till skillnad från Mvh, faktiskt går att uttala som ett riktigt ord. Som nackdel kunde möjligen anföras att Muh kan väcka animala associationer. Och de mailmottagare som till äventyrs inte förstår Muh-akronymens korrekta uttydning kanske tror att man egentligen menade Mvh.

Vänliga fraser

Det är intressant att studera hur mailavsändare avslutar sina mail. Vanligast är Mvh, Hälsningar eller Vänliga dito (som motsats till Elaka hälsningar, som det ibland borde stå, när mailets innehåll faktiskt är av den arten). Uttrycket 'Vänligen', som också förekommer, har för mig en lite oklar klang. Betrakta satsen "Vänligen plocka upp skräpet efter Er". Det är en uppmaning  från någon som egentligen inte alls är särskilt vänligt sinnad.

Här är några (verkliga) exempel på avslutningsfraser av det lite ovanligare slaget:

"Stora hälsningar". En variant på Många, Hjärtliga, Varma etc. Kändes bra att få, eftersom avsändaren var en person av stor dignitet i samhället.

"Allt sol". Jag hade lite svårt att avkoda denna hälsning; undrade om det möjligen var en sån där modern twitter/sms-akronym av typen LOL, men jag fick inte riktigt ihop det. Men det låter ju gulligt.

"MVG". En av mina favoriter. Känns som ett bra betyg.

Många utelämnar helt den avslutande hälsningen; skriver bara sitt namn, ibland föregått av dubbelslash // detta av för mig okänd anledning. Att skriva enkelslash känns lite tveksamt, eftersom det kan tolkas som att mailet bara förmedlas  av personen ifråga; att det alltså egentligen är någon annan som står för själva innehållet.

Auktoritära maktstrukturer

Jag har alltid undrat hur förintelsen kunde få fortgå. Men man kan upptäcka liknande mönster i många nutida företeelser, om än inte i samma dramatiska skala. Mekanismerna (ingredienserna) är hela tiden desamma, nämligen: 

 

1. En psykopatisk maktmänniska i toppen.

 

2. Ett antal Milgrammers därunder. (Se blogginlägg 2014-06-04)

 

3. Och så den stora massan, där ingen bryr sig.

 

Den som till äventyrs bryr sig, riskerar att gå under, på ett eller annat sätt. Det är i regel omöjligt att påverka en psykopats maktutövning genom saklig argumentation. Att försöka omvända undersåtarna skulle möjligen kunna fungera, men kräver stora insatser, och risken finns alltid att nya milgrammers träder in på arenan. Så det är nog bara att ge upp. Kan låta lite defaitistiskt, lätt dystopiskt och på gränsen till misantropiskt. Åtminstone om det jag beskriver har stor utbredning i samhället. Dessvärre tror jag så är fallet.

Nya leksaker

När jag var liten lekte man med Meccano, plåtbitar med hål i, som kunde fogas ihop med hjälp av skruvar och muttrar. Mina barn lekte med LEGO, plastbitar som trycks samman till diverse större föremål. Dagens ungdomar leker med DNA. Ja just det, DNA-bitar! Genetisk kod, som skapar nya livsformer. För några månader sedan startade den första biohacker-föreningen i Sverige. Se gärna mitt blogginlägg 2014-11-02, om Syntetisk biologi.

Det som förvånar mig är att "ingen" i samhället verkar reagera. Något som dock inte  förvånar mig är att människan är så himla klåfingrig; att man inte tycks förstå att vissa saker i tillvaron (naturen) bör man kanske inte ge sig på hur som helst. När DNA-molekylens funktion blev känd för ca 50 år sedan fick jag faktiskt uppfattningen att filosofer och andra kloka människor ansåg att det skulle vara etiskt oacceptabelt, ja t o m farligt, att manipulera livets kod. Efter att då ha funderat någon tid över detta kom jag tyvärr fram till profetian att nån kreativ forskare i framtiden kommer att skapa helt konstgjorda varelser, med hjälp av DNA-teknik. Snart är vi alltså där.

Ny genus-app

Yes, nu är den här, appen som mäter jämställdhet! Kanske är en grej som laddar in all den info som man sprider omkring sig i det här datasamhället (jfr Big Data, Facebook, NSA och sådant), och sedan gör beräkningar enligt nån slags genusskala. Nä, inte alls så sofistikerat. Det är helt enkelt en form av schack-klocka, en sån där tingest där man kollar av så att bägge spelarna får exakt lika lång total betänketid. Den nya genus-appen är tänkt att mäta den tid som män respektive kvinnor har ordet, i t ex ett sammanträde.

Liknelsen med schack-klockan är kanske inte så dum. Schack är ju ett spel, precis som genuskampen, och allt är antingen svart eller vitt.

Uppfinnaren till genustidmätaren menar att det finns många utvecklingsmöjligheter av appen. Personligen skulle jag föreslå en funktion som analyserar kvalitén  på det som sägs. Då är det inte alls osannolikt att den som pratat minst sagt de bästa sakerna. Oavsett dennes kön.

Solar Superstorm

Antag att du får 24 timmars förvarning inför ett elavbrott som riskerar att drabba större delen av Nordeuropa, och som kan väntas pågå i upp till 6 månader. Vad gör du då?

1. Laddar mobiltelefonen. Då kan man ju i alla fall fotografera det västerländska samhällets kollaps, ty använda mobilen till exempelvis s k röstsamtal eller kolla av facebook-händelserna lär snabbt bli omöjligt.

2. Köper 10 extradunkar bensin, lastar in dessa samt familjen i den fulltankade bilen och drar söderut. Det gäller dock att handla snabbt, innan alla andra kommer på samma idé.

eller

3. Flyttar in hos gröna-vågen-kompisen på landet, som har eget vindkraftverk (samt en reservturbin i forsen), öppen spis och färdigkapad ved för ett halvår framåt, vildsvin i skogen, fisk i sjön, jägarexamen, fiskekort och naturligtvis egen borrad brunn.

Ever heard of a Solar Superstorm? Nej, inte ens samhällets beredskapsmyndigheter verkade särskilt insatta när jag för drygt 4 år sedan började undersöka saken. Sedan dess har det hållits internationella seminarier och skrivits diverse rapporter. Helt kort om naturfenomenet som sådant:

Från solen lösgörs ibland extremt stora mängder plasma (laddade partiklar) som far iväg genom rymden med en hastighet på 500-3000 km/s. Om en sådan kaskad träffar jorden bildas bl a mycket stora elektriska strömmar i elnäten, så kraftiga att mängder av transformatorer kan skadas. Då kan man räkna med omfattande strömavbrott. Det senaste tillfället i "modern" tid, som drabbade jorden, var 1859 (the Carrington Event). Sommaren 2012 skedde faktiskt ett utbrott på solen som var ännu större än det 1859, men dessbättre missade partikelströmmen jorden den gången.

NASA har gjort en liten video där man grafiskt återskapat denna celesta händelse. Webbsida (länk).

Syntetisk biologi

Acta Catastrophica har som en av sina ambitioner att uppmärksamma några av de globala hot som kan tänkas föreligga mot mänskligheten. Jag ska i detta inlägg kort redovisa mina första intryck av ett tämligen nytt område kallat Syntetisk biologi. Det handlar om hur man med hjälp av verkliga 'genetiska byggbitar' konstruerar nya organismer. Detta är i grunden rätt så enkelt, och tydligen så lockande att det uppstått en slags subkultur ute i samhället, benämnd DIY Biology, do-it-yourself biology. För en i sammanhanget relativt billig penning, säg några tiotusen kr, kan gemene man idag skapa ett DNA-laboratorium hemma i garaget. Via internet beställer man sedan önskat DNA-material, och "programkoden" (instruktionerna) som behövs för att förstå hur bitarna ska sättas samman ligger fritt tillgänglig på nätet.

Än så länge experimenterar man mest med harmlösa bakterier, som det verkar. Några hemmafixare säger sig ha lyckats framställa självlysande yoghurt genom att sätta ihop DNA-bitar från bioluminescenta djur (typ lysmaskar alltså), med DNA från bakterier som trivs i yoghurt. En sådan produkt kan ju vara praktisk att ha, om lampan i kylskåpet skulle gå sönder.

Nåja, det finns bakterier som inte är lika hälsosamma som lactobacillus. Jag bara väntar (eller snarare tvärtom...) på den dag då någon lyckas "bygga" en bakterie som kan ta kål på en stor del av jordens befolkning. Rent teoretiskt bör det inte vara omöjligt. Virus kanske är ännu enklare.

Datavirus och hackers-verksamhet är utbredda gissel idag. Hittills har man mest inriktat sig på software, men i viss mån även hardware. Med DNA-tekniken skapas det nya wetware. Det vore knappast förvånande om en del personer med kompetens att producera datavirus blir intresserade av att experimentera med riktiga organismer, s k bio-hacking.

Bäva månde mänskligheten...

Diplomerad nånting

Okej, vid sidan av att vara legitimerad nånting kan man alltså vara certifierad nånting (Se blogginlägg 2014-10-15). Dessutom finns formen diplomerad nånting, icke att förglömma. Intrycket, av funna exempel att döma, är att 'diplomerad' möjligen används med något större urskillning än 'certifierad'. Här är dock några udda exempel:

- diplomerad besökshund
- diplomerad djurhomeopat
- diplomerad livscoach
- diplomerad sadelutprovare
- diplomerad öronhåltagare

Fotnot: Examenstiteln Diplomingenjör  används i t ex Tyskland och Finland för dessa länders motsvarigheter till den svenska civilingenjörsexamen.

Certifierad nånting

Det verkar pågå nån slags inflation i certifieringsbranschen. Jag beskrev i föregående inlägg (2014-10-13) några typer av certifieringsmöjligheter som erbjuds på organisationsnivå. Härutöver finns en mängd utbildningar som leder fram till någon form av auktorisering på individnivå.

Legitimering används sedan länge för vissa specificerade yrkesgrupper, som exempelvis läkare och psykologer. Men vid sidan av denna lagreglerade legitimering florerar ett stort antal så kallade certifieringar. Här är några av de kanske mindre kända:

- certifierad djurkommunikatör
- certifierad nagelteknolog
- certifierad agil produktägare
- certifierad virtualiseringsingenjör
- certifierad facilitator
- certifierad zumbainstruktör
- certifierad ögonfransförlängare

Utbildningstidens längd varierar avsevärt mellan olika typer av legitimeringar/auktorisationer/certifieringar, från två dagar till åtta år. I den superkorta kursen används telepati. Pedagogiken går framåt.

Certifieringspandemi

Certifieringspandemin breder ut sig. Som alla globala infektioner riskerar den att under en tid förlama organismen (organisationen). Genusområdet ligger väl framme; flera hundra arbetsplatser har blivit HBT-certifierade. Utvecklingen på det området går snabbt. Förslag finns att hänga på några bokstäver till, så nu ska det handla om HBTQIA. Affärsområdet växer.

I skuggan av genus-certifieringen pågår alltjämt den kanske lite tyngre kvalitetsledningscertifieringen, ISO9001. Senaste tillskottet i ISO-sfären är miljöledningscertifieringen, ISO14001. Och när man klarat av dessa procedurer väntar OHSAS 18001, certifiering avseende systematiskt arbetsmiljöarbete. Därutöver förekommer ytterligare en handfull lite mer specifika certifieringsmöjligheter, t ex inom trafiksäkerhet och det medicinska området.

Certifiera mera.

N-läggning

Någon kanske undrar vad koden N, som uttryck för sexuell läggning, betyder (se blogginlägg 2014-10-06). Enligt förlegad könsuppfattning skulle det kanske tolkas som "Normal", dvs heterosexuell. Idag är det dock normalt att inte vara normal. En något mindre provokativ tolkning skulle vara "Naturlig", men det fungerar inte heller eftersom det för vissa individer inte känns naturligt med heterosexualitet. För att motivera min användning av koden N krävs först en liten utvikning:

Livet på jorden har för oss människor två grundläggande mål, ett kortsiktigt och ett långsiktigt:

- Skaffa mat
- Skaffa barn

Det är allt. Hela evolutionens idé är förfining genom fortplantning. Naturen har för människans del ordnat detta genom inrättande av två (biologiska) kön, hanar respektive honor. Då tycker jag att man törs påstå att det är naturenligt, dvs i enlighet med naturens inneboende ordning, med heterosexualitet. Därför kod N.

Genuskoder

Det verkar föreligga en del språkliga oklarheter i köns/genus-området, i vart fall i den allmänna debatten. Facebook erbjuder sina medlemmar ett femtiotal olika gender options att välja mellan. Tyvärr tycker jag att man blandar ihop tre aspekter som faktiskt kan, och bör, hållas åtskilda:

Kön: Borde i princip bara kunna vara hane eller hona (se blogginlägg 2014-06-05)

Könsidentitet (genus): Graden av upplevd "manlighet" respektive "kvinnlighet", enligt klassisk terminologi.

Sexuell läggning: Hetero-, homo-, bi- eller asexuell.

Det borde vara möjligt att konstruera ett slags kodsystem, där vardera av dessa tre aspekter uttrycks med hjälp av något slags numeriskt värde eller kod. När det gäller 'kön' känns det, i denna binära tidsålder, naturligt att använda tecknen (bokstäverna) O resp I, för de två möjliga könen. Med lite fantasi är det lätt att förstå vilket av tecknen som avser vilket kön. Men samtidigt finns naturligtvis en risk att någon uppfattar tecknen som siffrorna 0 resp 1, och därmed menar att det runda (ovala) tecknet är mindre värt än det rakt uppåtstående. Svårt det här, med jämlikhet.

Individens genus (dvs självupplevda könsuppfattning) borde kunna uttryckas med två stycken procenttal, t ex 80/20. Den procentsats som står i första position föreslås, enbart som en praktisk konvention, avse graden av identifikation med individens cisgender, dvs den könsidentitet som enligt klassisk könsuppfattning förknippats med individens fysiska kön. Om exemplet 80/20 avser en hane, så ska detta utläsas som att ifrågavarande hane upplever sig till 80% som "manlig" och till 20% som "kvinnlig". Alla möjliga kombinationer av procenttalen kan förekomma, dock får summan av talen aldrig överstiga 100%. Den som helt tycker sig sakna såväl manliga som kvinnliga egenskaper kan ange 0/0.

När det gäller att beteckna en viss individs (huvudsakliga) sexuella läggning föreslås kodbokstäverna N, H, B och A.

En gammal hederlig karlakarl skulle alltså (rent teoretiskt) kunna karakteriseras med koduttrycket  I_100/0_N

Världsdjurdagen

Idag (4 okt) är det World Animal Day, Världsdjurdagen. Den instiftades redan 1931, av en grupp ekologer vid ett möte i Florence. Organisationen 'Naturewatch Foundation' lanserade år 2003 en särskild webbsajt för World Animal Day. Där uppmanas vi alla att göra någon extra manifestation av vårt engagemang för världens djur, just på Världsdjurdagen.

Här i Sverige firar vi 4:e oktober genom att ta en extra kanelbulle till kaffet, ty i det här landet är 4:e okt instiftad som 'Kanelbullens Dag'. Den är t o m inskriven (för-tryckt) i min "officiella" bordsalmanack på jobbet, i likhet med andra dagar av jämförbar betydelse, som t ex islams nyårsdag.

Men man får väl vara tacksam för att 4:e oktober i Sverige inte  är 'Köttbullens Dag' (apropå de stackars djuren). Den infaller som bekant 23 augusti, alltså en vecka innan 'Fluortantens Dag'. Ja, det är mycket att hålla reda på nuförtiden.

Konsekvensanalytiska föreställningar

Imaginärkanalens innehåll, dvs de inre föreställningarna, är i princip bara mentala konstruktioner. Man gör sig t ex en 'bild' av en hypotetisk omständighet (fantasi). Även de inre bildrepresentationerna av sådant man tycker sig 'minnas' är tyvärr bara konstruktioner, dock baserade på en kognitiv uppfattning  om den faktiska händelsen.

En speciell form av 'tänkande' utgörs av de konsekvensanalytiska inre resonemangen. Dessa kan t ex vara i bildform, framställda som en hypoteskedja av händelser. Ett exempel, fast uttryckt i ord: "Om jag sätter mig längst bak på fyrhjulingen och ger full gas, så stegrar den sig och jag trillar av baklänges." Att döma av mängden videoklipp på youtube i kategorin "Most funny videos", så saknar många människor just den här förutseende förmågan. Eller så är det något mer realkanalsorienterat, primitivt motiv som tar överhanden.

Konsekvensanalys kan alltså betraktas som ett uttryck av förutseende förmåga. I denna vidare bemärkelse handlar det inte bara om de möjliga effekterna av det egna beteendet, utan även om hur t ex en trafiksituation kan komma att utveckla sig. Om man kan föreställa sig hur andra trafikanters beteende inverkar på möjligheterna för ens egen framfart, har man bättre förutsättningar att klara sig helskinnad i dagens komplexa trafik.

Mentalisering

En mycket specifik form av tänkande är förmågan att tänka sig in i vad som sker i andra människors inre värld. Vanligen används begreppet Mentalisering för detta. Det behövs även en term för att beteckna sådana individer som genuint saknar förmåga till mentalisering. Försöksvis benämner jag dessa Amentalister.

 

Egentligen tycker jag att man bör skilja mellan förmågan att leva sig in i andra människors tankevärld, och förmågan att leva sig in i andra människors känslovärld. Den första förmågan kallar jag emkogni, och den andra är redan känd som empati. Ett av skälen till att jag gör denna distinktion, är att det finns människor som har den ena förmågan men saknar den andra.

Att tänka

Vad är det, att tänka?

Med hänvisning till ’tvåkanalsmodellen’(blogginlägg 2014-06-13) så är det företeelser som utspelas i en slags inre värld. Grovt sett kan tänkandet sorteras in i olika modaliteter. Här är några exempel:

 

- Visuellt. Man konstruerar ”bilder” av allt möjligt, för sin ”inre syn”.

 

- Verbalt/fonetiskt. Man sätter ihop språkliga uttryck, för sitt ”inre öra”.

  Musikalisk kreativitet kan betraktas som en form av ”ljud-fantasi”.

 

- Logiskt tänkande. Ett laborerande med algoritmer, t ex Boolska samband.

 

Den relativa balansen mellan de olika formerna för inre föreställningar kan variera kraftigt mellan olika individer. Om man använder den svepande formuleringen ”Folk tänker inte”, så bör man åtminstone specificera vilken modalitet man avser.

Ovanlig titulering

Igår fick jag ett mail av misstänkt phishing-karaktär, som lyckats trassla sig igenom spamfiltret. Det såg vid första anblicken skäligen trovärdigt ut; avsändaren var en person med anknytning till en storbank, och avsändarens angivna mailadress överensstämde med bankens riktiga. Innehållet var formulerat på ovanligt god svenska (för att vara spam), men budskapet var förstås det vanliga - att klicka på en obskyr länk och logga in. Ja, och så den inledande hälsningsfrasen:

"Bäste herre/bordellmamma"

Nästan lite oförskämt, kan man tycka... ;-)

Halkvarning

Jag köpte för en tid sedan ett par nya golfskor, eftersom jag råkat förväxla två kollin i senaste flytten, och kassen med lite nyare skor hamnade på tippen (förlåt, Återvinningscentralen menar jag). Golfskor har ett antal nabbar (eng:softspikes cleats) undertill på sulan, för att ge bättre fäste mot marken när golfaren ska försöka svinga sitt redskap. Förutom de sedvanliga små papperslapparna med reklam för skornas förträfflighet, så fanns en lapp med varningstext. Den var skriven med enbart versaler, och här återger jag texten in extenso, dock med små bokstäver:

"CAUTION: Whilst softspikes cleats offer excellent traction, they, like metal spikes, may not prevent slipping under certain circumstances. To minimise the risk of slipping or falling, exercise caution when walking on wet or oily wood, steep slopes, dead grass, grass cuttings, or on hard smooth surfaces such as, but not limited to, ice, rocks, concrete, tile, marble and hardwood floors."

Ja, det är lätt att förlora fotfästet...

De flesta nya bilar brukar vara utrustade med ett automatiskt stabiliseringssystem, som griper in om föraren misslyckas att hantera bilen på t ex halt väglag. I instruktionsboken till min nya bil står det såhär om det systemet (som kallas DSC på just den bilmodellen): "Trots sin sinnrika konstruktion kan DSC inte upphäva naturlagarna". En närmast ödmjuk formulering, kanske värd att ta efter för golfskotillverkaren.

Avtrubbning

Jag ser mycket sällan på TV, men häromdan var jag i närheten av en TV-apparat där det pågick en nyhetssändning. Jag hör reportern yttra följande: "Vi är numera så vana att se såna här bilder från krigets Syrien att vi knappt reagerar".

Jaha, nu har det alltså gått så långt så att "alla" blivit totalt avtrubbade. Grattis Media, till den bedriften (ironi). Jag tog upp den här utvecklingen till diskussion, i ett blogginlägg 2013-11-15. Förfallet har alltså gått jämförelsevis fort - på mindre än ett år anses den TV-tittande allmänheten ha slutat reagera känslomässigt på makabriteterna i media.

Rapporter om halshuggning blir allt vanligare i nyhetsflödet. Avrättningar genom giljotinering var förr i tiden publikdragande tillställningar. Idag lägger bödlarna ut sina dåd på internet, och jag vågar inte gissa hur många 'views' sådana klipp uppnår. Vad jag undrar är om barn och unga fick bevittna dåtidens avrättningar?

Misshag

Begreppet misshag verkar förekomma relativt sparsamt i den vardagspsykologiska diskussionen. Enligt min uppfattning utgör misshagets psykologi en fundamental del av det interpersonella samspelet, t ex i en parrelation eller i barnuppfostran. Aktörerna utgörs av den misshaglige, och den misshagade. Den misshagade visar sitt missnöje väsentligen genom sitt kroppsspråk, särskilt ansiktsuttrycket. Den misshagade signalerar härigenom att den misshaglige, åtminstone tillfälligt, är förskjuten, inte värd att finnas till. Många människor använder misshagsyttringar som ett sätt att utöva makt över andra människor. De förstår, troligen intuitivt, att det är ett effektivt medel för att kontrollera andra människor, att få sin vilja igenom. Det är med säkerhet vanligt förekommande i privatlivet, men mekanismen utnyttjas även i arbetslivet.

Männens parti

Valaffischernas välbekanta budskap flimrar förbi. Plötsligt ser jag en nykomling i branschen, och omedvetet kommer jag att tänka på ett famöst uttalande av en f d ROKS-ordförande: ”Män är djur” som hon sa i TV-programmet. Just det, nu har männen fått ett eget politiskt parti: Djurens parti. Bra. Om alla män röstar på det partiet, och alla kvinnor röstar på Feministiskt initiativ, så kommer uttrycket blockpolitik att få en ny spännande innebörd. Skulle kännas som en naturlig utveckling – det är ju ändå krig mellan könen i det här landet.